Bloggflöde - Sida 129 av 635

8 bilder från vecka 28

onsdag, 18 juli, 2018 Inga kommentarer

Hallå kompisar!

Hur mår ni i värmen? Jag sitter i uterummet och har öppnat upp alla glasväggar men luften står helt still och jag rinner nog bort snart. Som tur är mina ”måsten” väldigt få den här veckan så jag kan bara sitta här och svettas utan att världen går under. Sara är här på besök och idag ska vi workshoppa hur vi vill att vår höst ska se ut!

Men nu tänkte jag att vi skulle kika på hur förra veckan såg ut!

Silver provade på utomhuslivet för första gången! Jag köpte henne för ganska precis 10 år sedan och hon har hela tiden varit innekatt eftersom vi bott i lägenhet. Nu när vi har flyttat ut på landet så ska jag försöka introducera henne för det här med att vara ute. Hittills är hon inte superimpad.

Det var redan förra veckan galet varmt och typ 35 grader i uterummet så vi flyttade in i garaget och åt middag där. Det var väldigt svalt och skönt. Tips!

På fredagen kom Sara på besök och så även dimman så jag gjorde min bästa Jonna Jinton och kutade omkring i dimman och fotade. Jag har lite att lära, det är ett som är säkert.

På tal om Jonna – på lördagen kom hon och Johan på besök för vi skulle alla på logfest med tema ”1968” hos vår gemensamma kompis Emil Källström och hans syster Karin! Jag DÖR för Johans stil, den är magisk!

Det var så underbart att få hänga med Jonna igen, alldeles för länge sedan sist!

Egentligen var det fotoförbud på festen (av förklarliga anledningar, what happens at logfesten stays at logfesten så att säga) men jag knäppte av denna fina när Jonna hade kastat peruken och dansen var i full gång. En tokhärlig kväll!

På söndagen gjorde vi inte många knop men på kvällen gick jag och Sara upp till Gryssjön, som ligger 10 minuters promenad från torpet, och tog ett dopp.

Det var helt spegelblankt och så fantastiskt vackert. Att myggen höll på ta dö på oss nämner vi helt enkelt inte.

36 timmar i Stockholm

måndag, 16 juli, 2018 Inga kommentarer

Förra veckan satte jag mig på tåget mot Stockholm för första gången sedan jag flyttade till Övik. Det kändes lite underligt, speciellt i och med att Leia inte var med då mamma hundvaktade. Jag skulle nämligen åka och föreläsa i lilla Skinnskatteberg!

Jag hade bara en ryggsäck och en handväska, jag som alltid annars reser med fullpackad kabinväska! Jag kände mig helt galet världsvan och borde fått packningsmedalj. Att jag bara skulle vara borta i två nätter är en parentes.

I Skinnskatteberg föreläste jag om hur man lyckas som influencer och efter ganska precis 3,5 timme i det lilla samhället så hoppade jag på en buss och tog sikte på Stockholm!

I Köping bytte jag transportmedel till tåg och fick vänta en dryg halvtimme på stationen. Men det var varmt och solen var på väg ner så jag hade inga klagomedel alls förutom att jag var så in i bängen hungrig.

Jag älskar järnvägsspår. Det är eventuellt min kärlek för symmetri som gör det.

Vid 23-tiden kom jag till Stockholm och tog sikte på Södermalm där jag skulle sova hos Carin! Kändes lite knäppt att komma till Stockholm och inte åka ”hem” till Nacka men jag kände också att det här beslutet att flytta var så jädra rätt. Jag saknar inte alls Stockholmspulsen.

På torsdagen bestämde jag mig för att ta semester helt och hållet och så meddelade Facebook att jag och Carin hade varit vänner i exakt precis 10 år på dagen så det firade vi med att sätta oss i Vita Bergen och dricka champagne och äta svindyra jordgubbar. Dessutom hade Carin precis fått antagningsbesked och kommit in på sin utbildning så vi la till det på fira-högen!

De har stängt av halva SoFo och gjort stora delar runt Nytorget till gågator så här på sommaren. Så mysigt! Vi åt lunch på Shanti Gossip och så köpte vi glass.

Sedan satte vi oss på Carins balkong och öppnade en till flaska bubbel!

Carin. <3

Och så kom Emilia och Roija och såg gick det några bubbelflaskor till medan vi satt där på balkongen och pratade om livet och skrattade jättehögt.

Och innan vi visste ordet av hade det blivit jättesent och alla restauranger vi hade tänkt gå till hade stängt men så ringde vi till Bröderna Olsson och fick fem minuter på att ta oss dit innan de stängde köket så vi pinnade på och åt sedan hamburgare med jättemycket vitlök i och livet var gott.

Dagsvandring till Balesudden

söndag, 15 juli, 2018 10 kommentarer

Härom veckan åkte jag, mamma och morbror Roger iväg på en dagsvandring ut till Balesuddens naturreservat. Balesudden är en halvö som ligger ungefär en mil utanför Övik och Höga Kusten-leden går genom reservatet. Vi gav oss iväg på en vandring på ca 4 kilometer (som blev 1,6 mil i min stegräknare, vette 17 hur) från Sandlågan ut till udden.

Leia var så klart med också, det här är hennes absolut favoritdagar i livet!

En stor del av vandringen går längsmed Höga Kusten-leden och består av rätt blandad terräng, vissa delar på breda stigar längs med sandstränder och andra rejält branta med bara rötter och stenar som underlag.

Längs med leden finns ett antal raststugor som man också kan övernatta i helt gratis, det tycker jag är riktigt häftigt och lyxigt. I den här stugan vid Bodviken får det plats sisådär åtta personer tror jag och det finns vatten, ved och ett dass på området. Det finns till och med madrasser så man behöver bara en sovsäck.

Det här är utsikten från stugan.

Och bakom den finns även en sandstrand. Perfekt ju!

Efter en liten paus fortsatte vi upp i skogen och svängde av leden för en avstickere på ca två kilometer mot Balesberget.

På vägen mot udden passerar man Balestjärn som är så häftig eftersom den är HELT klar, man ser botten långt ut i sjön och välbevarade trädskelett som ligger på botten. Vi såg även en abborre och en liten gädda som simmade bara någon meter från stranden.

Här har man till och med spikat fast brädor på trädstammarna under ytan för att kunna gå längre ut och bada. Som en brygga fast under ytan!

Efter Balestjärn går det rakt uppför och snart är man uppe på Balesberget. Ganska snabbt ser man resterna av en rejäl skogsbrand som härjade här för 10 år sedan, 2008.

Vita trädskelett blandas med rallarrosor och nytt blåbärsris.

Efter att ha passerat typ 3-4 bergskrön och trott att man var framme, bara för att se ännu ett krön torna upp sig en bit bort, då var jag ganska less. Men så kom vi över det sista krönet och möttes av den här utsikten. Och då är liksom allt förlåtet.

Härifrån ser man stora delar av Öviks skärgård och Höga Kusten, som Trysunda och Ulvön och hela vägen ner till Nordingrå.

Här tog vi en rejäl paus på sisådär en halvtimme-timme. La oss ner och vilade och titta på molnen, kanske till och med tog en tupplur.

Leia var också rätt nöjd med en paus.

Och så fikade vi så klart.

Och bara njöt av utsikten. Horisonten är lite sned på en här bilden men det blir lätt så när man använder ett knaggligt berg som stativ.

Och sedan så gick vi ner igen. Längst bort där i viken ser ni Åsberget och Domsjöfabriken.

Borta vid vindsnurrarna är Gullviks havsbad.

Ner gick lite fortare än upp, även om leden bjöd på en hel del branta höjningar även på tillbakavägen.

Och ännu lyckligare än på utvägen blev jag av den här vattenkällan på hemvägen. En färsk bergskälla när man vandrat i nästan fem timmar, det är livet.

Hela vandringen tog nästan sex timmar för oss, tre timmar ut och ungefär två tillbaka, plus vilopausen där ute. En fantastisk heldagsvandring!

Producera eller reagera

fredag, 13 juli, 2018 5 kommentarer

Foto: Jacqueline Wester

Hej vänner! Hur mår ni idag?

Hörrni, jag har tänkt på en sak. Eller, jag har tänkt på rätt många saker, det är som att hjärnan har fått plats att tänka igen sedan jag flyttade tillbaka till Övik. Det kan också vara sommaren och det faktum att mailboxen är relativt tyst och snäll men oavsett så har nya tankar och funderingar tagit plats i mitt huvud. Och det är så inspirerande!

Jag lyssnade för ett tag sedan på ett avsnitt av Amy Porterfields podcast där hon intervjuade livscoachen Brooke Castillo om produktivitet och hur vi spenderar stora delar av våra dagar med att reagera på saker vi får placerade framför oss istället för att producera något som faktiskt för oss framåt.

Detta tog snurr hos mig.

Majoriteten av min arbetstid går åt till att göra saker någon annan direkt eller indirekt sagt åt mig att göra. Jag kollar mailen säkert 10 gånger i timmen för att se om ”det hänt något”, alltså, om någon annan gett mig en uppgift att lösa. Jag svarar i stort sett på en gång (eller i alla fall läser) när någon skickar mig ett meddelande. Jag prioriterar alltså att reagera på någon annans behov istället för att faktiskt producera något som för min business framåt.

Självklart är kommunikation och mail viktigt men att hela tiden avbryta det man gör för att ta sig an en ”lättare” uppgift (prokrastineringsdrottning javisst) sabbar ju ens koncentration och det tar massor med tid att komma tillbaka in i the mojo igen.

Att producera är en ansträngning. Det är en utmaning att faktiskt sätta sig ner och skapa något helt nytt utifrån ett blankt papper. Bloggposter, strategier, projektplaner, det kräver att du faktiskt sätter dig ner och nöter och fokuserar och för personer som ser tålamod som en utmaning (ehm) tar detta emot. I alla fall om man inte är mitt inne i en våg av inspiration. Att skapa är svårt. Och att inse det och äga det gör kanske att man uppskattar det mer. Att man värdesätter processen och prioriterar den.

Det här är inget sånt inlägg där jag kommer med en färdig guide eller har löst problemet och satt en fin rosett på. Men att komma till insikt om hur man fungerar ur ett annat perspektiv än man tidigare sett saken, det kräver faktiskt ett eget litet blogginlägg.

Lyssna på poddavsnittet här!

Skottland – Det blåser på toppen

torsdag, 12 juli, 2018 1 kommentar

Efter dryga två dagar i Cairngorms nationalpark i centrala Skottland tog vi sikte söderut, tillbaka mot Edinburgh. På vägen såg vi till att klämma några av Angelicas bästa Skottlandstips – bland annat fantastiska Cairn O'Mount, ett högländerna i miniatyr!

Cairn (som passande nog betyder ”röse”, vilket får mig att undra hur länge den där stenhögen legat där) O'Mount är ett bergspass (typ) med helt vidunderlig 360 graders utsikt över bergen och dalarna runtomkring och precis som i stort sett alla naturupplevelser under den här resan tog den andan ur en – men här mer bokstavligt talat.

Precis den dagen när vi körde över bergen drog en storm igenom området och det blåste något helt vansinnigt! Redan när vi satt i bilen kände vi hur den kastade men så klart måste den här dårdimpen ändå gå ur bilen för att verkligen omfamnas av utsikten (och stormen).

Det ser inte så farligt ut här men jag fick verkligen anstränga mig för att stå still och i motvind gick det nästan inte att andas, det kändes som när jag hoppade fallskärm – det blir liksom för mycket luft!

Jag vet inte om man fick men jag byggde på röset med den lilla stenen högst upp. Jag trodde den skulle blåsa ner på en gång men den stod kvar när vi åkte!

Sedan åkte vi nedför berget och hit, till den här urgulliga lilla restaurangen Clatterin Brig med vansinnesgoda efterrätter. Jag försökte flirta med de ulliga kossorna men de var inte intresserade så då åkte vi vidare istället. Och var får ni veta en annan dag!