Juli

Det spöregnar och blåser storm ute och jag känner att hela den här sista sommarmånaden har regnat bort? För augusti ska ju vara en sommarmånad? Säg det till 20 mm regn och 13 grader där ute.

Jaja, nu ska vi inte vara bittra utan nu tittar vi på varma goa juli istället!

Den sjunde juli blommade pionen som bara den! Den hade fått lite vit målarfärg på sig efter målningen av fönsterkuporna men det matchade ju liksom.

Åh, tänk att den ändå var så nyligen den blommade. Jag trodde det skulle dröja mycket längre innan den blommade, vi flyttade ju hit den för två år sedan från Kvaved och pioner brukar vara kinkiga på att flyttas så det gjorde mig väldigt glad.

Jag påbörjade det något, såhär i efterhand, ambitiösa projektet att måla om huset. Tänkte ju bara testa lite. Så nu har jag en halv vägg målad och det regnar hela tiden. Men jag måste ju ha något att göra nästa sommar med tänker jag?

När jag hade mäklaren här för att värdera huset (ville låna upp för att baka in topplån och få lite renoveringspengar) så sa hon att det kändes lite ”rörigt” och inte så ”enhetligt”.

Nämen jag förstår inte vad hon menar. Det är ju bara ett hus med två olika sorters fasad, olika färger och sen ett grönt jävla plåtgarage? Jätteprydligt ju!

Så jag jobbar på att åtminstone få färgen på huset enhetlig – därav målar jag eterniten (som jag börjat gilla??) i samma ljus ljus gul som är på träpanelen som förra ägarna började slå på men inte kom så långt.

Jag vet hur det känns med halvfärdiga projekt, om man säger så.

Ni minns lilla kycklingen som kläcktes där i slutet av juni? Den blev bara tre veckor sedan avslutades Agdas lilla liv abrupt när Luna skulle busa eller leka eller jag vet inte vad. Men det slutade att hon råkade bita ihjäl den lilla kycklingen.

Jag stod bredvid när det hände och skrek i panik åt Luna. Hon tittade på mig helt skräckslagen och såååå skamsen med den lilla kycklingen i munnen. Jag bände loss den ur hennes käkar och den slöt ögonen och dog i min hand.

Fan vad jag grät. Hulkgrät i en halvtimme och kände mig som världens sämsta människa. Men fick landa i att olyckor händer och livet går vidare. Så begravde jag kycklingen med den lilla jag fick avliva förra sommaren.

Två somrar och fyra kycklingar och en tupp har strukit med. Det här med att ha djur är en brutal lektion om döden ibland alltså.

Mammorna gick omkring och letade kycklingen förvirrat i nån dag men sedan gick de också vidare.

Första lördagen på semestern gick jag på lokal! Man hade precis ändrat restriktionerna så vi fick sitta åtta personer vid samma bord och jag var fullvaccinerad och detta var nog första gången jag kände att livet kanske skulle kunna bli som vanligt till slut ändå.

Linn och jag gick i parallellklass genom högstadiet och gymnasiet och sedan bodde vi i Stockholm en stund samtidigt men nu bor hon i Lund och vi ses typ en gång om året men det är lika roligt varje gång. Linn är en av de roligaste personer jag känner och har behållit den platsen i typ 25 år. Ändå bra gjort!

Jenny. <3

Jag tyckte att jag var så smart som tog två förrätter istället för en huvudrätt (färskpotatis och råbiff) men insåg sedan att jag åt EXAKT samma sak för ett år sedan när vi var på samma restaurang. Ett geni är vad jag är. Två gånger om. Dock fick jag mer än en potatis denna gången.

Efter sisådär två timmar var vi tvungna att lämna vårt bord men lyckades haffa typ hela bardelen istället. Regeln om att inte få stå upp och ”hänga” i baren var dock svår för vissa efter några drinkar och till slut fick en i vårt gäng (inte jag) uppmaningen ”om jag måste säga till dig en gång till får jag be dig att gå”.

Efter det satt alla snällt ner.

Mamma hade odlat majs med gamla popcorn och de växte så de knakade. Nu är de högre än mamma OCH har lila hår.

Jag som faktiskt köpte ”majsfrön” har inte alls lika höga och de har inte lila hår så mitt tips: odla popcorn.

Juli bjöd på en hel del loppisar – som sig bör! En onsdag då det var sådär bisarrt varmt åkte jag och mamma och Anna och Vilmer på en runda.

Den bästa biten av den rundan var nog AC:n i bilen. Och när jag träffade en följare på den lilla matbutiken i en liten by här i krokarna och hon sa att hon blev ”starstruck” av mig. Jag blir så sjukt ödmjuk och lite awkward när sånt händer. Jag är ju bara jag liksom? Det var i alla fall himla fint och gjorde mig jätteglad!

Vi avslutade rundan på gräsmattan utanför caféet i Moliden då också Vilmer fick sprattla av sig lite.

Han hade finaste tröjan på sig! ”Min moster är min bästis, så det så!” står det på den. ÄLSK.

Älskade unge.

Det bästa med loppisar på landet är att många har djur! På en av gårdarna fanns dessa magiska varelser – mohairgetter! Det är sådana här eller alpackor jag ska ha när jag köpt en större gård. Är de inte magiska?!

Min lyxiga tomatplanta växte och frodades! Såg lite knorrig ut men den mådde ändå fint?

När jag köpte den på en växtmarknad var den redan ganska stor. Kvinnan jag köpte den av sa att just den här sortens tomat i Italien var en statussymbol, betydde att man var rik!

”I Polen är parabolantenner status – i Italien är det dessa tomatplantor!”. Jag antar att hon var från Polen? Eller var det Rumänien? Jag minns banne mig inte. Poängen var i alla fall solklar – tomaterna gjorde mig dyr.

Jag var hos Sandra och gjorde brow lift och lash lift (sååå bra) och fick Margaretas palett av henne. Den är magiskt fin och nånstans här började min kärlek för färgglad ögonskugga göra comeback!

En lördag åkte jag och mamma till Grundsundas hembygdsgård och åt våfflor! Alltså dessa magiska sommarställen, jag måste bli bättre på att utflykta dit. Det ÄR ju så mysigt.

Och mamma sprang på två kvinnor som hon gick i skolan med! Man kan ju lugnt säga att de slungades tillbaka i tiden på en gång. Kolla mamma, har knappt aldrig sett henne så lycklig och glad. Det var fint.

Och så kom Frida och hennes kids på besök! Frida var ju med på midsommar om du kanske minns.

Jag tog med dem till Skeppsmalen, min bästa plats. Pojkarna blev bästisar med mina tjejer. Så fint.

Luna ser mer skeptisk ut än hon var.

Och så kom Jonas och åt middag med! Han ser ut som nån tagen ur en Astrid Lindgren-film här.

Mer utflykt! Den här gången var vi till Umeå och Smultronstället bland annat.

Jag fick låna babybjörnen och bära Vilmer. Alltså detta måste ju vara den ultimata nivån av mys?!

Älskar Smultronstället! Det är alltså en handelsträdgård och café och man sitter liksom och fikar mitt i trädgården – som man kan shoppa.

Lille Ville. Mosters ögonsten.

En eftermiddag regnade det och Luna gjorde mig sällskap i soffan för första gången. Kärleken och tryggheten och tillgivenheten hon ändå visat så snabbt, det värmer hjärtat.

Och sedan, innan de varma dagarna tog slut, tog jag min SUP på en vända i Skillingen. Alldeles för få gånger fick vi vara ute ihop men de få gångerna var ändå värda varenda krona den kostade.

Tack juli. Du var lite för varm men ganska fin ändå.