Vad ska man tro på?

Innan sommaren var jag på begravning. Det var min mammas farbror som gått bort efter en längre tids sjukdom så dödsfallet var inte oväntat. Jag hade inte träffat honom jättemånga gånger men följde med i solidaritet till både min familj och hans.

Väl i kyrkan var jag den som grät mest. Jag som knappt ens kände honom. Men jag klarar inte av att se andra människor gråta så där stod jag och lipade som ett vattenkraftverk framme vid kistan och folk undrade garanterat vem i hela friden jag ens var.

På kvällen pratade jag, min mamma och min morbror om begravningen. Om den surrealistiska känslan det är att veta att i den där trälådan ligger någonting som brukade vara deras farbror. Men som nu var.. vaddå? Ett skal? En hög kött? Ett resultat av naturens gång?

Jag tänker sällan på döden. Men efter den dagen gjorde jag det. Begravningen fick mig att känna en sådan meningslöshet. Jag menar, här kämpar vi på, jobbar och lär oss saker och plockar ögonbrynen och uppdaterar Instagram. För vad? För att bli maskmat och inget vi gjorde spelade någon roll?

Jag menar inte att låta cynisk. Jag fick bara en sådan tankeställare. Vad är poängen? “Att vara lycklig”. Jaja, visst, men vad är den STORA poängen?

Här har vi mammas farbror. En intelligent man med mycket humor och en problemlösare av rang. Han lever ett långt liv, samlar på sig en drös med visdom och sedan POFF en dag så är allt borta? Var tar det vägen, all den erfarenheten? Det verkar ju onekligen bortkastat att den skulle begravas med honom och hans mystofflor?

Det måste finnas en plan, eller? För att vi människor skulle bli så “intelligenta” att vi förstör vår egen värld, det kan inte bara vara en slump?

Så många frågor och inga som helst svar.

Jag fortsätter jobba, plocka ögonbrynen och uppdaterar Instagram. Även om det ibland känns lite mer meningslöst än vanligt.

Hej flera tusen människor här är jag halvnaken

Förra veckan gjorde jag något sånt där superläskigt. Jag plåtades av bästa Flora Wiström i bara underkläder för ett samarbete som Flora har med Sloggi och Triumph. Det var en aningen underligt att ränna omkring i underkläder med Flora och min praktikant Mimmi i lägenheten, men det var bara att anamma vad Gud gett en! Jag grävde reda på en gammal plyschmorgonrock för att värma mig lite mellan bilderna och den fick också gästspela på några av bilderna!

Men, nu kanske ni undrar, varför ska jag vara med på ett samarbete med Flora har? Jo, därför att Flora ville ha med lite juicy booty i inlägget och tänkte att min booty kanske kunde vilja vara med. Och det ville den ju pga jag tackar alltid ja till kul grejer utan att tänka efter, speciellt om det är läskigt. 

Flora gjorde också en intervju med mig på sin blogg där vi pratar om självbild och ordet tjock och om när jag känner mig som mest trygg i min kropp. Den blev väldigt bra och hjärtlig och du kan läsa den här! 

Jag är väldigt glad över hur bilderna blev. Och även fast jag, som de flesta, kan vara väldigt självkritisk, kan jag se hur jädra fina de här bilderna faktiskt är. Det finns något otroligt stärkande i att utsätta sig för saker man är rädd för. Jag växte minst 2 cm på kuppen. 

Tack Flora för att jag fick vara med och för att du är en så jädra fin och smart person och för att du kämpar för att förändra. <3

Varsågod för bildbomb, samtliga bilder tagna av Flora Wiström. 

Vecka 35-38 | Var tog september vägen?

Jag måste erkänna att det är på skakiga ben jag tar mig an bloggandet igen. Kommer jag ens ihåg hur man gör? Det känns himla läskigt och som att jag försöker följa riktlinjer och måsten som inte riktigt finns. Tänk om jag gör fel liksom?

Men visst, sedan är jag ju den som skanderar högst om hur man ska göra saker man tycker är läskiga. Och det här är ju ändå mitt vardagsrum. Så jag tänker vi börjar lite lätt med att titta på lite av det jag gjort medan jag varit på bloggpaus.

Jag började pausen med att äta hamburgare och livskrisa med den här bönan. Åh va bra det är att ha människor i branschen som förstår men ändå ligger en litenliten bit utanför ens bubbla att bolla med. Så smart brutta denna Vanja.

En torsdag poddade jag med härliga Evelina Forsell och den podden kan du höra här. Nu när vi ligger på Acast lånar jag studio där lite då och då och jädrar vilken skillnad det gör på ljudet!

Sedan var vi tvungna att säga upp kontorslokalen för InoS, det funkade inte rent ekonomiskt, vilket så klart är skittråkigt. Så nu blir det AW på Bondegatan varje fredag tills sista november för att maxa. Jag deppade och peppade lite med Sandy och Emelie efter det beslutet.

En eftermiddag hängde jag med finaste Flora och intervjuade henne för min bok ”Yrke: Influencer” som kommer till våren (!!). Intervjun kommer också som video i extramaterialen till boken. Flora är så jävla vältalig och klok. Älsk på det.

En onsdagsmorgon klev jag upp snortidigt och åkte iväg till SVT där jag skulle sitta med i Morgonstudion och prata om Instagrams annonsmärkning. De hade tydligen nån vajsing med promptern så de läste allt från papper och alla använda papper slängde de under bordet. Sånt man inte ser i rutan, haha!

TV-skärmdump vs selfien, haha! Tur man har självdistans.

Samma kväll, och mitt i en mediestorm, tog jag en paus från alla påsar skit som kastades på mig och mötte upp Sara för en drink. Ibland behöver man en drink mer än annars liksom.

Någonstans i allt detta började jag gå till PT och det blev snabbt min bästa timme på hela veckan.

En fredag blev jag fotad för pressbilder till min bok. Jag funderar nu på hur klokt det var att ha osminkade ögon. Tänkte det var coolt och freeeescht och sådär. Nu känner jag att nja, vette fan. Älskar dock kavajen, som jag haft på mig ca varje dag sedan dess. Från Lindex. Just, och så klippte jag mig också. Älskar den här frippan, vill aldrig ha något annat. Förutom filmstjärnehår dårå.

Och så förra måndagen hade vi styrelsemöte på Google Hangouts (mikket modern organisation) och ångesten lättade äntligen efter krisochpaniken jag känt typ hela sommaren.

Tydligen är läppar (här i en mix av läppenna från NYX och glans från Zuii organics) och osminkade ögon min nya grej. Välkommen till hösten 2017 liksom!

Blandade tankar från veckorna:

» Herregud säger jag bara. Mediastormen jag gått igenom de senaste veckorna har inte varit nådig. Alltså det finns så klart de som har sånt här hela tiden och mycket värre men jag är absolut inte van och blev helt jävla slut av kaoset. Har du inte hängt med? Det är inte superspännande egentligen men här är det hele iaf. Del 1, del 2, del 3del 4 och en liten konstig instickare i mitten. Sedan var det ett par andra tidningar inblandade med detta sammanfattar det hela ändå rätt bra. Slutsatsen: de bad om ursäkt och InoS är numera en ”intresseorganisation” för att göra det hela mindre rörigt.

Tipselitips:

» [REKLAM FÖR INFLUENCERS OF SWEDEN] Ni har väl inte missat att vi släppt de nominerade till Stora Influencerpriset?! Här kan du både rösta fram Årets Influencer och köpa biljett till galan! Kom och mingla med mig och Kenza och Sandra Beijer och Elsa Billgren. Du vet, som vilken vanlig fredag som helst. #ödmjuk

Förra året då?

» Förra året hängde jag i Paris och det var svinvarmt och så jädra nice!

Och plötsligt gillade jag min hall igen

Ni vet när man blir så trött på något att man bara, en onsdagskväll, bestämmer sig för att, nej du är det fan nog? Det hände mig och min hall ganska nyligen.

En nagel i ögat, det är vad min hall varit lite för länge rent inredningsmässigt. Min hall är sådär lång-smal, som en korridor och jag har haft en enorm New York-tavla i den de senaste 7 åren. Men tavlan var som sagt enorm och mörk och började kännas lite väl mycket landsting så jag rev ner den.

Istället så ställde jag dit sekretären som jag målade blå i våras och vände på hela hallen så att balansen skiftade och helt plötsligt var det mysigt och härligt i min hall igen!

Den lilla smyckesskålen har jag beställt från Lagerhaus och boken fick jag av en bloggläsare för en mindre evighet sedan.

Torkade hortensior, sådana måste jag skaffa mig fler av denna höst!

Tips – häng upp fina tidningar på trådgalgar och få en spännande ny tavla!

En stormig september

September kan möjligtvis vara den bästa månaden på året. Det är inte för varmt, det är inte för kallt. Man kan fortfarande sitta på en uteservering med en liten filt över knäna, vilket gör att det blir lite extra mysigt att hänga utomhus.

Den här september har kanske inte börjat helt optimalt för mig. Det har blåst hårda vindar i media, dock har de följts upp med så mycket kärlek från vänner och medlemmar och i slutändan blev allt ändå okej igen.

Jag känner mig redo nu att avsluta min bloggpaus, som blev en aning längre än vad jag hade tänkt. I höst vill jag satsa ännu mer på att prata om entreprenörskap och peppa fler (dig?) att våga ge sig ut i det här okända. För hur mycket det än blåser så är det värt det.

Jag hoppas ni har orkat vänta och att ni är med mig på resan framåt. Och vad tycker ni om nya looken på bloggen?!

<3

2017-08-03 15.54.23

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier