Hejhej ett halvår senare
Hallå! *knackknack* Är den här på? Är den nån där ute?
Det är jag. Bloggaren som inte bloggat på ett halvår. Som haft sån jäkla ångest och hatkärlek till bloggen att varenda gång jag ens funderat på att skriva har det blivit ett helt berg att bestiga.
Jag vet inte riktigt vad som hände där i höstas men jag tappade bloggen helt. Efter att ha varit så PÅ det under den tidiga hösten så tappade jag bara all styrfart och bloggen blev bara jobbig.
Jag har funderat mycket på varför. Jag tror att det var för att jag försökte se bloggen som en del av mitt jobb. Och på ett sätt är den kanske det. Men mest inte. Visst skriver jag mer ”artiklar” ibland och visst hamnar mina poddavsnitt här men om vi ska vara helt ärliga så är ju bloggen det som ligger närmast min själ ända från början. Just den här bloggen har jag skrivit i snart 20 år (18 men vem räknar) och det är det närmaste dagbok jag kommit i livet.
Jag är en person som dokumenterar. Har alltid gjort det. På den analoga kamerans tid betydde det att mer eller mindre all månadspeng gick till att köpa och framkalla film. Jag har haft videokameror och dröser av DV-band hemma och en av mina första vloggar är faktiskt från min 21-årsfest i min allra första lägenhet 2001.
Jag har också varit en early adopter av alla sociala medier någonsin. Jag skaffade Instagram två veckor efter att appen lanserades och långt innan Facebook köpte den. Långt innan den blev vad den är idag.
Det här har på senare år betytt att jag blivit väldigt kluven i mitt dokumenterande och mitt contentskapande. Vad ska hamna vart och vad är för min business och vad är för min publik? Och vad är bara för mig? Är nånting bara för mig?
Så jag lutar åt att bloggen är vad som kommer vara för mig. Du får hemskt gärna läsa den men jag postar mest för min egen skull. Jag brukar säga att det är tack vare bloggen jag kommer ihåg vad jag gjort med mitt liv. Och lite så är det ju.
Om jag skriver det och publicerar det så blir det ju sant. Eller?
Senaste kommentarer