Vintern rasat!

200430

HEJ MAJ!

Äntligen är den här – den riktiga vårmånaden! April är slut och jag hoppas innerligt att vädret fattar det så att det här tramset med hagel och 3 plusgrader kan lägga av och vårvärme kan komma och smälta bort det sista av den där envisa isen som vägrar lämna min gräsmatta.

Men nu ska jag inte vara sån. Nu ska vi istället fokusera på vilken LJUVLIG Valborg jag faktiskt fick i år! Som traditionen bjuder åkte jag till Kvaved för vår egen privata brasa som vi eldar uppe på berget varje år. I år var ett helt träd nedklippt till en buske och resterna hade redan fjuttats på när jag anlände.

200430

Färgerna på världen är ju sådär just nu. Inget grönt gräs här inte ännu. Men solen lyste och all is var borta och hela familjen (nästan) var på plats. Bara det var ju värt att fira.

200430

Mamma har utökat pallkragesamlingen och förberett för sommarens odling.

200430

Som också traditionen bjuder skulle det grillas korv med alldeles för korta grillpinnar över en vansinnigt het glöd så både handen och kinden brinner.

200430

Vi hade alla olika sätt att lösa detta. Jag förlängde mitt grillgaller med en extra pinne (den är PERFEKT för detta galler och måste därför läggas på en speciell plats från år till år för att inte råka hamna på brasan) och Roger använde mössan som värmeskydd.

200430

Sedan kan man också lägga ifrån sig gallret men då finns en överhängande risk att skaftet blir bränt och korven likaså. Nåja.

200430

Som vanligt blev korven mest bränd på utsidan och ljummen på insidan men traditioner är ju till för att upprätthållas, eller hur?

200430

Senap, ketchup, gurkmajonäs och räksallad. Och saft. Mjum.

200430

Sedan jag flyttade från Kvaved är skogen och bäcken det jag saknar allra mest. Och nu brusade vårfloden frisk så jag tog Leia och gick upp och bara njöt en stund.

200430

Det syns inte men vi sitter precis vid bäcken. Jag tog inte med stativet så kameran hamnade i gräset och ja, då blir det som det blir. Du får helt enkelt lita på mig.

200430

I Kvaved är vårt Valborgsfirande mer av en eftermiddagsaktivitet så när solen började gå ner och alla åkte hem till sitt blev jag bjuden hem till Jonas och hans föräldrar och ännu mer brasa!

200430

Det finns inte jättemycket att klaga på när det gäller deras utsikt.

”Men se normal ut då!!”

200430

Han kan om han vill.

200430

Lite diesel på den och FOFF så var dagens andra brasa igång!

200430

En aning oklart men Jonas pappa hade eventuellt kladdat jordnötssmör på skallen. Torsten tvättade glatt bort.

200430

Hejhej från häxan i elden.

200430

Som ett skolfoto. Torsten och Leia är lika gamla men Leia är verkligen en tant jämfört med honom.

200430

Hej då april. Du var konstig men ganska fin ändå.

På besök hos Snickarglädjen

Foto 2020-03-10 12 09 29

I början av mars, innan Covid-19 kom och vände hela världen upp och ner, åkte jag från Göteborg mot Stockholm och hoppade av i Herrljunga. Där hälsade en sprudlande men lite försiktig (och längre än jag trodde) Johanna mig välkommen.

Vi satte oss i hennes bil och åkte en halvtimme rakt ut på den västgötska vischan till hennes drömhus i ”Brrrödddarp” (som egentligen stavas Broddarp). Och jösses vilken idyll. Vilken dröm. Vilken människa.

Jag skulle hälsa på Johanna i ganska precis fem timmar och eftersom vi aldrig träffats förut så visste jag inte riktigt hur det skulle vara. Kanske skulle det bli tryckt, lite obekvämt?

Men alltså, jag hann inte ens tänka tanken. SWOOSH sa det bara och plötsligt var det dags att åka till stationen och vi hade inte ens hunnit äta lunch!

Foto 2020-03-10 11 36 57

Men vi hann äta semla. Prata hätskt om influencerbranschen och odling, starta igång Johannas maillista och skratta brallorna av oss när vi insåg att vi har samma snuskiga humor.

Och så hann vi podda. Vilket någonstans var hela poängen med (eller i alla fall ursäkten till) besöket. Det är kanske ett av de bästa avsnitt jag gjort. Och som så många andra av mina poddavsnitt (en sådan YNNEST), en början på vad jag tror kan bli en väldigt fin vänskap.

En tisdag i livet

Hej kompisar!

Här kommer jag från en tisdag i livet och hälsar på. Jag har ganska många fräknar och rätt gula tänder. Eller så är det filtret, oklart. Jag körde en live på Instagram i förmiddags med Sara (du kan se den i efterhand här på min IGTV) och hon ser alltid till att ge mig en liten smäll på fingrarna när jag inte tar hand om min blogg.

För det har jag inte gjort på sistone. Tagit hand om bloggen. Eller egentligen inte på ganska länge om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag och min blogg ännu en gång är inne i en liten existentiell kris. Det brukar bli så vartannat, var tredje år sådär.

För i ärlighetens namn känner jag mig lite ”disconnected”. Bloggen känns inte som den en gång gjorde. Gapet mellan dig som läser och mig som skriver har ökat. Eller så är det helt enkelt så att avståndet på andra kanaler har minskat?

Det är så himla enkelt att lämna en like eller en kommentar på Instagram, att skicka en reaktion på en händelse eller dra iväg ett kort DM. Tröskeln är så himla låg där! Att skriva en kommentar här på bloggen är en helt annan sak. Det är krångligt och tar tid och det blir ändå inte riktigt samma sak? Och eftersom ingen tjänar pengar på den här bloggen (inklusive jag själv) så är det ingen som kommer investera pengar i att förenkla en sån sak som kommenterandet. Det är ju den brutala sanningen som den ser ut nu.

Men samtidigt. Jag älskar min blogg. Nästa år har jag bloggat i 20 år (TJUGO ÅR!!!) och jag vet liksom inte hur man gör livet utan blogg. Men jag vet inte riktigt hur vi ska gå vidare. Vilken nivå vi ska ha det på. Så vi tragglar på.

Oh well. Jag får fundera på det. Så länge kan du få se några bilder från idag!

Nu grönskar asfalten! Eller i alla fall bänkskivan i mitt fönster. Jösses så det växer! Och jag är tokängslig för att jag gör något fel och det inte växer tillräckligt fort eller de är för rangliga eller.. phew! Att man kan vara så orolig över plantor.

Jag har haft dem ute på dagarna i mitt lilla rangliga växthus från Rusta den senaste veckan men idag var det typ tre grader varmt så då fick de stanna inne. Men är de inte fina? Är fan nykär i odlandet.

Är gamm-kär i den här. Lilla Leia som har samma färg som sin bädd. Är hon inte ett GULL så säg. Lite less på mig dock när jag är så tråkig och jobbar hela tiden. För just! Det är ju lanseringsvecka! Typiskt att jag alltid glömmer säga det på bloggen. Jaja, webinar imorrn, kom och kika!

Så här sitter jag mest hela tiden nu. När jag ser det så här inser jag att jag måste få upp något mer på väggen. Jag tror jag har en bräda i garaget som skulle kunna bli en hylla? Hmm.

Så det var allt för idag. Lämna hemskt gärna en kommentar och berätta något om dig själv. Kan vi återconnecta med varandra? Saknar er. Puss.

23 bilder från mobilen hittills i april

Foto 2020-04-02 09 54 13

Att det blev just 23 bilder som skulle få representera dessa 23 hittills avklarade dagar i april, det var faktiskt bara en lycklig slump. Det blir ett sånt här inlägg då och då, där jag samlar ihop en massa bilder jag tagit med mobilen och sammanfattar livet. Och jag gillar de här inläggen mest av allt. Min dagbok. Hoppas du gillar dem med!

För lite drygt 20 dagar sedan hade jag precis fyllt 40 och dagen efter så snöade det på ballongerna.

Foto 2020-04-02 08 14 35

Vinterns sista magiska snötäcke hängde från granarna den morgonen och livet var ganska konstigt, som det varit i världen den senaste tiden.

Foto 2020-04-03 10 03 59

Jag njötnjötnjöt av snöns skönhet samtidigt som jag tittade på mina vänner söderut som började odla och dona i trädgården och kände mig lite avundsjuk. Tålamodet började tryta, det var liksom för sent för att ”haka på” vintern och köpa skidor men för tidigt att ropa vår. Säsongslimbo.

Foto 2020-04-03 17 35 37

Men så kom vårsolen till slut.

2020-04-04 23.42.15

En lördagskväll satt jag vid mitt nya, underbara köksbord. Åt pizza, drack cola och hade ett av de vidrigaste samtal jag kan minnas. Efter det var min självkänsla sänkt ganska länge, även fast jag förstod varför det blev som det blev.

(För att vara helt ärlig är den här bilden inte från mobilen – mobilen ligger mitt i bild – men den fick vara med ändå för kvällen var liksom viktig på ett vis.)

Foto 2020-04-05 21 16 29

Fullmånen kom och jag lovade mig själv att nu var det nog, nu skulle jag släppa det och gå vidare. Och banne mig, det gjorde jag.

Untitled

Våren smög sig på och trots att det blåste kuling bestämde jag att jag fan skulle sitta och lapa sol och dricka kaffe den här torsdagen nere vid hamnen. Så det gjorde jag.

Untitled

Jonas och Torsten följde med. De var inte helt övertygade om det snilliga i den här idén.

Untitled

Ärligt talat var jag inte övertygad heller men jag var så utsvulten på sol och hav i kombination.

Untitled

Så där satt jag, frös öronen av mig och njöt av solen och havet och löftet om vår.

Untitled

Vad kan man mer göra när man är lite uttråkad? Jo, shoppa loss på second hand!

Just denna dag kom jag hem med två amplar med lerkrukor, en lampa med fransskärm, en blompall, en handväska och ett 1000-bitarspussel. En full kundvagn på loppis har jag nog aldrig åstadkommit förut så ändå lite nöjd! Prislappen? Dryga 300 pix om jag minns rätt.

Untitled

Mickan provade den här magiska trenchcoaten men den var lite för stor och inte riktigt hennes stil så den fick vara kvar. Men visst var den tjusig?

Untitled

När jag åkte hem såg molnen ut som en svamp. Eller en tornado. Skumt var det i alla fall, mitt i all sol.

Foto 2020-04-11 16 58 03

Påsk firade jag genom att gräva fram en gammal grill ur garaget som de gamla ägarna lämnat. På den grillade jag kyckling och korv och Leia var väldigt exalterad över detta.

Foto 2020-04-11 17 07 51

Samtidigt kapade Jonas en bänkskiva till mitt kök (och hackade först bort lite is för att lyckas med detta uppdrag). Siv, 6 år, hjälpte till. <3

Foto 2020-04-12 18 30 49

Jag har köpt en ny klöspryl till Sixten eftersom han massakrerat klösbrädorna han fick när han flyttade in och har börjat klösa på möblerna istället. Den blev godkänd.

Foto 2020-04-14 18 07 26

När det blir lite för ensamt ute i skogen har jag åkt in till stan några gånger och hängt med, men en bit ifrån, fina människor som Mickan och Jonas. Eftersom de också är frilansare som jag så blir det mycket häng med dessa eftersom de också kan umgås på dagtid. Samt för att jag gillar dem en massa såklart.

Foto 2020-04-20 14 38 14

En annan dag satt vi i sofforna…

Foto 2020-04-17 16 33 03

… och så har vi också hängt här, hemma hos Jonas på hans hemmakontor. Kolla Torsten i hans knä! Man dör ju av söt.

(Och ja, jag försökte skriva en ansökan till ”Gift vid första ögonkastet” för att ca ALLA uppmanat mig att söka men jag vet inte vad jag ska skriva så vi får se..”

Foto 2020-04-17 17 33 23

Och så hälsade jag på Roger och fick sommarskor på gumman!

Foto 2020-04-19 14 44 32

Våren alltså. Det är som att livet kommer åter lite. Jenny kom och hälsade på förra helgen. Vi var ute mest hela tiden och Marika och hennes son kom förbi och så blev det projekt ”dika uppfarten” och det var så rackarns mysigt. ÄLSKAR att bo i hus. Älskar det!

Foto 2020-04-20 19 59 28

Några veckor in i 40 och ballongerna börjar slokna men kvällssolen börjar hitta in på mitt kontor.

Foto 2020-04-21 09 23 15

För bara 23 dagar sen låg snön som ett täcke överallt. Härom dagen satt jag på en sten i älven och njöt av solen. SOM jag älskar årstider.

(Sedan hoppade jag från stenen och tappade balansen och föll i älven så då hade det ju varit smidigt med is men det pratar vi inte om nu.)

Puss!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Misslyckande.

Jag tänker ofta på det ordet och vad det innebär. Jag tror inte riktigt på misslyckanden som koncept och det är lätt att bli sådär klämkäck och babbla på om ”det finns inga misslyckanden, det finns bara tillfällen att lära sig”.

Och jag kräks lite av den klämkäckheten.

Men ärligt talat, det är lite så jag tänker. Jag delade en bild på Instagram Stories förra veckan med texten ”Staying positive doesn't mean you have to be happy all the time. It means that even on hard days, you know that there are better ones coming.”

Och det är klart att man blir deppig när inte saker går som man vill. När man missbedömt och folk inte vill ha det man erbjuder.

För det är det som precis hände mig.

Jag basunerade ut för några veckor sedan att jag skulle hålla en workshop den 21:a april, ”Kom igång med din maillista!”.

Jag gjorde mailutskick till min lista på 4000 pers. Jag skrev om det i sociala medier. Jag annonserade. Och vet du vad som hände?

Ingenting. Absolut ingenting.

Inte en enda människa anmälde sig.

Och i den här situationen är det ju väldigt lätt att man gräver ner sig och börjar vända och vrida på allt. ”Vad gjorde jag för fel?”, ”Varför vill ingen ha det jag säljer?” och den ännu mer populära ”Gör jag ens rätt saker? Ska jag inte bara ge upp och skaffa mig ett människojobb istället?”

Men vet du. Om man inte testar så får man ju aldrig veta. Jag tycker att det är superviktigt som entreprenör att våga testa nya vägar och prova nya saker. Det är ju det som gör att man lär sig och förhoppningsvis hittar man rätt fler gånger än man siktar fel.

Men vet du vad som är minst lika viktigt som att våga testa?

Att våga dra i handbromsen.

Säga ”det här funkade inte, nu gör vi något annat”. Att våga ställa om och därmed förhoppningsvis slippa kasta en massa tid och pengar på något som inte fungerade.

Jag kanske provar igen längre fram, men just nu var min publik inte så sugen på maillistor.

I senaste avsnittet av ”Vad fan håller jag på med?!” pratar jag och Alex om just det här med ”misslyckanden” och att ibland våga satsa på fel häst. Lyssna nedan eller i din poddapp!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier