Blåmärksmysteriet

Det hade ju varit lite bättre om jag hade gjort det här inlägget för typ en vecka sedan, när jag vaknade hemma i Övik med värsta blaffablåmärket och inte hade den blekaste aning var det kom från. Nu har det nästan bleknat bort (även om det är värre än på bilden) och ser inte alls lika hårt och coolt ut längre.
Men mysteriet kvarstår. Jag var inte full en enda kväll i Övik (mer än på livet) så jag kan inte skylla på fylleäventyr. Jag sprang mig veterligen inte in i någon dörr/gärdsgård/stor hård man medan jag var där. Jag hade inga andra slags fysiska aktiviteter för mig. Om man inte räknar promenaden från hammocken och in i huset. Och glassätandet.
Vad som återstår är nattlig misshandel av mig själv. Ja, så var det nog. Jag är ju ofta rätt stygg i drömmar. I had it coming.





















Senaste kommentarer