Fukk it all

Idag har jag en ”jag-skiter-i-allt” dag. Jag är inte ute efter sympati eller någon slags medkänsla, jag är bara förbannad på världen. Förbannad för att jag får folk att må dåligt och för att jag mår dåligt på grund av folk. På grund av att mina ”semantiska drag” gör att jag blir mer introvert för varje dag som går. Jag vågar fan inte säga vad jag tycker till folk längre. Vågar inte vara stark, ha en åsikt och sticka ut hakan. För då blir den avkapad. Vingklippt.

Jag har ett infomöte om högskoleprovet idag om en timme på Infoteket. Vilda hästar skulle inte kunna dra mig dit just nu. Fan, jag sjunker. Och du, bara du, kan hjälpa mig upp. Du vet vem du är. It's too late. I'm too far.

Såna här dagar undrar man varför i hela helvete man kämpar för. För vem? För vad? Jag har bara mig själv i slutändan. Och just nu är inte det värt ett skit.

Som en krossad spegelbild

C blockade mig från sin MSN igår. Han klarar inte av att se mig logga in, se mina meddelanden bredvid mitt namn, att vara så nära men ändå så långt borta. Jag gjorde det härom dagen. Jag blockade honom inte utan jag tog bara bort honom från min kontaktlista, han hade fortfarande mig kvar. Så igår dök han upp och frågade hur det var med mig. Mitt statusmeddelande ”NOT in the mood for love” hade tydligen fått honom att undra om allt var okej. Så jag addade honom igen. Big mistake. Hans bild dök upp i meddelandefönstret, bara det sköt pilar genom min rygg. Hans ord stack som knivar. ”Jag mår skit rent ut sagt”. ”Jag kan inte sluta tänka på hur vi hade det”. ”Du har sårat mig så otroligt att jag inte ens vet om jag kommer få ordning på mig själv igen”. När han loggade av så grät vi båda två. På var sin sida internet, i säkerheten bakom var sin dataskärm. Och jag känner mig mer otrygg än någonsin.

Trygghet är inte ett ord som existerar i M's värld. Ett felsteg och man är ute i kylan. Jag trodde igår att jag var det igen. Tydligen så missförstod jag, jag var bara ute i hallen, inte hela vägen ut. Men den lilla trygghet jag fick av orden ”det är dags att du börjar ta mig för givet” försvann. På något sätt känner jag att jag förtjänar det. Jag har lyckats såra mer det senaste halvåret än vad jag någonsin trodde att jag var kapabel till.

Samtidigt är detta precis vad jag behöver just nu. Enkelhet. Så länge man håller känslorna på avstånd så kan man inte bli sårad. Right? So please, spare me the lectures. Jag har tillräckligt mkt i huvudet som det är.

Glam vs Hardcore

En queensize säng är för liten för tre personer. Det visste jag i teorin innan, inatt fick jag det bevisat i praktiken. Puma bredde ut sig över halva sängen och snarkade som ett sågverk så jag och Mathias fick klämma ihop oss på biten som fanns kvar. Jag drömde att jag trillade ned i golvet och det är inte helt omöjligt att det inte var en dröm. Så mycket för den hotelldrömnatten. Frukosten vägde dock upp det hela.

Det blev verkligen en helkväll igår med grabbarna. Efter att vi tömt minibaren på hotellrummet så drog vi oss till den italienska restaurangen Gondola på avenyn där vi intog middag i form av pasta och en flaska gudomligt Chianti. Puma drog sina bästa Schwarzenegger-skits och jag skrattade så tårarna rann.

Sedan bar det av till Berså Bar och deras gudomliga Appletinis, förmodligen det enda stället i Sverige som kan blanda till en riktigt bra Appletini. Svängde våra lurviga gjorde vi sedan på Valand, och jag måste ha dansat antingen väldigt länge eller väldigt avancerat, för jag har grym träningsvärk i rumpan idag!

Jag gick hem lite tidigare, kände mig inte riktigt på hugget, medan pojkarna gjorde sitt bästa för att göra Göteborg osäkert. Det gick väl halvbra eftersom att de båda kom hem någon timme senare och trängdes med mig i sängen.. 😉

I should have known better

Helt allvarligt. Det borde jag. Vetat bättre alltså. Han säger ”det är dags att du börjar ta mig för givet” och sedan dagen efter kapar han mig ur sitt liv för att jag bryr mig om honom. Nä, enligt honom så lägger jag mig i och säger åt honom hur han ska leva sitt liv. Omtanke är inte uppskattat, omtanke är tydligen tvång och att lägga näsan i vatten den inte hör hemma.

Jag orkar inte. Orkar inte hänga på en skör tråd som kan gå av av en liten, svag vindpust. Det är så lätt för honom. Känslor existerar inte, lika lite som kärlek. Jag trodde vänskap var äkta, men det var inte värt mycket det heller. Jag är verkligen inte värd ett skit för honom. På nått jävla sätt.

So I guess that's it. Man kan visst dumpa vänner. Och jag blev precis fetdumpad.

This is the new millenium, baby!

Först chatta på msn från mobilen och nu bloggar jag live från Scandic Hotel Rubinen, mitt på avenyn i Göteborg. Detta är framtiden mina vänner!

Eftersom Mathias inte kan gå någonstans utan sin kära laptop och detta fina hotellet erbjuder gratis trådlöst internet, så tar jag tillfället i akt att blogga lite nu i mellanskedet mellan en dag på stan och en kväll.. well.. på stan. Mathias är fortfarande ute och gör Nordstan samtidigt som han väntar på att Puma ska anlända från El Stockholmo, men jag var tvungen att släpa mina stackars fossingar hem till hotellet om jag ska kunna gå en meter ikväll. Dessutom har jag nya skor, kvällen till ära. Now, that's a bright idea, stupid girl.

Jag älskar att agera personal shopper till pojkar! Jag får fint ögongodis som jag får välja ut alldeles själv, och behöver inte betala en krona! Finns det en karriär inom detta mån tro? Isåfall har jag nog hittat mitt kall. Idag blev det en apsnygg, marinblå skjorta, en långärmad ribbad tröja och en svart t-shirt med tribal på till pojken. Och så köpte han kanske ett par jeans med.. hmm.. minns inte. För flickan blev det en virkad, kortärmad, svart bolero som hon ska ha över sin klänning ikväll. Flickan har kommit på att hennes överarmar är rätt enorma och måste skyla dem just a bit.

Vernissaget var.. intressant. Jag tror jag är lite för konkret för konst. Vilket egentligen inte alls går ihop för jag är flummigt estetisk.. oh well. Imponerad av Cissis verk var jag iaf, hon hade gjort det riktigt bra.

Crap. Jag har skavsår. Lång dusch nudå och sedan på med spacklet. Kanske blir insparksfest med Cissi, annars blir det Berså Bar. See you on the town kiddos! 🙂

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier