Inte än.
lördag, 15 september, 2012
2 kommentarer
Jag saknar dig, twitter. Men jag är inte redo att ta tillbaka dig riktig än.
Jag saknar dig, twitter. Men jag är inte redo att ta tillbaka dig riktig än.
Igår satt jag, som man gör en fredagskväll, och surfade runt lite på YouTube och snubblade över ett nytt träningsprogram med Jillian Michaels. Ni vet, helvetestränaren från Biggest Loser som är lika delar världens pepp och världens tyrann, vars hemmaträning jag svurit vid i många år nu.
Hon har nämligen släppt ett nytt träningsprogram som heter ”Body revolution”. Och efter att ha sett säljvideon nedan så tänkte jag att, visst, let's shake things up.
Så i morse stod jag där klockan 8.00, fortfarande tröttmössa och lyfte och böjde och squattade och pustade och frustade. Och sedan när jag var klar med en galet intensiv halvtimme så tänkte jag, ”äsch, det där var ju mest styrka, jag drar ut och springer min sista veckorunda med.” Alltså…. va?!
Låt mig berätta en sak för er, pojkar och flickor och hens, att dra ut och försöka slå personrekord när man precis gjort ett miljon squats och låren bränner, det är en halvgod idé. Åtminstone om man vill vara pigg och springa fort. Lägg även till det träningsvärk från gårdagens pass. MEN. Jag gjorde det. Jag klarade mina tolv minuter även om de varken var pigga eller snabba. Men jag gjorde det. Den här helgen kunde ju knappast börjat bättre.
Varsågod för äckelpeppigt och självgott inlägg. Om ni inte lajkar det här gillar jag er inte heller längre. Puss och god lördag!
Vill du bli träningspepp? Tryck på play.
Hon är lite lustig, hon den där jag bor med (hon den där håriga typen alltså, spöken räknas inte). Jag försöker vänja av henne vid att sova med mig i sovrummet, även om det skär lite i kattmammahjärtat. Hon är nämligen lite mer morgonkatt än vad jag är morgonmänniska vilket innebär att hon börjar ränna runt som en skållad runt fem-snåret. Något som denna tröttmössa inte riktigt uppskattar. Så vi morgonkelar istället. Jag släpper in henne när min väckare ringer halv åtta och så myser vi lite. Gärna ovanpå mig. Det är fint.
Enligt schemat så skulle jag springa idag. Men när jag kikade ut så blåste det och regnade från precis alla håll samtidigt så då tog jag till min gamla trotjänare Jillian istället. Lite stolt är jag faktiskt för att jag valde ett annat slags pass istället för att bara skita i träningen när förutsättningarna förändrades. Det kanske finns hopp för mig som ”flexibel” ändå.
Nu är arbetsveckan slut och jag har på riktigt haft så kul på jobbet den här veckan. Att komma tillbaka på heltid till november känns inte helt hopplöst. Men nu ska jag ta en finöl och mysa ned mig i soffan en stund innan jag tar tag i städningen. Jag hoppas ni får en fin fredagskväll, kära vänner.
Idag kom den. Hösten. Det har liksom smugit omkring och teasat ett tag nu, med svalare temperaturer och en och annan gulnande björk. Men idag gjorde den storstilad entré. Idag luktade det höst.
Jag älskar hösten. Nästan lika mycket som jag älskar våren. Vi har en återkommande kärlekshistoria, varje gång lika flyktig. Det känns som att både höst och vår är lite sådana mitt-emellan-årstider. De finns inte riktigt, de är mest bara övergångsperioder mellan vinter och sommar. Det kanske är därför jag älskar just de årstiderna. För att jag vet hur flyktiga de är.
Men det finns få saker som är så bra som att dra på sig en lite varmare kappa, en halsduk och solglasögon och sedan pulsa runt i höstlöven med solen i ansiktet samtidigt som kylan börjar bita lite smått i örsnibbarna. Jag är en höstromantiker, yes I am.
Höst i New York på Mott Street för två år sedan. Samma lika. Typ.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer