En tisdag i livet

Hej kompisar!

Här kommer jag från en tisdag i livet och hälsar på. Jag har ganska många fräknar och rätt gula tänder. Eller så är det filtret, oklart. Jag körde en live på Instagram i förmiddags med Sara (du kan se den i efterhand här på min IGTV) och hon ser alltid till att ge mig en liten smäll på fingrarna när jag inte tar hand om min blogg.

För det har jag inte gjort på sistone. Tagit hand om bloggen. Eller egentligen inte på ganska länge om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag och min blogg ännu en gång är inne i en liten existentiell kris. Det brukar bli så vartannat, var tredje år sådär.

För i ärlighetens namn känner jag mig lite ”disconnected”. Bloggen känns inte som den en gång gjorde. Gapet mellan dig som läser och mig som skriver har ökat. Eller så är det helt enkelt så att avståndet på andra kanaler har minskat?

Det är så himla enkelt att lämna en like eller en kommentar på Instagram, att skicka en reaktion på en händelse eller dra iväg ett kort DM. Tröskeln är så himla låg där! Att skriva en kommentar här på bloggen är en helt annan sak. Det är krångligt och tar tid och det blir ändå inte riktigt samma sak? Och eftersom ingen tjänar pengar på den här bloggen (inklusive jag själv) så är det ingen som kommer investera pengar i att förenkla en sån sak som kommenterandet. Det är ju den brutala sanningen som den ser ut nu.

Men samtidigt. Jag älskar min blogg. Nästa år har jag bloggat i 20 år (TJUGO ÅR!!!) och jag vet liksom inte hur man gör livet utan blogg. Men jag vet inte riktigt hur vi ska gå vidare. Vilken nivå vi ska ha det på. Så vi tragglar på.

Oh well. Jag får fundera på det. Så länge kan du få se några bilder från idag!

Nu grönskar asfalten! Eller i alla fall bänkskivan i mitt fönster. Jösses så det växer! Och jag är tokängslig för att jag gör något fel och det inte växer tillräckligt fort eller de är för rangliga eller.. phew! Att man kan vara så orolig över plantor.

Jag har haft dem ute på dagarna i mitt lilla rangliga växthus från Rusta den senaste veckan men idag var det typ tre grader varmt så då fick de stanna inne. Men är de inte fina? Är fan nykär i odlandet.

Är gamm-kär i den här. Lilla Leia som har samma färg som sin bädd. Är hon inte ett GULL så säg. Lite less på mig dock när jag är så tråkig och jobbar hela tiden. För just! Det är ju lanseringsvecka! Typiskt att jag alltid glömmer säga det på bloggen. Jaja, webinar imorrn, kom och kika!

Så här sitter jag mest hela tiden nu. När jag ser det så här inser jag att jag måste få upp något mer på väggen. Jag tror jag har en bräda i garaget som skulle kunna bli en hylla? Hmm.

Så det var allt för idag. Lämna hemskt gärna en kommentar och berätta något om dig själv. Kan vi återconnecta med varandra? Saknar er. Puss.

23 bilder från mobilen hittills i april

Foto 2020-04-02 09 54 13

Att det blev just 23 bilder som skulle få representera dessa 23 hittills avklarade dagar i april, det var faktiskt bara en lycklig slump. Det blir ett sånt här inlägg då och då, där jag samlar ihop en massa bilder jag tagit med mobilen och sammanfattar livet. Och jag gillar de här inläggen mest av allt. Min dagbok. Hoppas du gillar dem med!

För lite drygt 20 dagar sedan hade jag precis fyllt 40 och dagen efter så snöade det på ballongerna.

Foto 2020-04-02 08 14 35

Vinterns sista magiska snötäcke hängde från granarna den morgonen och livet var ganska konstigt, som det varit i världen den senaste tiden.

Foto 2020-04-03 10 03 59

Jag njötnjötnjöt av snöns skönhet samtidigt som jag tittade på mina vänner söderut som började odla och dona i trädgården och kände mig lite avundsjuk. Tålamodet började tryta, det var liksom för sent för att ”haka på” vintern och köpa skidor men för tidigt att ropa vår. Säsongslimbo.

Foto 2020-04-03 17 35 37

Men så kom vårsolen till slut.

2020-04-04 23.42.15

En lördagskväll satt jag vid mitt nya, underbara köksbord. Åt pizza, drack cola och hade ett av de vidrigaste samtal jag kan minnas. Efter det var min självkänsla sänkt ganska länge, även fast jag förstod varför det blev som det blev.

(För att vara helt ärlig är den här bilden inte från mobilen – mobilen ligger mitt i bild – men den fick vara med ändå för kvällen var liksom viktig på ett vis.)

Foto 2020-04-05 21 16 29

Fullmånen kom och jag lovade mig själv att nu var det nog, nu skulle jag släppa det och gå vidare. Och banne mig, det gjorde jag.

Untitled

Våren smög sig på och trots att det blåste kuling bestämde jag att jag fan skulle sitta och lapa sol och dricka kaffe den här torsdagen nere vid hamnen. Så det gjorde jag.

Untitled

Jonas och Torsten följde med. De var inte helt övertygade om det snilliga i den här idén.

Untitled

Ärligt talat var jag inte övertygad heller men jag var så utsvulten på sol och hav i kombination.

Untitled

Så där satt jag, frös öronen av mig och njöt av solen och havet och löftet om vår.

Untitled

Vad kan man mer göra när man är lite uttråkad? Jo, shoppa loss på second hand!

Just denna dag kom jag hem med två amplar med lerkrukor, en lampa med fransskärm, en blompall, en handväska och ett 1000-bitarspussel. En full kundvagn på loppis har jag nog aldrig åstadkommit förut så ändå lite nöjd! Prislappen? Dryga 300 pix om jag minns rätt.

Untitled

Mickan provade den här magiska trenchcoaten men den var lite för stor och inte riktigt hennes stil så den fick vara kvar. Men visst var den tjusig?

Untitled

När jag åkte hem såg molnen ut som en svamp. Eller en tornado. Skumt var det i alla fall, mitt i all sol.

Foto 2020-04-11 16 58 03

Påsk firade jag genom att gräva fram en gammal grill ur garaget som de gamla ägarna lämnat. På den grillade jag kyckling och korv och Leia var väldigt exalterad över detta.

Foto 2020-04-11 17 07 51

Samtidigt kapade Jonas en bänkskiva till mitt kök (och hackade först bort lite is för att lyckas med detta uppdrag). Siv, 6 år, hjälpte till. <3

Foto 2020-04-12 18 30 49

Jag har köpt en ny klöspryl till Sixten eftersom han massakrerat klösbrädorna han fick när han flyttade in och har börjat klösa på möblerna istället. Den blev godkänd.

Foto 2020-04-14 18 07 26

När det blir lite för ensamt ute i skogen har jag åkt in till stan några gånger och hängt med, men en bit ifrån, fina människor som Mickan och Jonas. Eftersom de också är frilansare som jag så blir det mycket häng med dessa eftersom de också kan umgås på dagtid. Samt för att jag gillar dem en massa såklart.

Foto 2020-04-20 14 38 14

En annan dag satt vi i sofforna…

Foto 2020-04-17 16 33 03

… och så har vi också hängt här, hemma hos Jonas på hans hemmakontor. Kolla Torsten i hans knä! Man dör ju av söt.

(Och ja, jag försökte skriva en ansökan till ”Gift vid första ögonkastet” för att ca ALLA uppmanat mig att söka men jag vet inte vad jag ska skriva så vi får se..”

Foto 2020-04-17 17 33 23

Och så hälsade jag på Roger och fick sommarskor på gumman!

Foto 2020-04-19 14 44 32

Våren alltså. Det är som att livet kommer åter lite. Jenny kom och hälsade på förra helgen. Vi var ute mest hela tiden och Marika och hennes son kom förbi och så blev det projekt ”dika uppfarten” och det var så rackarns mysigt. ÄLSKAR att bo i hus. Älskar det!

Foto 2020-04-20 19 59 28

Några veckor in i 40 och ballongerna börjar slokna men kvällssolen börjar hitta in på mitt kontor.

Foto 2020-04-21 09 23 15

För bara 23 dagar sen låg snön som ett täcke överallt. Härom dagen satt jag på en sten i älven och njöt av solen. SOM jag älskar årstider.

(Sedan hoppade jag från stenen och tappade balansen och föll i älven så då hade det ju varit smidigt med is men det pratar vi inte om nu.)

Puss!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Misslyckande.

Jag tänker ofta på det ordet och vad det innebär. Jag tror inte riktigt på misslyckanden som koncept och det är lätt att bli sådär klämkäck och babbla på om ”det finns inga misslyckanden, det finns bara tillfällen att lära sig”.

Och jag kräks lite av den klämkäckheten.

Men ärligt talat, det är lite så jag tänker. Jag delade en bild på Instagram Stories förra veckan med texten ”Staying positive doesn't mean you have to be happy all the time. It means that even on hard days, you know that there are better ones coming.”

Och det är klart att man blir deppig när inte saker går som man vill. När man missbedömt och folk inte vill ha det man erbjuder.

För det är det som precis hände mig.

Jag basunerade ut för några veckor sedan att jag skulle hålla en workshop den 21:a april, ”Kom igång med din maillista!”.

Jag gjorde mailutskick till min lista på 4000 pers. Jag skrev om det i sociala medier. Jag annonserade. Och vet du vad som hände?

Ingenting. Absolut ingenting.

Inte en enda människa anmälde sig.

Och i den här situationen är det ju väldigt lätt att man gräver ner sig och börjar vända och vrida på allt. ”Vad gjorde jag för fel?”, ”Varför vill ingen ha det jag säljer?” och den ännu mer populära ”Gör jag ens rätt saker? Ska jag inte bara ge upp och skaffa mig ett människojobb istället?”

Men vet du. Om man inte testar så får man ju aldrig veta. Jag tycker att det är superviktigt som entreprenör att våga testa nya vägar och prova nya saker. Det är ju det som gör att man lär sig och förhoppningsvis hittar man rätt fler gånger än man siktar fel.

Men vet du vad som är minst lika viktigt som att våga testa?

Att våga dra i handbromsen.

Säga ”det här funkade inte, nu gör vi något annat”. Att våga ställa om och därmed förhoppningsvis slippa kasta en massa tid och pengar på något som inte fungerade.

Jag kanske provar igen längre fram, men just nu var min publik inte så sugen på maillistor.

I senaste avsnittet av ”Vad fan håller jag på med?!” pratar jag och Alex om just det här med ”misslyckanden” och att ibland våga satsa på fel häst. Lyssna nedan eller i din poddapp!

Promenad ut till ön

200325 - Lilla Buröholmen

I slutet av mars, när isen fortfarande var en halvmeter tjock men solen börjat värma, åkte jag ut till Hornön för att ta en promenad på isen.

Isen var täckt av små sjöar och en enda sörja här och där. En gubbe kom på spark utifrån ön och sa att det inte var någon fara – ”isen håller nog nån vecka till” men skakade på huvudet när han såg mina skor. ”Gummistövlar ska du ha!”. Det hade jag inte så klart. Så blöt och kall om fötterna blev jag men äsch.

200325 - Lilla Buröholmen

Det var en sån där perfekt vårvinterdag.

200325 - Lilla Buröholmen

Jonas hade hela studion med sig kändes det som och drog ut på isen med alla tre hundarna i släptåg (två hans, en min).

200325 - Lilla Buröholmen

Från mitt perspektiv.

Från Jonas perspektiv.

200325 - Lilla Buröholmen

Leia var med så klart! Plaskade omkring för glatta livet!

200325 - Lilla Buröholmen

Mikaela var också med! Jonas hade fått för sig att han ville fota en löpare på isen med den sjukt coola spegeleffekten som vattnet på isen gav och Mickan fick vara modell. Med sig hade han också sin supercoola blixt! Det som jag tyckte var coolast var allt var noll sladdar?! Det är framtiden. Coolt.

Fram och tillbaka på isen sprang hon (med broddar) och plask plask i det iskalla vattnet. Allt för konsten va?

200325 - Lilla Buröholmen

Regissörsfotografen pekar med hela handen.

Men trots lite blöta och kyla så var vi en glad trio!

Mitt mesta jobb var att hålla i blixten så att den inte skulle tippa. Vinden tog tag i den som ett paraply ibland och den riskerade att flyga iväg. Så jag var mest ankare? Vi har alla vår roll att spela.

200325 - Lilla Buröholmen

Leia. <3

200325 - Lilla Buröholmen

Liten fotograf. Mycket is.

200325 - Lilla Buröholmen

När Mickans fötter blivit till små isbitar och hon skulle åka och möta sin kille så gick jag och Jonas vidare ut på isen, mot ön.

200325 - Lilla Buröholmen

Solen var på väg ner och det var faktiskt galet vackert där ute, även om det blåste småspik.

200325 - Lilla Buröholmen

200325 - Lilla Buröholmen

En förening som Jonas är aktiv i äger den här lilla ön så han hänger här rätt ofta, både på vintern och sommaren. Det är galet fint med ett stort hus, lusthus, bastu och ett gäng andra små byggnader. Även nu och då är detta ungefär den minst smickrande årstiden. Tänk på sommaren med lite bad, lite grill och en solnedgång. ÅH så mys!

200325 - Lilla Buröholmen

Vi gömde oss från stormen i storhuset – herrgårn' – med de magiska gamla englasfönstren och knakiga golv.

200325 - Lilla Buröholmen

Gjorde kokkaffe och grillade mackor.

200325 - Lilla Buröholmen

Mys.

200325 - Lilla Buröholmen

Sedan promenerade vi tillbaka över den svarta isen och det var sista promenaden på is för i år!

200325 - Lilla Buröholmen

Hejdå Burön, vi ses till sommaren!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier