En fredag i början av maj var jag i Kramfors för ett konferencieruppdrag för Höga Kusten Företagsmässa (som jag skrev om här!).
På vägen hem körde jag en spontanare och svängde förbi Paulina i Nordingrå! Jag har inte varit och hälsat på på gården sedan de fick klart den nya lagårn' efter att den gamla brann ner för några år sedan. Jag var med i periferin i den dramatiska – och extremt passionerade – process det medförde för Paulina och hennes familj då de valde att i samma veva ställa om från köttdjur till mjölkproduktion.
Det var inte helt enkelt, bankerna var inte helt pepp på att investera i en mjölkgård (en helt annan diskussion om statusen på lantbruk som kan göra mig tokig), och sedan har det varit en rätt tuff resa för Paulina och hennes man tillbaka till sina älskade mjölkkor.
Därför gjorde det mig så lycklig att se Paulina i sitt element. Med sina älskade mjölkkor, så extremt stolt över sin nya lagård och alla tekniska finesser de fixat i och med skiftet. Fräsig mjölkrobot och till och med en bajsrobot som skrapar gångarna!
Och det allra bästa – bås som kossorna kan ligga ner i. Bara vräka ut sig på halmen. Lyckligare kossor får man leta efter.
Och det allra bästa – kalvarna! Alltså. Kalvar, det är något så himla speciellt med dem för mig. När jag var liten åkte jag ibland med min morbror som körde ut vassle till mjölkgårdar. Och där var det jackpot när man kom när det fanns små kalvar man fick klappa. Och de små kalvarna ville suga på ens fingrar och det slutade med att hela handen och underarmen försvann in i munnen på dem.
Ett slemmigt men lite gulligt minne!
Men alltså – look at that mjölkiga face! 🥰
Vi kan också ägna en liten fotnot till min lagårdsoutfit – jag kom ju direkt från mitt konferenciergig så var inte direkt klädd för kalvgos.
Men jag tänker också att det är väldigt typiskt för min personlighet! En fot i glammet och en fot i lagårn. Typ. Så blir ju livet det bästa! Det är kontrasterna som gör livet.
I Lofoten? På Lofoten? Oklart. Jag är i alla fall i norra Norge, ovanför Polcirkeln, i midnattssolens land. Just nu är klockan närmare elva på kvällen och jag var tvungen att byta plats i lägenheten vi hyr för att kunna se skärmen när jag bloggar på grund av den starka solen.
Hela Lofoten är som ett vykort, var man än tittar eller riktar kameran så är utsikten ungefär så här magisk. Det är något med kombinationen av otroligt branta och sylvassa, snötäckta bergstoppar, turkost hav och lummiga dalar som känns som taget ur en saga.
Resan hit är min 40-årspresent från min mamma och min lillasyster, det tog några år för mig att casha in den (thanks 'rona!) men nu är vi äntligen här. Och på köpet fick lilla systersonen haka på med, Vilmer var inte ens på bakning när resan började planeras – och nu är han precis fyllda ett!
Här ska vi hänga tills på måndag, då vi styr kosan hem mot Sverige igen. Mer detaljerad Lofoten-rapportering kommer, lovar. Men först ska jag förundras av natur ett par dagar till.
Nånstans i mitten på maj började mitt hem se ut så här. Och jag började få lite panik. För när plantorna liksom når upp i nästa hylla, då blir jag lite stressad. Och dahliorna började se rangliga ut och, ja, jag var mest bara less på att ha allt inne.
Så för några veckor sedan började jag plantera ut. Tomaterna fick nya krukor (men stod fortfarande inne på nätterna) och luktärtorna stod ute dygnet runt.
Jag är riktigt stolt över mina förodlade kålplantor! Brysselkålen ser riktigt ståtlig ut och spetskålen börjar ta sig. De fick komma ut först och mår riktigt bra där under fiberduken.
Så här ser verkligheten ut när man planterar ut. Inte en flowig sommarklänning och välsminkat fejs. Tro mig. Men glad kan man vara ändå!
För typ två veckor sedan hade vi städdag på bygdegården och då passade byalaget på att ta ner lite sly. Jag var snabb som attan och frågade om jag fick sno med mig lite till mina odlingsbäddar och det fick jag! Nån timmes sågande och kvistande senare hade jag biltaket fullt med material!
Vad det blev? Bland annat en ny kant till min odlingsbädd som hönsen sprätt sönder. Fint va? Älskar att återanvända. Här blev det tetris och plockepinn av gammalt spillvirke jag hittade i garaget tillsammans med småträden från bygdegården. Mycket nöjd!
Och denna nationaldagshelg har det varit fullt fokus på att få ut så mycket som möjligt innan vi åker till Lofoten imorgon (!!!). Luktärtorna hamnade här med massor att klänga på. Kommer bli SÅ fint!
Satte även lite vallmo och ringblommor framför, längtar tills det blir en VÄGG av blommor här!
På baksidan var det dags för dahliorna att få komma ut. Om jag avhärdat dem? Nej. Om jag satte ut dem ändå? Ja, pga less.
Först vände jag ner en kärra hästskit jag fått av grannen och lite ny påsjord för att dryga ut det hönsen sprätt ut. Och sen ner med dahliorna. Tror jag ligger runt 25 stycken i år? Typ fem blev ingenting pga hade torkat över vintern men väldigt många klarade övervintringen!
Förra året fick dahliorna inget stöd alls och det blev totalt kaos som resulterade i att alla plantor blev krokiga och jag fick mycket sämre blomning. Så nu har jag byggt ett mindre vackert, men mycket funktionellt, stöd till dem. Kommer bli magiskt när de växt till sig lite!
Då ska vi se. Rädisor, morötter, palsernacka och bönor i en. Sockerärtor, spenat, lök och nått till i den andra. Och i den tredje frodas kålen! I de små är tanken att jag ska sätta sallat men jag måste fixa mer nät så att inte hönsen kommer åt dem.
Jag har en plan att nästa år hägna in hela köksträdgården så att hönsen inte kommer åt planten alls men det får bli då. Innan jag tar på mig fler projekt ska huset målas och trädäcket ska slås ihop. Det torde ta hela sommaren.
I den här fina krukan hänger i år ett gäng solrosor med växtstöd gjord av sly. Och sen var jag trött och åt chips framför ”Ten percent”. Och det var den nationalsdagshelgen!
Marlene Agemo, mer känd som Fru Vintage, började med Instagram medan hon var hemmamamma med sina barn under en lång tid. Kontot växte snabbt, då hon var rätt tidig på Instagram-bollen, och hon etablerade sitt signaturkoncept 11-kaffe som sedan också blev en faktiskt kaffeprodukt.
För henne handlar 11-kaffet inte så mycket om själva kaffet utan snarare om att stanna upp och ta en paus. Marlenes följare höll med om pausbehovet och nu har #fruvintage11kaffe över 2100 inlägg på Instagram.
Vi pratar om hur hennes trygghet gjort att hon vågat göra saker inte alla vågat, om uttrycket influencer, inkomstben och kreatörsekonomin. Och om att om Marlene själv får välja sin egen titel blir den ”världsförbättrare”
Och så glider vi in en sväng på trosuppfattning och kyrkoavgift – jag lovar det är roligare än det låter!
Den första april, dagen då jag fyllde 42 år, då låg fortfarande snön i stora högar på gården. En positiv grej med det dock är ju gratis kylskåp för att kyla bubblet!
Ingen födelsedag utan smörgåstårta, det är sen gammalt! Eller inte jättegammalt faktiskt men en tradition jag gillar massor. Smörgåstårta kan vara den bästa maten. Och så fick jag otroligt vackra tulpaner!
Jag poddade med Fru Vintage och det avsnittet kommer upp på en liten stund!
Första måndagen i april var det fullt ös på stan så jag tog med mig vovvarna och datorn och satte mig och jobbade på Espresso House ett tag. Fick sällskap av Ebba! Värsta lyxen.
Jag var hos optikern och mätte trycket på mina ögon eftersom jag vid förra synundersökningen hade olika tryck på ögonen, något som kan indikera grönstarr. Men det var lugnt – allt såg fint ut förutom att jag har ett äggformat öga och tunna hornhinnor så jag får inte laseroperera ögonen. Tur det inte behövs då.
Ja, och så köpte jag jättesnabba glasögon till cyklingen! Dessa fast svarta. Här finns de!
Den 10 april var vi hos Johan som fyllde år! Älskar ändå att vi alla träffas när nån fyller år, det blir mycket fika i mars/april.
Jag hade en liten olycka när jag skulle splinta ved och råkade dänga gummihammaren på handen istället så fick en fin liten blåning. Har fortfarande en förhårdnad på den platsen, spännande hur kroppen beter sig och läker.
Det var påsk och MoDo var i slutspel mot Björklöven. Sju långa matcher och sen tog det stopp i semifinal. Allsvenskan ett år till då!
Och så packade jag bort skidorna och skridskorna för säsongen.
Det började bli lite smygvår vilket innebär att man kan sitta ute här i hörnet på verandan och dricka kaffe och blogga och det känns som att livet återvänder efter en lång lång vinter.
Allt blir lite bättre med en katt på magen och en hund vid fötterna. Och på den här bilden syns också beviset att jag fått hem min nya frys!
Jag har köpt en extra frys att ha på övervåningen då jag bara har en halv i köket och den räcker inte för min plan att odla mer, plocka mer bär och köpa kött direkt från gårdar. Då måste man kunna lagra!
Huset från en lite annan vinkel och så kikade snödropparna upp i rabatten den 20 april!
Och där i slutet av månaden fick bilen sommardäck och jag tvättade vinterdäcken med högtryckstvätten och uppenbarligen med hela ansiktet.
Och så började jag träna med Emelie! Jag står fast vid att de bästa investeringar jag gjort i mig själv någonsin alltid inkluderar PT. Det har inte att göra med teknik, för den har jag. Det har att göra med mentalt stöd, accountability, nån som ser en och vad man behöver. Det är värt så mycket för hälsan.
Att Emelie sen har börjat hänga på stans flådigaste gym, Studio 2 Be, är ju ett rätt stort körsbär på den tårtan!
Mattehjärtat blir så varmt de små pälsbarnen ligger och sover med varandra – om än lite smygigt sådär. Typ ”alltså det är inte meningen att jag ska ta i dig, jag bara råkar. Men är det inte mysigt?”. Typ.
En lördag åkte jag och mamma och Anna och Vilmer och min granne Emma till Umeå och gick på Trädgårdsmässan! Det kommer en vlogg därifrån.
TUSSILAGO!!!! För evigt det sanna vårtecknet.
En måndag i slutet av april hade jag examenszoom med vårens deltagare i Social Brand Lab och det var så himla härligt att se dem live och höra deras historier. Älskar examenszoomen!
Och så började det grävas fiber!!! Det här har ju varit på gång sedan jag flyttade in i huset för 2,5 år sedan men har blivit försenat och försenat och lite mer försenat. Men så den 27 april kom borrentreprenaden och borrade ett hål under vägen där kabeln skulle dras. Och så sent som i fredags installerade jag till slut modemet och nu kör vi full speed ahead!!
April avslutades traditionsenligt med brasa i Kvaved. Jag älskar att april har så tydliga ”bokstöd”, min födelsedag i början och sen Valborg i slutet. En av anledningarna till att det är en av mina bästa månader.
Vintern rasade och sen blev det vår!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer