Amy Porterfield är drottningen av onlinekurser. Hon lanserade sin första kurs för ca 10 år sedan – och den floppade totalt. Sedan dess har hon lärt sig vad som fungerar och driver idag ett mångmiljonbolag där hon lär andra entreprenörer hur de kan omsätta sin kunskap i pengar med onlinekurser.
Amy berättar varför du bara behöver ha ett 10%-igt försprång för att vara expert, om hur hon lärde sig acceptera video (men inte gilla det) och hur du kan höja priset på din egen kurs.
Igår samlades glada centerpartister på Bruksgodset i Banafjäl för att peppa igång inför valspurten. Det är ju val den 11 september och nu börjar det verkligen bubbla på alla håll och kanter inför valdagen.
På plats var så klart Emil Källström (fd riksdagsledamot) och hans dotter Dagmar styrde upp kiosk vid entrén. Det ska börjas tidigt med fikat!
Det var en ljuvlig sommarkväll full av härliga människor. Jag blir liksom lycklig av att träffa de här personerna. På riktigt.
Bruksgodset är en oas som har drivits i många år av Anna-Karin Rask-Nygren som är keramiker. Så vi passade på att kika in i hennes verkstad innan vi drog igång med kvällens program. Vivi-Anne och Marielle klämde och kände lite på keramiken.
Vår eminenta ledare Anna-Britta hälsade välkommen och introducerade en legend…
…nämligen fd partiledare och näringsminister Maud Olofsson! Maud är ju från Övik och har faktiskt gått i skola med min mamma men jag har aldrig hört henne tala förut.
Jag satt helt trollbunden. Vilket engagemang, vilken retorik! Det märks ju onekligen att man har ett proffs framför sig och hon satte huvudet på spiken kring många saker vi vill förändra, bland annat med livet på landsbygden. Men främst just det här att se människorna, se väljarna. Det handlar inte om ens politiska ego (som tyvärr många tror) utan att vara ett arbetsverktyg för medborgarna och det tycker jag hon sammanfattade väldigt bra.
Och så sa hon hela tiden ”när ni tar makten”, något som jag tror fick många att se den verkligheten framför sig. Taggad!!
Emil var som sagt på plats och peppade kring kampanjande! Han lämnade ju politiken för ett par år sedan och jobbar nu som vice VD på ett företag i Övik som utvecklar förnybara drivmedel, så coolt att så mycket innovationsutveckling på det gröna området sker i Övik!
Erik. Alltså jag tycker om Erik så mycket. Erik Orrell är 23 och Öviks kandidat till Riksdagen och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att han blir inkryssad (han står på plats 5). Han är så klok och vettig och smart och skulle verkligen behövas där i riksdagskansliet.
Dennis är vår toppkandidat till regionen och hans engagemang för minskat krångel och ett bättre ledarskap i regionen kan man inte ta miste på. Men gillar ju människor som gör saker från hjärtat och det gör Dennis!
Sedan fick jag en idolbild med Maud och vi pratade om Thorbjörn Fälldin och hur hon känner inför hur det gått med Alliansen (som ju hade sina glansdagar under Mauds ledning). Och så fick jag hennes bok som jag ser fram emot att läsa. En kvinna i hennes ställning lär ju fått ta sina strider och den styrkan inspireras jag av.
Dennis, Anna-Britta, Andreas, Anna-Lena, Erik och Elin – våra toppkandidater till Region, Kommun och Riksdag. Den som har roligast vinner och det har vi!
Jag tänkte på det när jag åkte hem igår, hur tacksam jag är över att ha blivit så fint mottagen i partiet. Man hjälps åt, man jobbar som ett lag och men har rackarns roligt på vägen.
Att få hänga med människor som har samma värderingar, som har driv och som vill förändra saker, vi drar och peppar verkligen varandra.
Nu ska vi skaka om lite i kommunhuset, det kan behövas. 🦄🍀
Den 19 juli firades traditionsenligt Sara-dagen i vår familj. Både jag och mamma heter Sara i andra-namn och ingen i vår familj fyller år på sommaren så så länge jag kan minnas har istället denna namnsdag varit en stor grej och ofta kombinerats med surströmmingspremiär och jordgubbstårta.
I år skippade vi dock surströmmingen och åkte istället på utflykt till Skeppsmaln.
Skeppsmaln är officiellt Höga Kustens nordligaste punkt och en av mina favoritplatser på jorden. När jag åker hit gör jag det oftast för att bara strosa och njuta av omgivningen men den här gången skulle vi ju faktiskt äta Sara-dags-lunch på Fiskevistet!
Ungefär halva familjen var med, resten var bortrest. Och uppe på Fiskevistet finns även ett surströmmingsmuseum om man är sugen.
Mamma.
Anna.
Johan och Vilmer.
Och så mormor och jag!
Vilmer hade upptäckt att om han lyfter på tröjan så killar nån honom på magen och det var det roligaste som hände på hela dagen! Förutom att springa upp och ner för en ramp in till restaurangen. DET slog allt.
Visa mig en gulligare unge. Jag väntar.
Mormor beställde en räkmacka och fick en enorm variant på pizzabröd (?) som hon knappt visste var hon skulle börja äta. Jag beställde en burgare. Tryggt. Den vet man oftast hur man ska äta.
Sedan gick jag och brorsan upp till fyren och en sväng ut på klipporna.
Jag älskar den här platsen så mycket. Jag kan andas här på ett helt eget sätt. Och så ser man ner över hela Höga Kusten. Så otroligt vackert.
Alltid lika spännande att försöka få till en vettig bild med två hundar som aldrig vill samma sak.
Precis vid vändplatsen nedanför fyren ligger en privat trädgård som är uppbyggd över ett bergsparti och den är så kreativ och spännande och vacker! Får mig att önska jag hade lite mer berg i min trädgård.
I Skeppsmaln finns en gammal övergiven dansbana som jag, när jag var liten, drömde att jag skulle rusta upp och anordna storslagna danser där. Det var något så ledsamt och poetiskt över den. Jag har dock aldrig varit in där förrän den här dagen, det har ju alltid varit stängt.
Men nu var det öppet då man styrt upp en ”flygande” konstutställning här! Så himla KUL att man gjort något av lokalen och så rolig tolkning av en konstutställning.
Den här var min favorit, en konstnär hade gjort tryck på gamla kökshanddukar med monogram. Lite ledsen att jag inte köpte den faktiskt.
Tillbaka i Kvaved vankades det jordgubbstårta och Vilmer åt alla möjliga bär med god aptit.
Han har också precis lärt sig klappa händerna och göra high five, det roligaste i världen som du ser!
I sådana här stunder kan jag bli sorgsen över att jag förmodligen aldrig kommer få uppleva det med ett eget barn. Att se alla de här stunderna genom deras ögon. Att allt blir nytt och fascinerande. Ren lycka.
Kvaved. 🧡
Och sedan tog vi en sväng i trädgården och förundrades över hur vansinnes-stora mammas rödbetor är och så undrade vi över vilken kål som var vilken egentligen.
”Jag bestämde redan innan du kom att vi ska klippa lugg idag. Och färga lite rött igen.”
Det var Sofias raka besked idag när jag slog mig ner i frisörstolen.
Jahopp. Här har man kämpat emot i många långa år för att inte åter igen trilla i den uttråkades fälla; ”lugg blir kul!”. För det blir sällan kul. Även om det ser rätt snyggt ut på de där bilderna från 2010 (hjälp vad länge sedan det är) så vet jag att det bakom bilderna var ett evigt kämpande med virvlar och pannsvett och att behöva klippa den där jädra luggen varannan vecka.
Men eftersom järnvattnet som flödar i min brunn här hemma, inte bara självmant gör mitt hår rött om jag har tur (och gult om jag har mindre tur), utan också kapar av mitt hår lite på feeling då och då, så var det liksom läge att samarbeta. Mitt hår går alltså av tack vare alla metaller i brunnen. KUL.
Sofias poäng var typ, ”det ser ut som skit, vi måste klippa”.
Eftersom vad som var tänkt som min första vecka efter semestern försvann i covid så följde datorn med till frissan. Inte supermycket vettigt blev gjort men jag klämde iväg 2-3 mail i alla fall.
Sofia dividerade mycket med sig själv kring hur hon skulle färga och klippa och det tittades på bilder på både Miley Cyrus hockeyfrilla och Mel i Virgin Rivers hårfärg och jag tror mest hon pratade med sig själv för jag sa på en gång ”jag litar på dig, vi kör!”.
Så vi körde.
Min första tanke var jag att jag såg väldigt mycket ut som mamma när hon var ung. Och sedan att jag såg ut som en liten pojke. Haha! Två tankar som inte hör ihop?
Men sedan tänkte jag att FAN VA FINT DET BLEV och hur kuuuul det var att få en frisyr igen! Nånting nytt att leka med och testa uppsatt och få locka till och sån där lite busig lugg kanske var precis vad jag behövde för att livet skulle bli lite roligare.
Så nu kör vi en till höst som rödhårig men nu uppgraderad med lugg? Det blir ju toppen!
Du kanske minns för sisådär två veckor sedan, då hela Sverige ”njöt” av värmeböljan som hade slagit till överallt i hela landet förutom i Västernorrland där jag bor? Tydligen så ville jag också get in on the fun (nja) så satte mig i bilen och tog sikte på huvudstaden!
Temperaturen var fullt rimlig tills jag var tvungen att stanna och vila ögonen en stund på en rastplats en bit utanför Timrå (var SÅ trött den här resan) och då visade biltermometern 39 grader. Van-sin-ne.
Stängde av bilen och blundade i typ 10 minuter och sedan var bilen en bastu igen så var tvungen att köra vidare för att få slå på AC:n.
Sisådär fyra timmar senare rullade jag in i Stockholm, plockade upp Mia i Sollentuna och checkade sedan in på The Winery Hotel där jag skulle bo de närmaste två nätterna.
The Winery är ett supertrevligt hotell som har en egen vingård och dessutom egen vintillverkning på hotellet. Självklart serverade de sitt eget vin både på rummet och i restaurangen. Det ligger dessutom ett stenkast från Friends Arena, vilket är den största anledningen till att jag bokade det
Jag fräschade upp mig lite snabbt på rummet och sedan gick vi ner till restaurangen och njöt av charkbricka och pizza tillsammans med så kallt vin vi kunde få utan att be om en isbit.
Middagen började väldigt sorgligt då Mia fick reda på att deras katt, som varit borta, blivit påkörd. Mattehjärtat går ju sönder. 😿
Men vi försökte ändå ha det trevligt och snacka ikapp de mängder av år som gått sedan vi senast sågs. Vilket är säkert minst fem år sedan så nya jobb och nya utmaningar (uppfostra en tonåring!) hann avklaras.
Sedan väntade kvällens (och resans) höjdpunkt – Lady Gaga! Vi och 36 000 andra personer svettandes tillsammans samtidigt som vi fick njuta av vår tids kanske största artist – Lady Gaga.
Efter konserten skrev jag på Instagram:
”Lady Gaga har den bästa rösten i vår generation. Ja, bättre än Beyonce.
Hon är konstnär först, artist sedan.
Det mörker som finns i denna kvinna har nog hållit på att förgöra henne mer än en gång men hon har kanaliserat smärtan i konsten. Det beundrar jag.
Hon säger ”om du vill göra något för mig, älska dig själv”. Och hon menar det.
Tack Gaga för känslorna. Allihopa.”
Jag grät under hela det akustiska setet vid pianot. Inte sådär hulkgrät, utan en sådan där stilla ström av tårar som bara rinner utan att man kan stoppa det. Det var så vackert. Så innerligt.
Det är nog få som kan bjuda på sådan otrolig fest ena sekunden och den känslostormen nästan. Första kvarten sa jag till Mia att jag var besviken att hon inte pratade med publiken. Men hon vann tillbaka mig. Med råge.
Ännu mer imponerad av Gaga som konstnär efter detta. Som konstnär och människa. För sårbarheten är magisk.
På fredagen efter frukost satte jag mig i bilen och åkte till Huddinge. Jag och Google hade lika olika tankar om hur jag skulle ta mig dit. Jag hade tänkt att jag skulle ta Essingeleden pga enklare och förmodligen snabbare.
Google hade tänkt att jag skulle åka genom city så helt plötsligt satt jag där vid att rödljus på Sveavägen och förstod inte riktigt vad som hade hänt. Men jag fick lite sightseeing i alla fall!
Målet var detta. Bebisgos. 🥰 Underbara Mickan har fått en bebis! Ava var 17 dagar gammal, doftade ljuvligt och gjorde de mysigaste bebisljuden och stensomnade sedan på mitt bröst. Det är väl det finaste betyget man kan få?
Efter det skulle Mickan och Ava åka till BVC så jag styrde bilen tillbaka mot Solna och Mall of Scandinavia där jag aldrig varit förut. Där mötte jag upp Hanna som jag heller aldrig hade träffat förut irl och hon var skitrolig och tokhärlig och vi fascinerades över 3D-printade tröjor och letade den perfekta sneakern (den finns inte).
Efter det åkte jag till min pappa och åt middag och det var förvånansvärt trevligt. Ni som hängt med vet att min relation till min far är.. komplicerad. Men det kändes skönt att träffa honom och bara vara. Fint på något vis. Det får vara som det är nu.
Och sedan åkte jag tillbaka till hotellet lagom till att hinna ta ett topp i takpoolen innan de stängde för dagen. Perfekt avslut på två intensiva dagar i Stockholm. Det räcker liksom, jag behöver inte så mycket mer.
Och så på lördagen tog jag på mig en solig klänning, satte mig i bilen och åkte tillbaka till Höga Kusten för att gå på en annan konsert – Veronica Maggio! Men det tar vi en annan dag.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer