Blåmärksmysteriet

Det hade ju varit lite bättre om jag hade gjort det här inlägget för typ en vecka sedan, när jag vaknade hemma i Övik med värsta blaffablåmärket och inte hade den blekaste aning var det kom från. Nu har det nästan bleknat bort (även om det är värre än på bilden) och ser inte alls lika hårt och coolt ut längre.

Men mysteriet kvarstår. Jag var inte full en enda kväll i Övik (mer än på livet) så jag kan inte skylla på fylleäventyr. Jag sprang mig veterligen inte in i någon dörr/gärdsgård/stor hård man medan jag var där. Jag hade inga andra slags fysiska aktiviteter för mig. Om man inte räknar promenaden från hammocken och in i huset. Och glassätandet.

Vad som återstår är nattlig misshandel av mig själv. Ja, så var det nog. Jag är ju ofta rätt stygg i drömmar. I had it coming.

Välkommen hem, Jessie!

Jessica är hemma igen! Hon har varit i Australien och jobbat i typ en miljon år (i verklig tid sex veckor) och jag har saknat henne som en tok! Hemvändandet firade vi genom att köpa en flaska bubbel och lite sushi och sätta oss i Tanto. Det regnade lite på oss men vi var rätt glada ändå.

Sedan gick jag (vi) till Loopen för tredje gången på lika många dagar. Jag börjar nästan tycka att de kan sponsra mitt vindrickande där med tanke på all reklam de får av mig. Där tog vi plats på bryggan och blev senare moonade för av en kille i rosa skjorts på en stor båt. Han sprutade någon slags bubbel runt sig och fistpumpsdansade. Hans mamma måste vara så stolt.

Kvällen då alla hette Per

Efter att ha släpat mig upp ur sängen runt fyra på eftermiddagen igår pusslade jag ihop mig själv och begav mig in till stan igen. Jag skulle möta upp Angela och Christian på ett nyöppnat ställe som ligger ett stenkast från Angela vid Hornstull. Hon tyckte så synd om dem för att deras fina uteservering ekade tomt så vi fick råda bot på det.

Deras menyer var lite gulligt handpysslade och den tolvåriga servitören visste inte vad en dagens var. Så jag beställde vin och sprite var för sig och bartendrade själv. Kvinnor kan och allt det där. Men pizza, det visste de hur man gjorde. #nomnom

Efter maten plockade vi upp Veronica och Micke och gick mot Liljeholmsbron. Vinka till Angela!

Det var en himla fin kväll och luftballongerna myste runt i himlen.

Vi hamnade på Loopen där typ hälften av Stockholms alla Twittermänniskor var tror jag. Och nästan hälften hette Per.

Här är en Per. Han ville pussa på Håkan. Jag vet inte om Håkan är skärrad eller nyfiken. De är båda rutiga i alla fall.

Jag hälsade på nya bekantskapen Effie och kramades med en till Per. Sedan gick jag hem ganska tidigt för min hjärna var fortfarande mos.

Mer bubbel till folket

Igår kickade jag och Mia igång semestern på allvar. En sådan där kväll som börjar på en filt på klipporna vid Hornstulls Strand och slutar med piruettar över Danvikstull klockan fyra på morgonen. Lite så här gick det till.

Vi inledde kvällen med stil.

Mia var färgglad och fin.

Jag hade blå ögonskugga och gröna örhängen.

När champagnen var slut gick vi mot Liljeholmsbron.

För där ligger Loopen.

En bar och restaurang ute i vattnet med solstolar och palmer. Och dagens så klart.

Efter Loopen intog vi föda på Strand som bara ligger ett stenkast därifrån.

Sedan ringde Martin och var på Medis med Per och några andra vänner. Så vi gick dit.

Tomas fyllde år så vi drack champagne och sjöng för honom.

Bubblet fortsatte flöda på Lilla Hotellbaren fram på småtimmarna. Jag var i säng klockan sex i morse. Det är semestern ska vara.

Dancing the whole way home

Klockan är 05.40. Solen har nästan gått upp helt och hållet igen. Jag har precis kommit hem och sitter i balkongdörren och tittar igenom kvällens bilder. Det har varit en alldeles överfin kväll med fina människor som avslutades helt magiskt på alldeles egen hand.

Jag lämnade av Tomas vid Medis efter en hel hög kloka ord och gav mig sedan av mot Danvikstull där bussen hemåt skulle plocka upp mig 45 minuter senare. Det här med sommartid och busstider går inte riktigt ihop. Tur man inte har bråttom.

Det är konstigt de stunder i livet som fyller upp en. Som gör en helt flytande och som ger luft under ens vingar. Den här natten var en sådan. Med Justin Bieber's ”Baby” i lurarna på repeat (jag vet, jag har inget försvar, jag skyller allt på Jessie) skuttade jag fram längs med Folkungagatan, gjorde piruetter med armarna mot himlen förbi Viking Line-terminalen och vinkade glatt till taxichaufförerna som saktade in för att se om yrvädret ville åka med vid Danvikstull. Och kände mig så galet levande. Sedan åkte jag buss med någon som tydligen sett mig dansa gatan fram för han frågade om jag dansat klart och jag svarade ”aldrig”.

Så kan det gå en tisdagskväll på semestern. Livet är så himla härligt ibland.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier