Lite blondare. Lite bättre.
tisdag, 1 maj, 2012
Inga kommentarer
Nu när våren är här bejakar jag åter igen blondinen i mig och går solen till mötes med slingor i håret.
Nu när våren är här bejakar jag åter igen blondinen i mig och går solen till mötes med slingor i håret.
Den kommer ur ingenstans. När man står i köket en solig första maj och fåglarna sjunger genom en öppen balkongdörr. Man häller upp frusna bär i en skål för att tillreda sig en frukostsmoothie och skär upp nybakat bröd. Och helt plötsligt är den över en. Ångestattacken. Och innan man vet ordet av ligger man i fosterställning på golvet och skakar av gråt. Hyperventilerar och försöker få luft. Kroppen lyder inte på något sätt utan ömsom spasmar och ömsom är spänd som en pilbåge. Fingernaglarna klöser på bröstkorgen som för att öppna den för att ge luft till de kvävda lungorna.
Den går i vågor. Ena stunden är den hetsig och galet intensiv och nästa stund sitter man vaggandes fram och tillbaka på köksgolvet med tårarna stilla rinnandes nedför kinderna. Och helt plötsligt får den ny kraft och greppar tag i en igen.
Det finns inget läskigare än när ens kropp gör uppror mot en. När den agerar från impulser och signaler som jag inte medvetet instruerat om. När man helt tappar kontrollen. Tankarna som går genom huvudet under en ångestattack är inget som liknar vad jag tänker när jag gråter “vanligt” och är “vanligt” ledsen. Under en ångestattack rusar hjärnan men den tanke som finns där hela tiden är “vad i helvete är det som händer och varför kan jag inte stoppa det? Kontrollera det?”.
Idag höll den i sig i 20 minuter innan jag blev ärligt rädd för mig själv för att jag utan förvarning och helt omedvetet slog mig själv och var nära att klösa mig själv i ansiktet. Då kravlade jag på alla fyra till handväskan och fiskade fram mina lugnande tabletter. 15 minuter senare ligger jag i soffan, stirrar i taket och känner hur musklerna sakta men säkert börjar slappna av igen.
Jag en halvtimme efter.
Dagens låt: Har lyssnat på Melissa Horns liveplatta från Cirkus hela helgen. Älskar mellansnacken.
Dagens frisyr: Rufsigt. Tror inte jag lokaliserat borsten idag.
Dagens smink: Inget alls.
Dagens klädsel: Söndagsmysig i flanell och trikå.
Dagens händelse: Morgonskype med fnittrig mamma och söndagshäng med fina Mia.
Dagens planer: Eventuellt klämma en avsnitt av Glee. Annars har den här dagen nog gjort sitt.
Dagens vill ha: Lugn i kroppen.
Dagens tråkigaste: Deklarera. Det finns få saker som framkallar den nivån av frustration.
Dagens mat: Tacos. Söndagssvenssonmyz delux.
Dagens kärlek: Alla som hört av sig den senaste veckan och bryr sig om hur jag mår. <3
Dagens humör: Orolig i kroppen och tryck över bröstet men ändå rätt okej.
Dagens köp: Godis för ett mindre kompani. Tur att jag fick hjälp att äta upp det.
Jag sitter och svarar på alla era fantastiska kommentarer och får på riktigt tårar i ögonen. Förstår ni hur fantastiska ni är? Hur mycket era ord värmer och stöttar och peppar? Jag vill bara, åter igen, säga TACK. För att ni finns här, för att ni lämnar ett avtryck och för att även ni delar med er av er egen kamp. Sluta aldrig!
Jag tror att det är så viktigt att vi vågar prata om det här. Att vi vågar berätta om när livet inte är så himla bra. När livet inte är gurglande glada bebisar och hundvalpar och scones och solsken. Att det är okej att må dåligt, och det är okej att skaffa hjälp. Och det hellre förr än senare. Det är okej att tycka synd om sig själv en liten stund. Och att sedan, innan offerkoftan blivit för bekväm, ta upp kampen och ta tillbaka sitt liv.
Jag funderar på det här med att vara glad när man är deprimerad. Att skratta och göra saker man mår bra av. Att hitta tillbaka till motivationen, till entusiasmen. Till glädjen i saker och ting. Och i skuldkänslorna som följer med det. För jag borde ju inte sitta här i solen och äta glass, jag borde ligga under täcket och gråta. För det är ju det man gör när man är deprimerad. Eller?
Hela poängen med tillfrisknande måste ju ändå vara att göra saker man mår bra av. Att hitta ett uns livsglädje här och där. Att fånga det, arkivera det och komma ihåg det till nästa gång det blir tungt så att man kan upprepa det igen. Och till slut så vinner de bra stunderna över de dåliga.
Igår var en bra dag. Under omständigheterna, en riktigt bra dag.
Jag bakade scones och en fin vän kom över och åt frukost. Vi skrattade åt hemvideos och sedan lotsade han mig in till stan och lämnade över mig till Jenny. Vi åt glass från fantastiska StikkiNikki i solen och strosade, sakta sakta, Söder fram. Fnissade högt åt hur livet kan te sig och satte oss sedan ner och drack kaffe på Södermannagatan och tittade på folk som gick förbi. Köpte en prickig klänning och åkte sedan hem till Jenny och åt Spagetti Carbonara.
Sedan kom utmaningen. Socialiserande. Men med Jenny i hand och några djupa antetag så tog jag mig igenom en sväng förbi Sara och Jespers fest, sedan till Nada för att fira PA's födelsedag. Stannade till stängningsdags och var i säng när klockan närmade sig tre. Allt utan en droppe alkohol men med styrkan och kraften från skratt och vänner.
Det är det som kommer ta mig igenom detta. Tålamod, skratt, vänner och lugn.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer