Allt som hände i maj

Maj var månaden som ALLT hände. Verkligen typ allt. Vi gick från vinter till sommar, jag fick fiber (!!!) och en massa annat som bara måste plitas ner i dagboken. Nu kör vi!

När maj kom låg fortfarande snö på marken. Inte jättemycket men tillräckligt för att hönsen skulle tycka det var kul att sprätta runt i.

I övrigt var allt brunt. Alltså april och maj är inte VACKRA månader. Allt är grått och brunt. Tur det kvittras och löftet om en sommar ligger framför en, för visuellt är det inte speciellt drömmigt.

Så istället för att sitta och titta på brunheten så åkte jag och morbror Roger till Byggmax och köpte virke – detta skulle nämligen bli året då jag blev med trädäck!

Har haft en vision av en uteplats för kvällssol ute på gräsmattan i flera år. Min veranda har bara sol till mitt på eftermiddagen så för att kunna njuta av solens strålar hela vägen in på kvällen (och på sensommaren) så anlades en ram för en uteplats vid eldfatet.

Sedan låg den där i nästan två månader utan att något mer hände och det började växa en djungel runt den. Men det behöver vi ju inte prata om.

Jag tog den coolaste bilden på månen?!

Maj var en stor månad för mig träningsmässigt. Jag tog personbästa i marklyft – 102,5 kg! Ända sedan jag började lyfta tungt så har jag haft som mål att kunna lyfta 100 kg. Och så där en torsdagsförmiddag under ett PT-pass med Emelie så åkte den upp. Och så av bara farten tog jag 102,5 också! Det var stort.

Efter mitt stående PT-pass så har ett gäng mammaträning där de har med sina bebisar. En bebis var inte alls nöjd att mamma prioriterade att hoppa upp ner över honom och protesterade högljutt. Så jag frågade om jag skulle ta honom en stund och mamman blev så glad! Så då hängde jag med den här lille mannen och dansade och så blev han glad igen.

Det krävs ibland inte så mycket för att underlätta för någon annan.

En väldigt stor del av maj gick åt till att vara väldigt djupt nere i kaninhålet som var rättegången mellan Amber Heard och Johnny Depp. Varje kväll i flera veckor såg jag på livestreamen av rättegången och blev väldigt investerad i fallet. OCH väldigt intresserad av juridik?! Till den milda nivå att jag faktiskt kollat upp några distanskurser på universitetet i höst. Mer kunskap är ju aldrig dåligt?

Du kan läsa mina sammanfattningar och analyser av målet här.

Och så skrev jag manus till mitt konferencieruppdrag för Höga Kusten Företagsmässa som jag skrev om här. Och efter mässan åkte jag och hälsade på Paulina för AW i lagårn som jag skrivit om här.

När man börjar kunna hänga ut tvätten på tork och det ser ut så här klockan halv tolv på natten, då vet man att den närmar sig. Ljusets månad.

Tid för kaffe på bron med hönsen.

Tid för att jobba och möta utomhus med en katt i knät och en cykel på bilen.

Och så fick jag hjälp av en ljuvlig person i Oderlands tekniska supportchat och gav han komplimanger som han förtjänade. Det tycker jag man ska göra, speciellt med supportpersoner. Tänk hur många människor de hjälper per dag och knappt får ett tack. Det är så enkelt att visa tacksamhet!

Jag och syrran gick MTB-kurs i Lögdeå! Det var jättekul och jag är ledsen att det är slut. Även om jag stod på huvudet en gång när vi skulle öva ryck. Verkligen face plant. Det gjorde ont och däcket blev lite skevt men det var ärligt talat mest stoltheten som fick sig en törn.

Det vill jag göra mer i sommar – cykla! Downhill och på skogsstigar och en och annan grusväg.

Frifräsarhönsen har ingen respekt för rabatter så mina påskliljor dubblade som rede.

För fjärde gången ska jag i höst vara affiliate till Amy Porterfield – alltså marknadsföra hennes kurs Digital Course Academy, kursen jag gick innan jag skapade Social Brand Lab. Och inför det hade hon och hennes affiliatechef Allison ett kickoffmöte i maj. Sådana sjuka proffs de är på detta, blev SÅ taggad!

Och.. de kan också vara så att jag faktiskt ska få intervjua Amy till min podd inför lanseringen… Ihh!

Det började grävas fiber! Detta har ju varit på gång sedan jag flyttade in för tre år sedan och nu äntligen hände det grejor. När det väl var igång så var det inkopplat på några veckor och nu springer jag förbi er allihopa på internet!

En dag var jag inne på stan och hade människokläder och lånade min PT:s massagerum (ja hon är massör med) för att ha en IG-live. Men snart kanske jag blir med kontor på stan och slipper paniklösningar. Åh vad det vore drömmigt!

En helg åkte jag till Umeå för kickoff med kandidaterna för kommunfullmäktige för Centern. Det var en väldigt härlig och givande helg och jag är så glad att jag engagerat mig i lokalpolitiken. Om inte annat så för människorna!

Vi vann inte Eurovision men det var sjukt jädra spännande och så ÄNTLIGEN började det bli grönt på ängarna runt mitt hus. Leia och Luna var minst lika glada som jag över att kunna ränna runt på lägdorna igen.

Jag hade en snyggdag och det måste ju förevigas!

Vi hade en medlemskväll med Centern vid Friluftscentralen där vi pratade regionpolitik och åt korv. Jag bidrog med djurterapi.

Sara Rönne var med i ett avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!” där vi pratade bloggens vara eller icke vara. Och så glömde jag bort att jag skulle träffa Annica och Maria och Mona så blev utan kaka men fick vara med på ett hörn och prata hållbart odlande.

Traditionsenlig städdag med bygdegårdsföreningen avslutades med hamburgare vid vindskyddet. Jag har ett fint gäng grannar i byn alltså!

Tulpanerna blommade, hönsen hittade ett nytt frifräsarrede i form av Sixtens katthus (där han ska ligga om det är kallt eller regnar och jag inte är hemma men han använt två gånger) och så fick jag blommor av finaste Sofia inför min födelsedagsfest (som fått ett eget inlägg här!).

Och så avslutade vi maj i Kvaved, med att sätta potatis (Vilmer hjälpte till genom att smaka på dem) och grilla.

Jag gillar majtraditionerna.

Och sen kom årets bästa månad – juni.

Semester från sociala medier – kan man?

Glad juli!

Vi har lämnat den bästa sommarmånaden bakom oss (ja, jag gillar juni bäst) och den här fredagen känns egentligen som min första semesterdag, även om jag egentligen gick på semester till midsommar. Men den här veckan har det ändå varit en massa saker på agendan så idag är första dagen då jag bara skrotar runt och gör mest ingenting. Plockar lite ogräs, kollar lite YouTube. Bloggar lite.

Och försöker att göra det utan telefonen.

Jag skrev om det här i ett mail till min maillista förra veckan, om den ultimata balansgången; den mellan semester och sociala medier. Och jag kände att jag ville dela här med.

Du som jobbar som egenföretagare och/eller med marknadsföring i sociala medier känner nog igen dig i de här bryderierna. Hur ska man göra? Ska man ta semester från sociala medier? Vågar man?

Det här inlägget inspirerades av en konversation som Malou på Evergreen Garden startade i min Facebook-grupp ”Yrke: Influencer” (gå med där om du jobbar som influencer – gratis och jättebjussigt!) förra veckan där hon frågade hur andra gjorde kring semester. Svaren var många och ganska varierade.

Jag tänker att semester är svinviktigt för återhämtning. För mig handlar det främst om den kreativa återhämtningen, att hitta driv och lust och idéer igen. Det står rätt still just nu efter en intensiv vår, om man säger så. 🤪

Jag har aldrig helt tagit semester från sociala medier – mest för att jag inte vill – men också för att jag är lite rädd. Kommer folk glömma mig? Kommer algoritmen straffa mig?

Som jag ser det har vi några olika alternativ att välja mellan.

1. 100% semester från sociala medier

Logga ut, stäng av, ta bort appen. Ägna den inte en tanke under de 3, 6, 8 veckor du har semester. Detta känner jag några som gjort mycket framgångsrikt och inte sett några negativa effekter – förutom att man kanske inte växer lika mycket under semestern. Och det tänker jag man kan leva med?

Vissa hade upplevt att de blev straffade av algoritmen i räckvidd när de kom tillbaka medan andra inte märkte någon skillnad.

Om du inte vill att det ska vara helt dött under tiden du har semester finns ju möjligheten att schemalägga inlägg. Dock kommer du ju inte finnas på plats då och engagera dig och då är frågan om det är en bra idé?

2. Gå på feeling

Ta semester MEN lämna dörren öppen för att posta när du får feeling. Personligen tänker jag nog ta paus från flödet på Instagram och bara posta stories när jag känner för det. Vill känna noll press och det kommer jag göra om jag fortsätter posta i flödet. Behöver luft för att släppa in kreativitet igen.

MEN, istället tänker jag försöka ge bloggen lite kärlek i form av vardagsbloggande! Det känns faktiskt lite pirrigt.

3. Posta som vanligt

En heltidsinfluencer delade med sig att hon inte tar semester från bloggen eller sociala medier – men från allt annat. Och det är ju också ett alternativ – om alla andra delar av ens business är på paus (mailen, samarbeten etc) så får kanske kreativiteten rum att blomma ut?

Oavsett vad du bestämmer dig för är mitt råd detta: berätta om ditt beslut för din publik.

Om du bestämmer dig för att ta semester – gör ett inlägg och berätta det och meddela också när din publik kan förvänta sig att du återkommer till ”jobbet”. Då vet de och behöver inte undra varför det är så tyst hos dig. Så här ser mitt ut!

Oavsett vad du bestämmer dig för så hoppas jag att du får en fantastisk sommar!

Vad hände med Greta?

Greta var min andra kyckling nånsin. Hon kläcktes en dag efter Rosita i kläckaren i köket hemma i Eldsmark den 15 juli, 2020. Det var något speciellt med Greta redan från början. Hon var liksom lite mer nyfiken, lite mer social, lite mer närgången än det andra.

Redan en dag gammal kröp hon upp under hakan, bajsade lite och somnade. Och nånstans där vann hon mitt hjärta.

Greta och Rosita var de enda två som överlevde från det första kläcket (läs om det dramat här) så jag har alltid haft en lite extra stark relation till dem. Och de har haft det bra! Hållit ihop som ler och långhalm tills det att Rosita fick sin första kyckling förra året. Då verkade det som att något hände i flocken.

Nån gång i mars i år började Greta bli utmobbad av resten av gruppen. Hon blev ”hackkycklingen”. De andra hackade på henne, ryckte fjädrar i nacken på henne och var allmänt elaka. Det händer ibland att den som är lägst i rang i hönshuset råkar ut för sånt här men som jag förstår det brukar det gå över.

Jag försökte ta henne ifrån de andra och hade henne till och med inomhus en stund men blev rådd att inte göra så då det förmodligen skulle göra saken värre.

Det skar lite i hjärtat att se att alla de andra hängde tillsammans när de var ute medan Greta fick gå själv.

Istället för att bli bättre efter ett par veckor så blev det värre. Snart hade hon inga fjädrar kvar i nacken och en massa små hacksår efter de andras elaka behandling. Det värsta var också att det främst var tuppen som var på henne medan han är jättebra med alla andra.

Jag köpte ”blåspray” som både desinficerar såret men också ska göra det mindre attraktivt att hacka på. Höns blir som galna när de ser blod och fortsätter hacka som besatta. Så får man bort blodet med blåspray kan det bli bättre.

Här hade det hela pågått i nästan två månader och blivit så illa att tuppen hackat ett stort hål mitt på huvudet på Greta. Hon var helt blodig men när jag tog upp henne blev hon helt lugn och blundade. Som om hon bara ville vila lite.

Här nånstans såg jag två lösningar; avliva henne eller sätta henne i karantän och hoppas att det blev bättre. Annars fick hon flytta.

Greta satt i karantän i nästan en månad. Då hade fjädrarna i mångt och mycket växt tillbaka och såren hade läkt. Då släppte jag ut henne tillsammans med de andra för att se vad som skulle hända och tuppen var på henne som ett SKOTT och hackade på hennes så att kammen blödde.

Sista utvägen innan avlivning var att flytta henne till en annan flock. Jag hade fått blandade besked om hur framgångsrikt detta var men kände att, vad har jag för val? Så jag bad Jennifer (som jag ju fick äggen av som jag kläckt från början) att adoptera henne och det gjorde hon så hjärtligt.

Ett par dagar senare fick jag bilder med texten ”Greta med crew” och grät nästan av lycka. Allt hade gått bra. Hon fick vara med, hade polat ihop sig med tuppen (lite lätt på foten tydligen men det kanske var rätt strategi?) och fick sitta på pinnen med de andra och sova.

Greta har också fått en ny BFF i Jennifers dotter Cleo och verkar ha det riktigt bra där borta.

Greta och hennes nya boyfriend., lite snällare än den förra.

Så där har du den. Historien om Greta. Jag är så glad in i själen att hon fick det bra ändå till slut.

126. Att ge ut sin bok själv med Linda Vismer

Linda Vismer är resebloggaren som nischat in sig på att resa medvetet – som också råkar vara namnet på hennes blogg. Det kanske låter som en massa pekpinnar men tvärtom handlar det snarare om att hon vill ge människor möjligheten att ta just medvetna beslut i sitt resande. Inte bara när det kommer till hållbarhet kring miljö utan också andra hållbarhetsaspekter.

Idag dyker vi ner i hur det är att ge ut sin egen bok – som Linda gjort. Den heter Resenärens makt – turism som när och tär och i det här avsnittet bryter vi ner processen av självpublicering! Hur går det till när man vill ge ut en bok utanför det traditionella bokförlaget? Vad behöver man tänka på, hur lång tid tar det och vad kostar det? Är du nyfiken, då är det här avsnittet för dig!

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fyrtio-årsfesten som (till slut) kom till byn

Alla bilder tagna av Jonas Forsberg.

För sisådär drygt två veckor sedan hade jag min 40-årsfest. Ja, jag fyllde 40 för två ÅR sedan MEN jag tänker inte låta covid sno ett ypperligt tillfälle för kalas så NU var det dags!

Jag hyrde byns bygdegård (vars förening jag är kassör i), bjöd in nära och kära och nya roliga personer i mitt liv till den bästa festen jag nog nånsin haft. Även om den tog slut alldeles för fort, precis när den började komma igång. Men just så är väl de bästa festerna?

Nu förstår jag varför folk har bröllop i tre dagar.

Jag är så brutalt nöjd med dekorationerna och dukningen! Scoutade Pinterest som en dåre (här är min inspirationsboard) och lyckades faktiskt återskapa visionen ganska på pricken.

Grannen mitt emot på andra sidan älven på Godsta Gård, Mike, hade kapat fina träskivor från träd de hade avverkat som jag hade som centerpieces på bordet. Runt dem gjorde jag nån slags slarvigt arrangemang av eucalyptus och brudslöja och sen ljus och små vaser med perfekta pioner och brudslöja ovanpå. Och så en heliumballong som svajade ovanför!

Catering hade jag köpt in från The Chef och Ante själv kom förbi med murikan och serverade! Det blev burgare med chili på oxfilé med rökt bacon och briochebröd med manchego-ost, picklad rödlök, gräslöksmajonnäs och rotsakschips.

Vansinnesgott var det och precis sådär lagom rustikt fancy som jag var ute efter.

Ungefär så här glad var jag hela kvällen! Extra glad över att ha wifey Sara till bordet OCH ha henne ansvarandes för vloggandet under kvällen.

Är också löjligt nöjd med dukningen. Lärde mig servettvikningen på pinterest, köpte små kort man skulle sätta på sina glas för att inte tappa bort dem, och så en lite eucalyptuskvist på det.

Folk var så fina och med champagneglasen i högsta hugg.

Hej och välkommen från 40-plussaren i ny gul klänning och leopardpjucks. Och där är Robin med! Han styrde upp hela kalaset. Mycket bra jobbat och lyxen och lugnet med att ha en festfixare – VÄRT!

Jag tror det här bordet hade roligast. Det lät så i alla fall! Och där satt potentiellt några av mina roligaste vänner med! Bland annat Jenny, Jackie och Katta.

Jag hade så klart fixat lite tävlingar och annat skoj! I programmet fanns en autografbingo – en bingobricka med 25 påståenden och så skulle man hitta en person som stämde in och få deras autograf. Typ ”har en blogg” och ”är född på 90-talet”. Perfekta mingelgrejen!

Vloggade så klart med så här finns allt i rörligt format om du föredrar!

Sanna kom! Hon var mitt i kaoset att flytta från Abisko till Bruksvallarna via Stockholm och skulle först inte komma. Men så bara några dagar innan kalaset ringde hon på facetime (vi ringer aldrig varandra ”normalt”, bara facetime. Jämt. Älskar det.) och berättade att hon skulle komma. Hon OCH hennes nya kille som jag aldrig hade träffat. Världens bästa grej. Älskade mumin.

Annica och Sara och Sara pratade om nått kul. Eller spännande. Säkert både och.

Jag hade på mig en klänning från ASOS som man blir glad av!

Unge herr Vilmer som precis lärt sig gå tyckte ballongerna var det bästa någonsin. Han lyckades trassla in sig i ballongbuketten och gick omkring med den och var överlycklig. Man såg inte honom alla gånger men man såg ballongerna flyta omkring i rummet och visste att, där under nånstans är ett jädrigt nöjd unge.

Och så sjöng alla för mig! Vissa tycker det är lite jobbigt men jag älskar ju uppmärksamhet så det här var ju liksom prime time för mig. 😎

Sedan blev det quiz! Jag kallade det ”Så ska det låta på spåret till Eldsmark”. Så här gick det till:

  • Robin spelade och jag och han sjöng en låt som var liksom ”grundtemat”. Första låten var ”Don't stop believin'” och frågan var ”Vi söker ett år”.
  • Sen kom en massa ledtrådar à la ”På spåret” med sex, fyra och två poäng. Min bästa ”På spåret”-expert Jessica hade hjälpt mig med ledtrådarna! Hon kunde inte komma på festen så det var inte fusk.
  • När man kunde fick man ringa i koskällan eller bara göra oljud och skriva på en whiteboard rätt svar. Och så sjöng vi vidare tills låten var slut!
  • Sen när man kommit fram till ”destinationen” kom följdfrågor. En följdfråga var typ ”1980 var kärnkraften en stor fråga här i Sverige. Vilken svensk skådespelare spelar en av huvudrollerna i TV-serien 'Tjernobyl'”
  • Vi körde fem låtar med destinationer som år, städer och ex. 😇

Varmt rekommenderat pga SÅ KUL. Samt jag fick stå på scen och sjunga – älsk!

En annan idé jag snott från Pinterest var fotogästboken! Jag köpte en sån instaxkamera (typ polariod fast mindre bilder), rolig tejp, glada stickers och silverpennor och så fick gästerna ta bilder, klistra in i boken och skriva meddelanden. Bästa minnet.

Sen blev det tårta! Jag kunde inte bestämma mig så köpte tre olika. Och så ska det ju spraka lite i dem! Beställda från Gräddat i Norr, ett litet lokalt bageri där Jenny jobbade ett tag förra året!

Sedan blev det tal. Herregud.

Jag hade sagt till mina närmsta vänner att ”se detta som mitt bröllop, jag kommer förmodligen aldrig gifta mig så nu vill jag ha TAL!”. Man kan ju inte säga att jag är otydlig med vad jag vill iaf. 🙈

Och Sara, Sanna och Jackie höll tal! Och Jenny sjöng Aretha Franklin!! Hade inte kunnat drömma om att så många skulle engagera sig så för mig. Det var så jävla fint. Och så fina saker de sa?! Kan liksom inte ta in att man faktiskt är viktig för folk sådär. Grät japp det gjorde jag.

Nämnde jag att Jenny sjöng? Och showade? Åh ja. Och det var när jag hade fått alldeles lagom många glas bubbel så jag gick all in på rollen som groupie framför scenen.

Och sen blev det line dance! Sandra är inte bara min vän och min frans- och bryntjej – hon är också danslärare! Så hon drog upp ALLA och så körde vi line dance! Alltså ALLA var uppe! Varenda kotte! Det tror jag kanske gjorde mig gladast av allt under kvällen. Att alla hade KUL!

Eventuellt jobbade min klänning hårdast av alla!

Och sen blev det dans. Så klart!

Här nånstans skulle det bli vickning men jag drog upp Robin på scenen och så glömde vi korven och dansade vidare och helt plötsligt skulle folk gå hem och sova? Fattade ingenting. Jag hade ju inte ens ont i fötterna än?

Vi slutade i alla fall när vi var på topp.

Tack alla ni som var med och gjorde den här kvällen till en för min personliga historiebok.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier