måndag, 7 maj, 2012
20 kommentarer
Jag vill skriva så många saker just nu. Så många tankar som snurrar. Så mycket jag vill att ni ska förstå. Att jag ska förstå. Jag försöker lära mig tyda signalerna min egen kropp ger mig. Försöker lära mig kontrollera dem. Andas och dela upp. Pyttesteg.
Den senaste veckan har ångestattackerna kommit tätare. Och av någon anledning verkar de blivit kopplade till aktiviteten det innebär att duscha. Kanske för att duscha ofta betyder att jag ska lämna lägenheten. Tydligen ett jätteskäl för kroppen att gå totalbananas. Lösningen på detta är ju tyvärr inte att bara sluta duscha eller sluta lämna lägenheten utan bara att bita ihop och ta sig igenom det. Eller bryta ihop och ta sig igenom det.
Härom dagen satte jag mig och googlade lite på vad det egentligen är jag pillertrillar för något och jag tänkte således berätta lite om vad jag lärt mig om medicinen jag äter. Jag äter två mediciner. Venlafaxine Bluefish, som är antidepressiva, dagligen och Atarax, som är lugnande, vid behov. Om Atarax står det så här på FASS:
Atarax dämpar vissa funktioner i hjärnan utan att vara vanebildande samt blockerar histamin, ett ämne som finns i kroppens vävnader. På så sätt ger den effekt mot ångest och oro.
Atarax har varit en räddare i nöden många gånger när ångestattackerna varit för jobbiga för att ta sig ur på egen hand, samt ibland när jag får ångest inför att ta mig för något, som i vissa fall för att lämna lägenheten.
I morgon har jag ätit den antidepressiva medicinen i två veckor. Så här står det på FASS om Venlafaxine Bluefish:
Venlafaxine Bluefish är ett antidepressivt läkemedel som tillhör en grupp läkemedel som kallas serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-preparat). Denna grupp läkemedel används för att behandla depression och andra tillstånd som exempelvis ångeststörningar.
Nu är jag varken läkare eller kemist, men förstår det som att serotonin och noradrenalin är båda signalsubstanser/hormoner som ser till att man är happy camper. En aning förenklat, men ni fattar. Jag tar en tablett om dagen, hur länge detta ska pågå återstår att se.
De första två veckorna har varit ett helt nöjesfält av biverkningar. You name it, I had it. Ökad ångest, darrningar, trötthet, hjärtklappning, muntorrhet, huvudvärk, rastlöshet, yrsel. Den enda “vanliga” bieffekten som inte korsat min väg är tydligen viktminskning. Go figure. Visserligen har biverkningarna varit relativt milda, men likväl. Det som har varit värst är att mitt allmänna tillstånd och munterhetsnivå har gjort en djupdykning. Det sägs att detta bör bli bättre efter de första två veckorna, så vi håller helt enkelt tummarna.
Sådär. Nu vet jag lite mer. Och så vet ni lite mer. Jag tycker det är lite fint att vi lär oss tillsammans.
Senaste kommentarer