Visste du att man kan göra marmelad på maskrosor?? Innan jag var på Klimatklubbens första klimatfrukost där i maj hade jag inte heller någon aning om detta! Men den var så nedrans god och hela ängen nedanför huset här i Kvaved bara kryllade av maskrosor så när jag kom hem var jag ju bara tvungen att prova!
Maria fixade receptet från tjejerna på Matjord som caterade frukosten och det hittar du här!
Jag tog med mig korgen och plockade den nästan full av kronor från maskrosorna. Enligt receptet ska man ha 5 dl maskrosblad, lätt packade och det är rätt MYCKET. Jag plockade lätt drygt en liten maskrosblommor.
Sedan började rensandet. Det är ju helst bara de gula bladen som ska med, inte de gröna som ligger underst, då kan marmeladen bli lite bitter. Sedan är det bara att koka som ”vanligt” (ja, jag läste receptet en miljard gånger, det verkade liksom för enkelt!)
Hur smakar det då? Lite citrus och lite blommigt och väldigt, väldigt gott! Och då har jag ändå haft ett antal skeptiker på besök som har fått smaka. En riktig hit som jag garanterat kommer göra igen nästa år.
Där i början av juni tog jag bilen och åkte iväg på äventyr. Målet var Dalarnas djupaste skogar i närheten av Rättvik. Där skulle jag nämligen få ägna en helg åt fotoworkshop med Rania och lära mig mer om bildberättande och näräventyr. Precis sånt som jag behöver mer i mitt liv.
Jag anlände redan fredagskväll till Näsets Marcusgård där vi skulle bo och Rania tog emot mig.
Här har de holländska ägarna Mireille and Willem skapat en oas dit man kan komma och anordna sitt eget event. Vi bodde i ”Fähuset”, en stor byggnad med uppåt tio sovplatser samt ett stort kök och sällskapsyta där vi skulle ha vår workshop.
På lördag morgon anlände fem tjejer till som skulle vara med under helgen och så fick vi frukost serverat tillsammans med en liten goodiebag från Visit Dalarna som också var med och anordnade eventet.
Foto: Rania Rönntoft
Jag var lyckligast för den handsnidade dalahästen som låg i påsen!
Efter frukosten inledde Rania workshoppen och berättade om bildberättande och hur vi skulle tänka både när vi tog våra bilder men också hur vi la upp dem i till exempel blogginlägg för att de bäst skulle förmedla det vi ville säga.
Deltagarna satt i soffor eller på golvet framför brasan, så nedrans mysigt!
Efter det första workshoppasset tog vi en promenad runt på gården (och slogs med myggen).
Det är nämligen inte bara en ”vanlig” gård, ägarna har också skojat till det med ”kojor” i skogen som man också kan sova i. Som den här bollen som är upphängd mellan ett gäng träd! Jag vågade inte ens klättra upp, såg sjukt läskigt ut.
Den här magiska kojan bodde Rania i, den kallas Oddis Öga och har plats för fyra, en liten kamin och, på riktigt, naturen som granne.
På eftermiddagen pratade vi om utrustning och fick djupdyka ned i Ranias ryggsäck. Prylnörden i mig gick igång totalt och jag är såååå sugen på att köpa en drönare. Men jag kan inte riktigt rättfärdiga den utgiften för mig själv just nu, haha!
Och det var första dagen av vår workshop. Den andra dagen får ni se en annan dag!
I många fall är jag en rätt modig person. När det gäller entreprenöriella tokigheter eller känslomässigt flanerande har jag inga problem att ge mig ut på tunn is och utmana mig själv.
Men alla de sakerna är mentala. Och mentalt – inom avgränsade områden – är jag ganska orädd. Eller nej, det är fel ord. Rädd som fan är jag, men jag är för nyfiken eller vill för gärna se vad som gömmer sig på andra sidan. Därför vågar jag. Det är väl så man definierar mod. Man är skraj men man gör det ändå.
Fysiskt är jag inte lika modig. Inte alls faktiskt. När det gäller att utmana mig själv rent fysiskt, testa nya aktiviteter, och upptäcka nya platser på egen hand, då är jag råmesig. Där är min komfortzon supermysig och jag lämnar den helst inte alls. Inte ens för att upptäcka en ny promenadstig eller åka och bada själv (jag kan gå vilse, någon kan sno mina saker etc).
Det här beror till stor del på att jag blir vansinnigt nervös när jag ska planera för oväntade situationer och det blir kortslutning i hjärnan. Dels för att det helt enkelt är roligare att göra saker med sällskap. Men mest att jag bara fegar ur.
Så nu behöver jag stöd. Så jag tänker plita ner fem saker som jag vill göra i sommar men är för mesig för att ge mig på själv. Så härmed efterlyses fysiskt och mentalt stöd. Jag erbjuder förmodligen sjukt många skratt när jag gör allt fel som tack för hjälpen.
1. Sova i tält
Det här handlar inte mest om rädsla utan om total okunskap. Vad ska jag har för tält? Var ska jag åka och tälta? Hur behöver underlaget vara? Vad ska man ha med sig? Hur fan funkar ett spritkök?? Ja, du ser ju. Borde kanske bara tälta på gården med mitt 20 år gamla tält för att testa?
2. Paddla kajak
Det kan vara så att jag romantiserar skiten ur detta. Att glida fram i solnedgången i spegelblankt vatten med en kopp kaffe i emaljmugg. Tyst vågkluck mot kajaken (oklart hur det ska gå till med spegelblankt vatten men jaja) och inte en enda mygga.
I verkligheten finns överhängande risk att jag trillar i plurret innan jag ens kommit i kajaken, alternativt tippar runt vid första sväng. Enda gången jag faktiskt paddlat kajak fick jag kramp i låret och fyllde kajaken med vatten när vattnet rann nedför paddeln när jag skulle ”byta sida”. Ingen aning hur jag lyckades med det. Privatlektion uppskattas.
Enda gången jag paddlat kajak var i Nya Zeelands regnskog för 9 år sedan.
3. Cykla MTB på skogsstigar
Återigen, jag romantiserar säkert det hela men det ser så sjukt kul ut! Inte som rå-trist landsvägscykling utan lite som att springa trail vs jogga på landsväg. Det finns så mycket annat att fokusera på (typ inte snubbla alt. ramla omkull av alla rötter och stenar) för att tänka på att det är jobbigt.
Men, åter igen, vad ska man ha för cykel som inte kostar en miljon? Var ska jag köra? Är dålig på att vara dålig på saker.
4. Paddla SUP
Det här har nog ändå lägst tröskel hittills. Jag borde rimligtvis kunna ta mig krypandes upp på brädan utan att trilla omkull. Och jag borde rimligtvis inte trilla i vattnet om det är lugnt på vattnet och jag tar det lugnt. Men tänker ändå att jag kan bjuda på underhållning i form av att någon får se mig krypa omkring på en jättestor surfingbräda?
5. Bada bada bada
Här är jag inte feg, mest bara bekväm. Vill inte lämna prylarna på stranden. Vill ha Leia med men ha fler ögon på henne. Tråkigt att hänga på strand själv. ETCETERA. Så badkompisar, visa er!
I år hade jag sagt till mig själv, det här är året du tar semester på riktigt. Sätter autosvar på mailen och checkar ut – på riktigt.
Jag har inte direkt haft någon riktig semester sedan jag startade eget för sex år sedan. Ingen sådan där ”nu tar jag tre veckors sammanhängande semester och gör inget jobbrelaterat alls” i alla fall utan snarare en halvdag eller en helg här och där, men alltid med jobb intryckt där emellan.
I år hade jag kommit överens med mig själv att göra det på riktigt. Typ inte öppna datorn på hela juli om jag inte verkligen kände inspirationen pocka på eller ville surfa på pinterest liksom. Inga måsten vid skrivbordet.
Och herregud vilken ångest jag har haft. Sedan midsommar ungefär har jag varit en fot inne, en fot utanför. Petat i allt möjligt men inte fått någonting gjort. Haft dåligt samvete för att jag inte direkt jobbar, men inte direkt är ledig heller. Bara är omgiven av halvmesyrer som halvfärdiga projektplaner och en tanke på att kanske åka på den där utflykten med familjen.
Jag och Alex poddade om det här i tisdags (podden kom ut igår) och jag öste verkligen ur mig all ångest. Bara en lång klagosång fylld av noll substans och en massa gnäll. Så här i efterhand så tror jag det var katarsis. För sedan satte jag mig och skrev det där blogginlägget som fastnat i flaskhalsen i två veckor och så kände jag mig lite.. fri?
Så jag satte mailen på autosvar och lovade mig själv att kolla den max en gång per dag. Och det har jag banne mig hållit. Och inte ens haft dåligt samvete.
Jag behöver tömma hjärnan. Jag behöver göra plats för kreativitet och nya intryck. Ge inspiration en liten jävla chans att komma in. För jag känner mig trött, orkeslös och utan driv. Och det är väl lite därför man har semester va? För att ladda om? Så jag tror jag måste våga testa det på riktigt i år.
Håll lite koll på mig är du snäll? 😉
Jag kommer så klart uppdatera sociala medier och bloggen ungefär som vanligt men lite mer på volley. När jag får feeling liksom. 😋
Btw, under juli så kommer jag och Alex – eftersom vi tänker ha semester – att köra lite vacay mode även i podden! Så nu blir det noll jobbsnack och bara en massa andra spännande ämnen. Vad vill du att vi pratar om? Det ska faktiskt bli jättespännande att gräva sig ned i lite andra saker än företagande!
För lite drygt ett år sedan blev jag med maillista. Jag skrev då det här inlägget om alla fördomar jag själv haft mot ”nyhetsbrev”, om den spammiga säljkänslan och, e-mail – känns inte det väldigt 2002?
Men nu ska jag berätta för dig vad jag lärt mig det här senaste året. Av att få privilegiet att dyka upp i tusentals personers mailbox men också få mail tillbaka av er med era historier och vad ni lärt er av vad jag delar med mig.
1. Du kommer inte närmare än email
I stort sett alla människor har en emailadress. Och majoriteten av dem kollar sin mail varje dag – vissa flera gånger om dagen (och vissa en ohälsosamt mängd gånger per dag -> jag). Mailen är den närmaste vägen mellan dig och mottagaren och det du skickar kommer med all största sannolikhet faktiskt hamna framför mottagaren.
Att bli inbjuden till någons mailbox är speciellt. Att någon väljer dig, att ta del av det du har att erbjuda, är något speciellt och ska behandlas på det sättet. Därför försöker jag alltid skriva något unikt till deltagarna på min maillista, något jag inte delar i andra kanaler. Jag ser dem som mina mest dedikerade följare, de som är mest troliga att vilja ta del av det jag erbjuder.
2. Mailen vinner över Instagram – alla dagar
Jag anser att sociala medier är helt och fullt nödvändiga för att bygga en business online idag. Det bygger relation, ger dig räckvidd och driver trafik tillbaka till din sajt.
Men sociala medier har en stor nackdel:
Du har ingen som helst kontroll över dem.
Skickar du ett mail så kommer som sagt mottagaren med största sannolikhet (om inte internets motsvarighet till PostNord är framme) att få det och se det. Om personen läser det är oklart, men hen kommer i alla fall få möjligheten – vilket man inte kan säga om sociala medier.
Det du postar på Instagram kommer inte visas för alla dina följare. Samma sak på Facebook och Linked In. Algoritmerna styr och det finns inga garantier att ditt inlägg kommer ses av just den följaren som vill se det – och behöver det. Detta även fast hen har sagt till Instagram att hen vill ta del av ditt innehåll!
Så vill du ha en garanti för att nå fram till din publik? Mail is the way to go.
Dessutom – ditt mails livslängd bestäms av mottagaren. Det står ju nämligen markerat som ”oläst” tills det att mottagaren antingen läser det eller raderar det.
3. Det är en av de väldigt få kanalerna du äger
Din maillista är en av de väldigt få kanaler som du faktiskt äger själv. Jag brukar säga att egentligen är de enda kanaler jag äger min blogg och min maillista, i vissa mått även min podcast. Där kommer jag garanterat att nå alla de som har valt att ta del av mitt innehåll.
Jag ser många som bygger hela sin business på sociala medier, på Facebook, Instagram och Linked In och det är lite läskigt. För sociala medier är inte ägda, de är i bästa fall hyrda eller lånade. Du har ingen som helst kontroll över hur dessa privata bolag kommer att utveckla SINA kanaler, du får bara gilla läget och hänga med.
Mailinglistan däremot, den kan ingen ta ifrån dig, den är din.
4. Mail konverterar
Vill du tjäna pengar? Då måste du ha en maillista. Enligt den här undersökningen ligger konverteringsgraden i sociala medier på 1,9% medan den via mail på hela 6,05% (men enligt min erfarenhet kan den också vara mycket, mycket högre beroende på produkt och bransch).
Det här är så klart förutsatt att du inte bara säljer till din maillista utan också levererar värde, precis som i allt annat innehåll du skapar.
5. Det bygger relationer
Om jag bara kunde berätta för dig om alla de fantastiska mail jag fått till svar när jag skickat ut till min maillista. Om alla som berättat hur jag peppat, hjälpt och motiverat dem att våga, att satsa och att gå utanför sin trygghetszon.
De gör att jag känner att jag gör skillnad. Att jag når fram. Och på ett personligt plan är det värt allt.
Vem bör ha en maillista?
Jag anser att de flesta som har en blogg eller en business bör ha en maillista, med några undantag. Om du aldrig har för avsikt att sälja produkter eller tjänster så behöver du förmodligen inte lista. Men sånt kan ju förändras?
Fram till alldeles nyligen använde jag MailChimp för mina mailutskick, men har nu bytt till Convert Kit (annonslänk) och önskar att jag alltid haft det – SÅ mycket lättare att hantera på alla sätt och vis.
Dela gärna inlägget på Pinterest!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer