Jag skulle skriva ett sånt här inlägg om att nu lämnar vi det mörka och tar nya tag om livet och värmer ansiktet i höstsolen och sånt där. Sedan fastnade jag i sängen och har bokstavligt talat sovit hela dagen. Klev precis upp och nu är klockan halv sju på kvällen. Tydligen behövde min kropp det.
Oron gnager i mig. Jag vet inte vad den vill.
Som många av er redan vet så stängde jag i fredags natt ner mitt twitterkonto. Jag har funderat i de banorna mycket och länge nu men det skulle krävas ett riktigt jävla breakdown och någon slags skrap i botten för att jag skulle slå slag i saken.
Jag älskar twitter och alla de underbara människor, händelser och äventyr det har fört med sig. Många av dem som jag kallar mina bästa vänner nu har jag träffat över detta magnifika sociala nätverk.
Tyvärr har inte allt twitter fört med sig varit av godo och på sistone har mitt beteende gällande det varit rätt så destruktivt. Vissa människor och konversationer samt hetsen av att alltid hänga med och hålla koll har gett mig ont i magen. Så jag tar en paus. För mitt eget välmåendes skull. För att komma tillbaka till vad jag vill utanför karusellen som är socialt umgänge.
Jag har funnit en plats där jag är trygg i dem jag kallar mina vänner och därför vågar jag göra det här utan att känna att jag riskerar att hamna utanför. Den närmaste tiden tänker jag göra mitt bästa för att hitta lugnet, inspirationen och motivationen igen. Hitta styrkan och det där äkta leendet. Blogga kommer jag fortsätta göra, men jag hoppas att ni har överseende om jag inte svarar så snabbt på kommentarer.
Ledorden nu är lugn och harmoni.
Bröllopet igår. Det bästa paret. De bästa människorna. All kärlek och värme och själ och tårar och kramar och champagne. Tänk att jag aldrig fått vara med om allt detta om det inte var för Twitter.
Vigseln var helt underbar. På en innergård på Söder sa Veronica och Micke ja till varandra i kärlekens färger, under en kort men vacker ceremoni, och framför en snyftande skara. Emelie och Christian spelade och sjöng så vackert och allt vara bara så perfekt. Och min outfit har ni ju redan sett.
Sedan åt vi god mat och drack vin och lyssnade till fina tal och så dansade vi och kramades ännu mer. En sån där kärleksfull dag som bara är ett leende. Lite så här såg den ut från början till slut.
Ellinor var på besök från England. Nykär och dan.
Fine var nytatuerad och jag blev lite kär i hennes hjärta.
Jag blev kär i Tildis skor.
Emelie hej-tafsade lite på Leo.
Det gick åt lite bubbel till vigseln.
David hade snyggaste accessoaren, ett fickur.
Sedan var det dags för Veronica och Micke att säga ja. Alla grät för det var så galet vackert.
Bästa äkta makarna!
Sedan blev det så klart kramkalas. Jag var den första som kramade Veronica när hon kom ner till gästerna och tösen som hållit ihop så bra under vigseln bröt då ut i en fontän av glädjetårar. Det var härligt att ta emot. Här med Victor.
En nygift hand.
Veronica och Christian. De finaste vännerna.
Hamid agerade bröllopsfotograf.
Brudparet med alla sina gäster. Foto av Hamid.
Sedan blev det bröllopsfest på Sidenkällaren. Så himla mysflådigt.
Jag fick äran att sitta vid honnörsbordet. Mycket fint.
Så kära.
Jag, fina Fine och Emelie med den största frisyren.
Under bröllopsdansen blev det gråtkalas igen.
Tack lewrignock för att jag fick komma och dela er dag, er kärlek ger mig hopp. <3
Om alla dagar vore som idag så skulle jag vara helt okej med det. Helt och hållet faktiskt. Den här dagen var precis vad jag behövde efter ett par känslomässigt turbulenta dagar. Ett steg till att komma tillbaka till vad jag faktiskt njuter av att göra med min tid.
Först och främst var jag ute och sprang imorse. Ca 10-12 grader varmt och strålande sol, perfekt träningsväder. Passet gick så himla himla bra. Jag kände mig stabil, fokuserad och mest av allt glad! Och hör på detta – imorse sprang jag TIO MINUTER I STRÄCK! Alltså, det är nog det mesta jag sprungit i sträck i hela mitt vuxna liv. Jag är så stolt att jag spricker. Och jag hade nog kunnat fortsätta en stund till.
Det var någon som sa till mig i vår Facebook-grupp härom dagen att ”det är efter 10 minuter jag känner att det börjar hända något med löpningen”. Och jag kan tänka mig att hålla mig. Det är någonstans här man släpper tidshållningen, nedräkningen, och försöker att bara flyta med. Hoppas att detta håller i sig, lyckan efter passet var underbar.
Sedan kom Jon över på brunch. Och nu snackar vi brunch. Pannkakor med lönnsirap och grädde, äggröra och bacon, smoothies, the whole schabang. Jag tror vi åt i en timme. Så himla mumsigt.
Brunch följdes av film, den svartvita sorten med män med kostym och hängslen. Den bästa sorten alltså. ”12 angry men” hette den. Jag tyckte den var alldeles lysande. Silver tyckte den var ganska tråkig och somnade.
Och sedan tog vi en promenad. Ned till sundet där själen liksom mår sådär bra för att den får lyssna på vågkluck. Och där satt vi i solnedgången och pratade om kvalitetstid med sig själv och att släppa taget om saker och lyssna på själen och så. Han är himla bra, den där Jon.
Nu sitter jag här och är alldeles bubblig och varm i magen efter ett alldeles fantastiskt vackert bröllop jag hade äran att närvara vid idag. Jag har tagit miljarders bilder som ni får se lite senare men nu ville jag mest kika in och säga hej och visa en bild på min fina lila klänning som jag köpte på second hand i Övik i somras för en spottstyver. Idag fick den invigas och jag är lite kär i den.
Jag är även lite kär i tjejerna jag fått hänga med idag. Fine och Silje är på besök från utomsocknes så det var lite extra härligt att få träffa dem.
Och så är jag så kär i Veronica och Micke som gifte sig idag. Det känns som igår när jag träffade dem tillsammans för första gången och de såg precis lika kära ut idag som då.
Jag drog mig hemåt när middag övergick till dans som övergick till fest och där någonstans kände jag att mitt psyke inte klarade av mer känslostormar för en dag. Sluta när man är på topp och allt det där. Och efter gårkvällens totala meltdown kändes det som läge att göra tidig kväll. Men jag lämnade med en varm känsla i själen. Det är huvudsaken.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer