Sluta gnäll på influencerreklamen!

Igår poddade jag med YouTubern Felicia Aveklew (tyvärr strulade tekniken något kopiöst så vi måste spela in en gång till) och vi kom in på det här med redaktionell reklam och betalda samarbeten. Det var ett dystert samtal.

De flesta som tittar på hennes videos är 12-24 bast och det är i majoritet de under 18 som kommenterar. Och där är det ett jävla gnäll om reklamen och samarbetena Felicia gör.

”Sellout!!”
”Du är så fake, du gillar ju inte det där egentligen!”
”Åhhhh, hatar reklam!!”

Jag kanske är en aning fördomsfull här, men har de här kidsen någonsin betalat för innehåll i sitt liv? Tidning? Film? Netflix? En hyra? Nä, inte? Didn't think so.

Felicia skrev själv, efter vårt samtal igår, ett blogginlägg om hur hon ser på samarbeten och försöker förklara hur det fungerar och att hon behöver kunna tjäna pengar för att kunna lägga så mycket tid på att skapa innehåll som hennes följare kan titta på (GRATIS). Under inlägget får hon den här kommentaren:

”Nej vi gör er inte pengar direkt i handen men det är VI som gör så att du går dina pengar. Genom att kolla på dina samarbeten, för utan oss hade du inte fått några. Det är vi som sprider och gör så att du växer. Det är vi som kollar på dina videos med reklam före, mitt i och efter. Det är vi som trycker på dina adlinks. Det är vi. Otroligt dum och inte genomtänkt kommentar.”

Absolut. Det är tack vare tittarna och läsarna som företag vill betala influencers för att synas i deras kanaler. Men att som tittare se sig själv som nått jävla helgon och samtidigt gnälla på reklamen, det gör mig förbannad. Vad är det med denna jävla missunnsamhet? Varför följer man en kreatör om man inte gillar dem? Och om man gillar någon, unnar man dem då inte att faktiskt få tjäna pengar på sitt arbete?

Jag ser ingen av dessa reklamhatare stå redo att själv hosta upp en prenumerationskostnad för innehållet?! För om de gör det så är problemet löst. Om alla Felicias prenumeranter (ca 140K) skulle betala EN KRONA i månaden för att prenumerera på hennes kanal så skulle hon kunna leva gott. Istället för att, som nu, tjäna ca 3000 kr efter skatt på sina halv miljon visningar i månaden. Det är ingenting för den mängden visningar!

Om man nu inte gillar reklam, titta inte. Men sluta gnäll. Gnället kommer bara göra att annonsörerna kommer backa, vilket kommer innebära att kreatörer och influencers inte kommer kunna producera (GRATIS) innehåll till sina följare.

Kan inte alla bara avge nyårslöftet att vara GLADA för att folk man gillar kan tjäna pengar på det de älskar? Och kan inte alla influencers avge nyårslöftet att tagga ner med samarbeten som känns halvdana och satsa på kvalitet och långsiktigt varumärkesarbete? Isåfall ska jag vara nöjd och tyst.

En stund i alla fall.

En torsdag i Hyde Park

Som ni vet var jag ju i London för två veckor sedan (första delen av den resan hittar du här) och på torsdagen hade jag lyxat till det med en helt ledig dag innan jag skulle flyga hem på kvällen. Jag hade så mycket planerat men det slutade med att jag mest strosade omkring i Hyde Park mest hela dagen. Ska vi kika?

2017 - NOV - London

Jag inledde torsdagen i Emelies burspråk med frukost och lite BBC.

2017 - NOV - London

Emelie bor vid Russel Square där de typiskt engelska husen står på rad.

2017 - NOV - London

Jag hoppade på tuben och åkte till Harrods. Jag har faktiskt aldrig varit på Harrods så tänkte att jag skulle passa på. Det var som lyxiga varuhus är mest, stort och överdådigt och dyrt men väldigt flådigt.

2017 - NOV - London

Tjabba tjena värsta maffiga granen.

2017 - NOV - London

Man måste ju älska brittisk arkitektur ändå. Skulle inte ha något att bo där uppe i tornet.

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Från Harrods sicksackade jag mig fram till Hyde Park där jag tog sikte på Diana, Princess of Wales Memorial Fountain som jag hört talas om när jag föreläste i Jönköping för några veckor sedan. Det var en stadsplanerare som pratade om den och att den var väldigt unik och speciell som fontän. Ja ni ser ju!

2017 - NOV - London

Tyvärr så var den stängd för allmänheten på grund av renovering så jag fick bara kika på håll. Spana in den här videon för att se fontänen in action! Så häftigt hur den rör sig, upp och ner och bubblar och skuttar. Så mycket liv.

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Här satt jag i säkert en halvtimme, vid en skulptur som heter ISIS (olyckligt namn som verkar ha bytts till ”Serenity” enligt parkens site), en fågel som ska representera mödraskap. Kikade på turister och folk som matade fåglar och joggare.

2017 - NOV - London

Sedan gick jag hit, till Lido Café som ligger precis vid Serpentine, och åt lunch.

2017 - NOV - London

Helt okej lunchutsikt, bara det att man kan sitta ute i november. Inte helt varmt var det, men värt. Speciellt när vovvar spatserade förbi. Och en och annan ekorre.

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Djur. <3

2017 - NOV - London

Någon fler än jag som tänker på Vita Stenen? De hade ett sånt här träd som de alltid bytte stenen under. Vi hade ett sånt träd, en hägg, vid huset där jag är född. Lekte alltid Vita Stenen där. Alltså de saker som fastnar..

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Jag promenerade norrut mot Oxford Street, njöt av frasiga löv och kvackande ankor och kärlekspar som gick hand i hand.

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Och så tog jag några selfies. Hejhej!

2017 - NOV - London

2017 - NOV - London

Som jag älskar symmetri och trädalléer. SOM.

2017 - NOV - London

Och så kom jag till Marble Arch och Oxford Street. Gick in på Primark och fick panik av allt folk så gick ut igen efter att ha övergett en kundvagn med prylar pga PANIK.

2017 - NOV - London

Och så hoppade jag på en dubbeldäckare hem till Emelie och hämtade min väska och åkte hem till Sverige igen!

Vintern kom till Sthlm

Vilken lycka! Ni som följer mig på Instagram stories såg kanske hur jag lycklig som ett litet barn nynnade ”vi se det snöar” när jag vaknade imorse och såg stora lappvantar singla ned från himlen. ÄNTLIGEN! Äntligen snööö och vinter på riktigt! Precis som i Övik i söndags hade det snöat hela natten och när jag vaknade låg 2-3 decimeter perfekt nysnö på marken. HURRA!

Jag har nu, 37 år gammal, äntligen identifierat årstiden som jag tycker minst om av alla – senhösten. Detta är alltså de hemska veckorna då alla vackra löv har trillat av träden men innan snön kommer, då allt bara är mörkt och regnigt och trist. Det kan eventuellt vägas upp med mycket te, varma filtar och tända ljus men generellt är denna ”årstid” mest bara blä.

Men nu alltså, då snön precis kommit och är sådär perfekt tung men pudrig samtidigt, innan det blir slaskigt eller halt, när allt bara är perfekt och tyst och mysigt. Jag är sådär årstidsnykär just nu, precis som jag är när alla löv blir röda eller det luktar blöt jord på våren eller när man kan gå utan jacka första gången på sommaren.

Och tyvärr är jag inte lika ambitiös som Elin och drar ut i snön med stativ och systemkamera i plastpåse och kutar runt i två timmar utan jag tog några mobilbilder på min kvällspromenad med Leia. Ibland duger good enough.

Är du också årstidsjunky eller tycker du mest snön är pest?

70. Sofie Hallberg & Ida Höckerstrand/Ångestpodden

Sofie Hallberg & Ida Höckerstrand utgör tillsammans Ångestpodden och företaget Inget Filter. De har hundratusentals lyssnare varje månad och pratar om just – ångest. Något som innebär att väldigt många känner igen sig i vad de pratar om. Vi pratar om hur man gör ångest till business och hur det känns att faktiskt rädda liv.

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vecka 46 | Föreläsarmaraton och Övik

Vecka 46 började i ett ångestmoln, sprintade förbi halva Sverige i ett tåg och avslutade i mammas trygga soffa. <3

Ögonblick från veckan som gått:

Att gå i skogen med den här är ungefär det bästa man kan göra när man befinner sig i ett ångestmoln. Djurterapi är verkligen en grej och jag har verkligen den bästa medicinen. Hon gör att jag inte hamnar under ytan de dagar jag känner att jag vacklar.

Vintern började vakna och de små dammarna i skogen började frysa till is. Det finns fortfarande inget roligare än att peta hål på tunn, tunn is. Jag plockade upp en isskärva och den var vass som glas. Nu vet jag det.

På onsdagen åkte jag till Linköping och föreläste på Besöksnäringsdagen. Det var verkligen inte min bästa föreläsning, jag var trött och det var varmt i lokalen men det verkade ändå uppskattat! Då vet man att man ändå fått in någon slags rutin på att prata framför folk.

Kom hem sent och så var det bara att packa om för på torsdagsmorgonen skulle jag på nästa tåg upp till Umeå där jag skulle föreläsa för Sveriges Kommunikatörer. Insikt efter dessa två föreläsningar? Handmick dåååååligt, mygga braaaaa.

Sedan åkte jag till Övik och mamma fyllde år och då åkte jag till Jenny och kirrade lite praliner till födelsedagsbarnet. Och passade på att provsmaka lite själv. OMNOMNOM.

På lördagen åkte vi till mitt gamla barndomshem och räddade det som räddas skulle, huset ska nämligen säljas och jag hade fortfarande kvar prylar i kåken trots att jag flyttade hemifrån för halva mitt liv sedan. Bland annat min nalle…

..och den här ljuvligt fina dockvagnen från Emmaljunga! Vad jag ska ha den till vet jag icke men behålla den, det ska jag!

Och sedan blev det söndag och hela världen hade blivit vit och det var dags att åka tillbaka till Stockholm igen.

Blandade tankar från veckan:

» Föreläsningsnovember kulminerar här någonstans med fyra föreläsningar på under 10 dagar. Jag skulle kunna göra det här jämt. Vill bara ha mer!

» ÅH vad jag är redo för vintern nu! Vill ha massamassa snö! När åker vi till Åre igen?!

Tipselitips:

» Elin har skrivit ett superbra inlägg med tips till dig som funderar på att börja föreläsa. Har redan tagit fasta på det där med läppstiftet!

» Clara har påbörjat sin GMU (Grundläggande MilitärUtbildning), alltså typ lumpen, och det är galet intressant att läsa om. Jag blir nästan lite sugen att göra det själv men skulle krackelera mentralt på två dagar. Max.

 Förra året då?

» Förra året drog jag och Alex igång ”Vad fan håller jag på med?!”. Ett helt år har vi hållit igång alltså. Heja oss!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier