Jag har gjort saft! Alltså jag känner mig så huslig så jag går av!
Jag har alltså (med experthjälp av min käre mor) gjort rödvinbärssaft från bär vi har på en buske på gården. Och det var tokenkelt och så himla gott. Varför har jag aldrig gjort detta innan? Och varför har jag inte riktigt uppskattat mammas saft under alla dessa år på den nivån som den förtjänar? Jag är liksom frälst på nytt!
På gården i Kvaved har vi ett gäng vinbärsbuskar, både röda och svarta, och mamma är inte så förtjust i röda vinbär och den busken har så mycket bär i år att den bågnar! Så efter att ha ätit röda vinbär till efterrätt med glass några gånger så plockade jag fyra liter, åkte in till mamma och lånade hennes saftmaja (hur gulligt namn?!) och ut kom två hela flaskor med mummig saft!
Förlåt alla utropstecken men det är som att jag upptäcker gamla saker på nytt och ser dem med helt nya ögon nu. Saker som mamma gjort när jag var liten och jag har tagit dem för givet och nu får jag en helt ny respekt för hantverket. (VET NI hur jobbigt det är att plocka hjortron och här har jag haft hemgjord hjortronsylt i alla år liksom?! LYXEN!)
Saftmajan gjorde det hela så enkelt också, bara i med vatten i botten och bär i toppen och så får det koka i en timme och sedan i med 6 dl socker, koka upp, rör om, låt svalna och töm på flaska. Ta-da!
Jag har tänkt varenda dag sedan i onsdags (då jag sist bloggade) att jag ska blogga. Men jag har känt sån prestationsångest inför det så jag har bara låtit bli. Samtidigt som jag skickade ut ett mail till min mailinglista (du vet väl att du kan prenumerera här i headern?) som handlade om att ”gjort” är bättre än ”perfekt”. Alltså att faktiskt få saker gjorda är så mycket bättre än att jaga perfektionen som bara gör att man hamnar i ett djupt hål av ångest där det inte händer nånting.
Det har varit en tuff vecka. Jag skrev lite om det på Instagram (som har blivit min lilla mini-blogg?) om att luften gick ur mig och all inspiration för allt var som bortblåst. Och är fortfarande ganska avlägset.
Jag hatar när folk ber om ursäkt för sin inkonsekvens i sitt bloggande och nu gör jag samma sak. Jaja.
Saken är den att jag har lite av en identitetskris. ”Varumärkeskris” typ. Vem är ”La Linda” nu när hon flyttat till landet och inte ränner på event och är med i TV och sånt där? Är jag fortfarande intressant? Och var ska mitt fokus ligga?
Min idol är ju Clara, den Underbara. Hon som lyckas kombinera att vara bad-ass businesswoman och ta snygga outfitbilder och ändå larva runt hemma mest och jobba från sängen. Jag har inte riktigt hittat dit än. Men jag tänker att det kommer. Just nu får jag väl vara lite förvirrad? Även om jag helst ville vara sjukt organiserad och together på en gång.
Men så tänker jag också att det är sommar och jag får väl ge mig själv en break och allt behöver inte vara enligt en uttänkt plan jämt och fan, jag kanske borde ta en veckas semester? Eller två?
Den senaste veckan har bloggen känts som en börda och det gör mig så ledsen. Jag älskar ju bloggy och er.
Det är högsommar och livet händer en massa varje dag och jag badar och utflyktar och carpar skiten ur dagen (även om värmen gjort carpandet lite mer lågmält) så datorn och bloggen går inte lika varm som vanligt. Så det är lite lugnt här på bloggy just nu, så ni vet.
Den senaste veckan har jag fått umgås nästan non-stop med den här hoppitossan. Min bästaste Sara. En av rätt få personer som jag kallar för bästis. Bästa vän. BFF.
Vi är så olika men förstår varandra ändå så bra. Vi kompletterar varandra. Hon lagar mat, jag diskar. Hon skuttar, jag lugnar ner. Hon säger smarta saker och lär mig smarta saker och får mig att gråta när jag kommer till platser jag inte vill möta inuti. Och hon säger att det är okej och vi behöver inte.
Och hon blir arg på riktigt när folk är taskiga mot mig och hon köper kexchoklad som det står ”kämpa på” på när jag är bakis.
Och vi kan vara ihop och isär och isär fast ihop och så gick det 10 dagar och jag märkte det knappt för det var så fint att ha henne som sambo.
Men nu har hon åkt och livet är lite tråkigare men så himla fint ändå för att jag har Sara som kompis.
En gång i tiden var jag en riktig gnällspik. En sådan där person som kunde sitta och älta samma sak i evigheter. Oftast hade det med män (pojkar) att göra, olycklig kärlek var en oändlig källa till diskussioner som aldrig kom någonstans utan i slutändan bara mynnade ut i självhat och frustration.
Jag hade också en tendens att umgås med människor som (på ett skämtsamt sätt, men ändå) alltid gnällde. Ingenting dög, allra minst de själva och deras egna lott i livet. Och det var alltid någon annans fel än deras eget att de inte var nöjda med platsen de befann sig på.
En dag fick jag nog. Jag minns inte hur detta kom sig men en dag insåg jag att jag gjorde mig själv olycklig när jag bara födde negativiteten hela tiden.
För så är det ju. Du får mer av det du manifesterar. Ger du kärlek så får du kärlek. Ger du skit får du skit tillbaka. Du har ett val, varje dag, varje sekund, att välja hur du vill hantera ditt liv och vilken väg du vill gå.
Och jag ville inte ha skit.
Foto: Elin Kero / nevnarien.se
Jag bestämde mig en gång för alla att glaset var halvfullt, inte halvtomt.
Jag försöker inte på något vis säga att detta var en superenkel förändring, något som gick över en dag. Men det var en förändring som var helt och fullt nödvändig för mig att göra, för att jag skulle orka mitt liv och komma framåt. Och jag är helt övertygad att jag inte varit där jag är idag om jag inte tagit detta beslut.
Så, hur gör man för att välja positivitet?
1. Ta beslutet
Det här är det svåraste steget och det som tar längst tid. Och så är det väl alltid när en vana ska brytas, man behöver komma till en punkt då det bara inte går längre innan man gör något så obekvämt som att ändra sitt beteende.
2. Ta ansvar för ditt mående
Om du märker att du manifesterar negativitet, om du avsäger dig ansvaret för hur du mår inför något som hänt eller vad någon sagt – vänd fingret mot dig själv. Kan du välja en annan väg i detta? Kan du låta händelsen rinna av dig eller konfrontera anledningen till att du är negativ? Gör en förändring – eller sluta gnäll.
3. Omge dig av optimism
”Man blir som man umgås”, en trött klyscha som är den sannaste av de alla. En stor anledning till att jag är modig, driftig, glad och positiv är för att jag umgås med personer som alla besitter en eller flera av de egenskaperna. Jag vet inte vad som är hönan eller ägget i detta, kanske leker lika barn bäst, men jag har mina fantastiska vänner mycket att tacka för att ni gör mig bättre.
Foto: Elin Kero / nevnarien.se
4. Rensa i ditt umgänge
Av samma anledning som du ska omge dig med positiva människor ska du rensa bort negativiteten. Har du människor i din omgivning som tar mer energi än de ger? Som bara vill ha men aldrig ger tillbaka? Ta ett snack med dem eller fasa ut dem ur ditt liv, beroende på hur nära relation ni har eller hur gärna du vill ha kvar dem i ditt liv. Ett bra test är; känner du dig trött eller stärkt när du umgåtts med personen? Och välj att prioritera ditt eget välmående.
5. Just do it! (ba' gört'!)
Nya vanor blir ju inte bara det utan ansträngning. Att etablera positivt tänkande kräver att du är medveten om dina tankar och hur du agerar i olika sammanhang baserat på hur du tänker och känner inför dem. Omge dig av sådant som får dig att må bra! Fyll dina flöden med sådant som faktiskt inspirerar, titta inte på nyheterna om det får dig att må dåligt och skriv upp tre saker varje kväll som du är glad över. Välj till, välj bort, välj positivitet medvetet!
Foto: Elin Kero / nevnarien.se
Hela min karriär är ett resultat av en optimistisk livssyn och jag är helt övertygad om att man kan lära sig att se livet genom rosa glasögon. Allt blir liksom så mycket härligare då!
Du har ju redan sett en massa bilder från min midsommar i Friluftsbyn och nu kommer vloggen! Det är blomplockning, kransbindningskurs och en hambo i gräset. Enjoy!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer