En aningens grinig sjuksängsuppdatering.

Hej igen. En liten uppdatering från sjuksängen kanske är på sin plats. Eftersom morgonen inleddes utan några märkbara förändringar på halsflussfronten, trots självmedicinerande, så begav jag mig på förmiddagen till vårdcentralen. Jag kan tycka att de vid det här laget borde ha någon slags VIP-behandling för mig så ofta som jag springer där. Åtminstone lite champagne medan jag väntar.

Istället fick jag vänta en dryg halvtimme (utan någon som helst bubblig dryck) innan en något tafatt läkarstudent tog in mig och jag drog hela historien och hon klämde och kände på min hals och lyssnade på mina lungor och sedan hämtade hon sin handledare som också klämde och kände. Och sedan var det provtagning och yadi-yada.

Slutsats. Trots att jag inte uppvisade några streptokocker i mitt halsprov (vilket innebär att det inte är bakterier så medicin biter inte) ansåg läkaren att jag skulle fortsätta några dagar till med penicillinkuren jag påbörjat då alla andra symptom påvisade halsfluss. Om inte det hela blev bättre så skulle jag komma tillbaka.

Alltså, detta förbannade ”komma tillbaka”. Det är inte så att jag knarkat mig full med alvedon och tagit varenda liten kraftreserv jag har för att ta mig till vårdcentralen EN gång. Nej, även fast provresultatet påvisar annat så får jag ordination att fortsätta med det jag gjort och funkar inte det så tar vi nya prover. Kunde vi inte gjort det direkt? Plus att situationen var så uppstressad och jag var så febrig att jag nog glömde halva historien.

Och nu sitter jag här, två penicillintabletter senare och febern är uppe i 39 grader igen. Om jag är nöjd just nu? Skitnöjd.

Samt att jag inte ätit ett riktigt mål mat sedan i lördags pga kan inte svälja. SKITNÖJD.

Ur askan in i halsflusselden.

Mitt vardagsrumsbord.

Idag skulle jag ha börjat jobba 75%. På jobbet pågår just nu en av de roligaste och mest händelserika perioderna hittills för mig på företaget. Och vad gör jag? Jo, för fjärde dagen i rad så ligger jag på soffan och feberfrossar/svettas och pendlar mellan att försöka sova bort skiten (vilket försvåras av konstanta hostattacker) och att se alldeles för många avsnitt i rad av ”The Big Bang Theory”. Jag känner mig som en grönsak. Frustrerande är bara förnamnet.

Igår självdiagnosticerade jag mig själv (med hjälp av en sjuksköterskekompis på FB-chatten) med halsfluss och började knapra penicillin som blev kvar sedan min feldiagnosticering (av läkare) förra våren. Hittills ingen förbättring och har inget blivit bättre innan imorgon får jag nog snällt släpa mig till vårdcentralen ändå.

Detta lilla debakel kom ju dock lägligt till pass när jag nu ska påbörja min första #30dgr-utmaning. Under oktober blir det noll tolerans med alkoholen. You heard me. Denna stackars kropp behöver en paus. Mer om detta i ett senare inlägg. Nu måste jag vila.

Kunde någon ha sagt till mig att sluta googla innan jag kom till halsböld?

Gnäll och ynk.

Så, jag är sjuk. Igen. Har legat i 39 graders feber i dagarna två nu. Halsmandlarna är stora som tennisbollar och huvudet exploderar ca varannan sekund. Och sedan på det kan jag varken äta eller sova. Riktigt kalaskul hör ni ju.

Jaja. Nu vet ni iaf varför jag inte hört av mig. För jag är typ döende. Vi ses på andra sidan.