Titta hon springer – the comeback!

Titta hon springer – the comeback!

Det är en månad och två dagar sedan jag sprang senast. Sedan dess har jag betat av en förkylning, en halsfluss, en tatueringsifyllnad och ett gäng riktigt sugiga dagar. I lördags tog jag sista tabletten i penicillinkuren och idag snörde jag till slut på mig joggingskorna igen.

Jag var ärligt talat rädd när jag gav mig ut idag. Jag satt hela eftermiddagen och prokrastinerade och hoppades att ångesten skulle försvinna men det vägrade ge vika. Så då hade jag inget annat val än att helt enkelt ångvälta ned den.

Jag antar att jag var rädd för att jag skulle vara tvungen att återvända till ruta ett. Igen. Att misslyckas. Igen. Men när jag väl kom ut och fick fart på fötterna så visade det sig att det inte alls var så farligt. Visst, jag orkade inte lika mycket som vid mitt senaste pass men så tog jag det också lugnare för att känna efter. Jag pressade inte mig själv som jag hade gjort vid ett ”vanligt” pass.

Så. Jag får backa några veckor i löpskolsprogrammet. Känna efter lite. Försöka få in träningen i min rutin igen och passa ihop det med att jobba mer, att det blir kallare och mörkare. Det blir knappast tolv veckor det här programmet, snarare hundratolv. Men huvudsaken är att jag gör det. Att jag strävar framåt. Att lusten och kämpaglöden inte sinar.

Nu kör vi. Igen.

Source: dailyspark.com via Linda on Pinterest

3 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Bland bensindoft och rusande motorer

När jag var liten, typ i tonåren, hängde jag mycket på biltävlingar. Min morbror har varit aktiv i Öviks motorklubb och rallyklubb så länge jag

23 bilder från mobilen hittills i april

Att det blev just 23 bilder som skulle få representera dessa 23 hittills avklarade dagar i april, det var faktiskt bara en lycklig slump. Det

Mellan brödkaveln och bakugnen

Jag har länge fascinerats av traditionellt hantverk. Alltså sådant som bara för någon generation sedan var sånt varje husmoder ”skulle kunna” och som inte ansågs