Hej Sixten! (The Artist Formerly Known as Leffe)

Jag och Leia har fått tillskott till familjen – Sixten! Jag kände att ett år utan katt (fick ju ta bort min älskade Silver i november förra året) fick räcka och förra helgen flyttade Sixten hem till oss.

Sixten hette fram till igår Lefko (also known as Leffe) men han lystrade inte alls till det namnet och av personliga skäl så kändes det inte bra att behålla det.

När mamma var här för några dagar sedan råkade hon kalla honom för Sixten och både hon och jag reagerade med ”vaaar kom det ifrån?!” men det fastnade och igår bestämde jag helt sonika mig för att döpa om honom.

Sixten kommer från början från Grekland (precis som Leia), från ett katthem på Syros. Min kompis Hanna är volontär där och när jag oooahade och ahhhade över bilder på kattungar hon la upp på Facebook därifrån så frågade hon om jag inte kanske kunde vara intresserad av en vuxen katt. Och det var jag så klart!

Sixten var då redan i Sverige men behövde omplaceras så då fick han flytta hem till oss! Tanken är att han ska vara utekatt men jag har honom inne nu från början så att han ska börja känna sig trygg och hemma här innan jag börjar släppa ut honom.

Han är en riktig mysig herre som gärna lägger sig på magen och kelar och hans bästa move är att buffa med huvudet på en, nästan stångas, för att få uppmärksamhet.

Han är också en väääldigt pratsam katt som snackar mycket och högt, främst när han vill ha mat men också när han bara känner sig lite förbisedd.

De första dagarna gick han omkring och skrek hela tiden och det var plågsamt för båda själen och öronen men nu börjar han lugna ner sig.

Han har också en enorm dos integritet (och lite storhetsvansinne) och har spenderat hela den här första veckan med att försöka sätta mig och Leia på plats och visa vem som bestämmer. Det har resulterat i ett dussin rivsår på mig och mer än en stand-off mellan honom och Leia. Ännu inget blodvite vilket matte uppskattar.

Och titta som han ligger! Med tassarna i kors, precis som min första katt Mitzi. <3

Men jag tänker att det ger med sig ju mer vi alla lär känna varandra. Det är inte så konstigt att det blir lite stelt när det flyttar in en herre för första gången i vårt hus. Som upplagt för drama liksom.

We Are Influencers är tillbaka!

Äntligen är We Are Influencers tillbaka med en ny säsong! Jag har några riktigt bra gäster på ingång och är SÅ pepp på att få dela med mig av avsnitten.

I det första avsnittet för hösten bjuder jag på ett samtal med en kvinna som jag bara tycker är fantastisk. Hon heter Camilla Hamid och är personen bakom varumärket ”My Kitchen Stories”, boken ”Baka utan ugn” och numera även appen ”Bakakuten”.

Jag tycker draget med appen är genialt, jag tjatar ju hela tiden om att jag tycker influencers ska ta större kontroll över sin egen affär och göra business med sin egen publik och detta har ju verkligen Camilla gjort här. Så bra!

Det här poddavsnittet spelade vi in när jag var nere i Stockholm en vecka i augusti och då hade inte nyheten om appen släppts så tyvärr pratar vi inte om den men en massa annat spännande OCH viktigt!

Som hur hon från början aldrig visade upp sig själv på bild i sina kanaler för att hon var rädd att ta emot hat för att hon är muslim. Det är helt sjukt hur mycket skit människor får ta på grund av sin religion och jag insåg (åter igen) hur privilegierad jag är. Det är så viktigt att lyssna på andras historier och jag växte genom mitt samtal med Camilla.

Men ibland så kan det också bara handla om hur man samlas kring något så enkelt som att man älskar tårtor.

Lyssna i din poddapp eller här!

95. Om att våga visa upp sig själv med Camilla Hamid

Det här avsnittet med allas vår bakningsälskande Camilla Hamid är fyllt till bredden med kloka insikter, syn på livet och sociala medier – förstås. Camilla berättar om hur hon från början aldrig visade upp sig själv på bild i sina kanaler, hur Matpriset “outade” henne vilket blev en katalysator till att vara med mer på bild.

Vi pratar också om hur mycket den förändringen har gett i relationen till sina följare, hennes fina bok Baka utan ugn och Camilla berättar också om känslan att äntligen ses för sin kompetens och att vara med och ta plats i media.

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Höstfix i trädgården

Nu när jag skaffat hus ska jag ju bli en odlande människa! Ska vi se hur det går?

Foto 2019-10-05 15 04 17

För ett tag sedan grävde jag upp den här rabatten på framsidan av huset (mamma hjälpte till) och sedan spenderade jag väldigt många timmar med att gräva fram alla stenar som låg under jorden i rabatten. De hade nog legat så här, som en kant på rabatten, innan men sedan sjunkit ner över tid när ingen tog hand om rabatten. Jag kan dock meddela att det var ungefär tre gånger så många som låg där nere i jorden som syns här nu.

Jag satt alltså med en liten spade och grävde fram stenar i TIMMAR och på natten efteråt hade jag sådan träningsvärk i underarmarna att jag vaknade och GRÄT för det gjorde så ont.

Jag går ju all in i alla fall.

Foto 2019-10-05 15 04 09

Sedan har jag ju nu lärt mig att man ska peta ner tulpanlökar på hösten för då kommer de upp på våren och ba TA-DA kolla härlighet! Att ingen berättat det för mig innan?! Det blir ju som julafton på våren!! Världens bästa grej! Och att man bara behöver peta ner lökar och vänta?! Vad är det för lyx??

Sorry for massa massa skiljetecken. Way too excited inför detta.

Foto 2019-10-05 15 04 28

Så det gjorde jag så klart, gick totalt bananas på tulpanlökar. Till slut hade jag nog tryckt ner 50 stycken i jorden.

Kan vi också bara ta en paus och notera att jag har en BLÅ skottkärra? Det är de små sakerna som gör livet lite härligare.

Foto 2019-10-05 15 08 37

Den här bilden tog jag för att jag skulle veta ungefär var och i vilken ordning jag satt ner dem. Visst är jag smart?!

Foto 2019-10-05 15 05 01

Så de här blev det. Blue diamond (som är lila, makes no sense), Washington och Toronto, samt snödroppar längs med kanten. Get ready for julafton i maj!

Status på taket

Hallå där!

Nu var det ett tag sedan du fick en uppdatering kring hur det går med det där rackarns taket i vardagsrummet, så jag tänkte vi skulle ta oss en titt?

Sist vi pratades vid om taket så stod jag i valet och kvalet mellan att riva ner hela det gamla innertaket och börja om, eller att bara smälla igen, låtsas som ingenting och lägga nytt tak ovanpå (under) det gamla.

I slutändan så bestämde jag (med inrådan av hantverkarna) mig för en kompromiss. Vi tog ner de bitarna av taket som var skadade och fula, satte in ny isolering under och slog igen med ny pärlspont. På det viset fick jag ha kvar det vackra gamla taket men ta bort det som var riktigt skräpigt.

Så här såg det ut!

Foto 2019-10-03 14 01 39

Det var två partier av taket som vi bytte ut i slutändan, först och främst där vi började riva på grund av den gamla fuktskadan, och sedan här, där pärlsponten redan var utbytt mot råa brädor. Inte vackert eller speciellt täckande.

Och fråga mig inte vad som pågår med timmerstocken längst till höger, som de kapat av en del av vägen? Så underligt.

Foto 2019-10-03 14 01 05

Det här var vad som fanns innanför brädorna – ”isoleringen”. Det är alltså någon form av blandning av spån, grus, sten och löv. Det här är inte ens allt utan till slut fyllde den gamla isoleringen ÅTTA sopsäckar. Heeelt vansinnigt. Fattar inte hur taket satt kvar med allt det här ovanför.

Foto 2019-10-03 14 01 47

Älskar att jag fått sett in i husets skelett på det här viset, det känns som att vi kommit närmare varandra på nått vis. Skulle dock vilja ta ett snack med byggherren om just den här delen av huset, vad i hela friden har pågått här liksom?

Foto 2019-10-03 14 56 16

Du ser ljuset där uppe? Det är alltså solen som skiner in genom fönstret på VINDEN. Det är alltså golvet på vinden du ser här. Känns det stabilt? Nja. Men det får bli ett projekt för ett annat år.

Foto 2019-10-03 14 04 31

Och sedan kan vi ju ta en stund att prata om dammet. Herregud, dammet. Vi lärde oss den hårda vägen exakt hur tätt man måste tejpa igen mot resten av huset, om man säger så.

Dagarna efter såg stora delar av nedervåningen ut så här (vissa delar gör det fortfarande). Det var fruktansvärt. Och inte nog med att dammet trängde ut på nedervåningen, nej, det hade så klart också skuttat iväg UPP på vinden med. Så det ser fortfarande ut som att det inte blivit rört på 50 år. Jag tar det.. sen..

Foto 2019-10-03 16 56 22

Okej, det kanske var mer än åtta säckar.. Jeezus vad mycket skit som kom ner från det där taket..

Foto 2019-10-03 15 35 28

Men sen fick jag åka till brägårn' i Grundsunda och köpa nytt tak! Dock görs inte sån spont som jag hade i taket längre så jag fick köpa en annan sort. Det kommer bli lite skevt och ojämnt men jag tycker det ger huset karaktär. Ska inte vara så himla perfekt!

Foto 2019-10-04 10 51 03

Sedan var det ”bara” att hamra igen hålen igen.

(Hantverkarna skulle banna mig för att jag säger ”bara” – SOM de kämpade med nivåskillnader och klipp och klistrandet!)

Foto 2019-10-14 18 09 35

Men titta vad fint det blev till slut! Och självklart stoppade vi tillbaka djurskelettet (hittade ju ett käkparti av något som troligtvis var en hund och fick lära mig att det är gammalt skrock att det ska skydda huset) och även ett ex av en ny tidning där uppe för nästa generation skattletare att hitta (tack mamma för idén!).

Foto 2019-10-14 18 09 42

Och idag har jag börjat grundmåla taket men det blir ett senare inlägg!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier