Nej, jag vill inte ”lyckas” som företagare

Det är tisdag och jag börjar sakta men säkert komma tillbaka till friskheten. Det känns som att jag har tappat en månad fast jag bara legat däckad i några dagar. Men jag har fått en uppenbarelse. En sådan där som man bara får när man är brutalt uttråkad eller svinhög på feber.

Jag har insett att jag inte vill bli ”framgångsrik”. Jag vill inte ”lyckas” som företagare eller få ett ”vansinnigt stort” bolag.

Men vänta nu Linda, nu har nog febern snott med sig både vett och sans. Vaddå ”inte vill lyckas?”

Jag vet, jag verkar helt knäpp, men jag har en poäng.

När jag först grundade Better Bloggers (föregångaren till Influencers of Sweden) för snart fyra år sedan så hängde jag en hel del i startupkretsar. Där snackade man ”Global first”, investeringar i mångmiljonklassen och hur snabbt man kunde ”skala upp”. Jag kände mig malplacerad för att jag, till skillnad från alla andra i det communityt, inte ville driva ett internationellt bolag, göra en fet exit och investera vidare. Jag ville ju bara göra min grej. Men så blev också InoS en förening i slutändan, inte ett aktiebolag.

Något år in i InoS började internationella intressenter höra av sig. ”Hörru, det finns inget som er i vårt land, kom hit!”. Skitkul och spännande (och kanske något som fortfarande kommer göras, om än på ideell basis), men jag kände ingen som helst längtan. Inget driv. Inget nu-ska-jag-erövra-världen-jävlar-anamma. Istället började jag titta på hus i Övik.

Och nu sitter jag här igen. Med en ny sträng på min lyra och ett nytt vägskäl för min business. Var ska jag? Vad vill jag? Vad kan jag egentligen? Och ännu en gång stressas jag – ja, faktiskt, stressas – av de rösterna som skriker att man ska vilja öppna sju kontor världen runt, ha 100 anställda på ett år och torka sig i röven med tusenlappar.

Och jag känner bara nej. Jag vill inget av det där. Jag vill tydligen inte bli framgångsrik enligt mallen. Inte här och nu i livet i alla fall. Jag vill bygga min business kring att hjälpa fler digitala kreatörer att kunna leva på sin passion. Det är vad jag vill göra. Varken mer eller mindre. Och det är utifrån det jag måste sätta mina mål och min egen måttstock.

.

Phew. Wow. Det där var som en hel terapitimme i sig. Man kanske ska ha feber oftare..