Det är fredag och jag är sorgsen

Tjenamors och glad fredag på dig!

Men i ärlighetens namn är jag inte så glad. Jag har varit rätt låg i ett par veckor nu. Trodde först att det var PMS men när ägglossningen kom och gick och mensen också kom och jag fortfarande var rejält låg så strök jag det.

Kanske är det den klassiska ”vårdeppen”. Egentligen spelar det inte så stor roll.

Jag hade en session med min terapeut imorse. Och vi hann knappt komma igång innan jag började gråta. Hon frågade ”var är du nånstans just nu” (mentalt) och det var som att vrida på kranen.

Det slog mig i veckan. När jag höll på och grävde som bäst i trädgården. Sådde frön och planterade buskar. Att jag skapar ett hem här. Ett långsiktigt hem. Permanent boende (inte med det sagt att jag aldrig kommer flytta men det är inte det som är grejen). Och jag gör det bara åt mig själv. Och det är så jävla sorgligt.

Jag älskar mitt liv. Jag trivs. Jag är nöjd. Men jag är samtidigt så jävla sorgsen. Varenda gång jag ska bestämma något så blir det så tydligt att jag är ensam. Varenda gång jag funderar på vilken perenn jag ska plantera var och vilken ordning jag ska så saker och vilken färg jag ska ha på väggen i hallen.

Och när jag inte kan tapetsera väggen i trappan själv för jag når inte. Och när jag behöver någon som håller i stegen när jag ska sätta upp fågelholken. Och varenda jävla dag när jag ska bestämma vad jag ska äta till middag.

Ja, jag vet att jag kan ringa en vän eller be Internet om råd. Men det är ju det som är poängen. Att jag inte ska behöva det. Att det redan ska finnas någon där som är lika investerad i mitt hem som jag är. I mitt liv som jag är.

Och jag har inte det. Och det är sorgligt.

Och glädje och sorg kan samexistera men ibland är jag lite extra ledsen. Och det är jag idag.

Är snabbt alltid bättre – tankar om innehåll i sociala medier.

För 10 år sedan var Twitter det hetaste. 240 tecken hade man på sig att säga det man ville ha sagt och sedan var det vidare till nästa. Fort skulle det gå.

För bara några år sedan fick jag lära mig att ALDRIG göra YouTube-klipp över fem minuter. ”Ingen orkar kolla”.

Instagram Stories är 15 sekunder och försvinner inom 24 timmar. Allt är förgängligt.

Eller?

Foto: Jonas Forsberg

Jag tycker mig nämligen se en trend tillbaka mot långsammare innehåll. Det är inte ovanligt numera att vloggar på YouTube ligger runt en halvtimme och jag kan sitta klistrad vid en Instagram Live i en timme utan problem – så länge innehållet är intressant och relevant.

Enligt mig finns det två former av innehåll – Fast Content och Slow Content. Och jag tror att vi gynnas av att låta båda varianterna samexistera i det innehåll vi skapar online. Låt mig förklara skillnaden.

Fast Content

Fast Content är sånt vi scrollar igenom, där vi som kreatörer har sisådär en halv sekund på oss (om ens det) att fånga användarens uppmärksamhet. Här går det fort! Har vi tur kanske användarna spenderar några sekunder på vårt innehåll. Lyckas vi VERKLIGEN fånga dem kanske vi får en minut tills de läst igenom inlägget och kanske lämnat en reaktion.

Därför måste vi också skapa innehåll för de förutsättningarna. Det ska vara rakt på sak, ha en poäng och gärna uppmana till interaktivitet.

Till Fast Content räknar jag främst Instagraminlägg, Twitter, Facebookinlägg och TikTok. Och i de allra flesta fall – Instagram Stories.

Slow Content

Slow Content är innehåll som du spenderar tid med. Ganska lång tid, åtminstone några minuter (jag vet att det inte låter som mycket tid med i internettid är det månader). Här räknar jag in blogg, YouTube, IGTV och i vissa fall även Instagram Stories.

Eftersom vi tänker att vår publik ska spendera lite längre tid med den här typen av innehåll så bör vi också lägga lite mer tid på att skapa det. Inget trams. Men inte heller känna oss stressade av att ”avrunda” innehållet. Låt det ta tid om det behövs.

På min blogg har jag främst två typer av inlägg; kunskapsbaserade inlägg (som det här) och ”dagboksinlägg” där jag mer eller mindre delar med mig vad som händer i mitt liv.

De här inläggen har helt olika målgrupp där kunskapsinläggen är till för att etablera mig som kunnig inom min nisch (sociala medier, Influencer marketing och personligt varumärke) och dagboksinläggen är för dem som känner mig, IRL eller virtuellt (eller vill lära känna mig) och är intresserad av min person.

Foto: Jonas Forsberg

Hur samarbetar dessa två?

I korta drag kan man säga att Fast Content gärna ska skicka användarna till vårt Slow Content. Förlänga tiden användarna spenderar i vår ”värld”. Att vi under de där 0,5 sekunderna ska lyckas fånga uppmärksamheten hos våra följare och informera dem om det värdefulla innehåll som finns att hämta om de bara lägger lite extra tid på att hänga med oss.

Vissa gör detta genom att ”teasa” det utökade innehållet genom att köra en klassiska clickbait (”du kan inte ana vad som hände sen”) eller dela en bild i stories och täcka över det väsentliga med text eller en gif, allt för att få följaren att klicka vidare in på bloggen eller en video – eller i vissa fall – vidare till ett inlägg på Instagram (som ändå kräver mer än två sekunders uppmärksamhet).

Idag tror jag att de flesta lägger sitt främsta fokus på Fast Content. Det tycker jag är väldigt synd då det ändå betyder att vi gör MASSVIS välkomponerat och kvalitativt innehåll för max några sekunders uppmärksamhet, när det egentligen är värt så mycket mer.

Hur tänker du kring dessa uttryck? Var lägger du ditt fokus? Och känner du dig någonsin stressad av främst det snabba innehållet? Berätta gärna i kommentarerna!

Den Ängslige Odlaren ™

IMG_7701

Hejhej. Det är jag som är Den Ängslige Odlaren. Hon som lusläser baksidorna på fröpåsarna örti gånger. Hon som kollar alla Hanna Wendelbos och Snickarglädjen-Johannas blogginlägg och stories och YouTube-klipp och googlar skiten ur ”plantering zinnia” och ändå frågar Instagram (eller ringer mamma) varenda gång hon ska peta ner ett litet frö i jorden.

Samt ej har något tålamod.

Ojojoj.

Om du inte gissat det än så är det min första odlingssäsong. Förra året hjälpte jag ju mamma i Kvaved men hon var liksom projektledare och arbetsledare och hade The Koll på saker och ting. Nu är tanken att jag ska göra det själv. Ha Koll alltså.

Foto 2020-04-28 14 08 46

Och då slutar det så här. Eller, så här började det väl egentligen. Att jag hällde ner en hel fröpåse i en godislåda och sen var det bara ett virrvarr av små stackars plantor som försökte ta sig upp utan att vira in sig i varandra.

Gick bra för vissa. Rätt dåligt för de flesta. Cirka hela första sådden av zinnior stendog när jag försökte plantera om dem. Solrosorna likaså. Samt ungefär all grönkål som jag försått.

Jahapp. Bryt ihop och kom igen. Ny fröpåse. Ta upp dem från golvvärmen DIREKT när de kikar upp ur jorden. Bra så. Upp i ljuset. Svalt. Var i hela friden är det SVALT och LJUST i ett hus?

Nåja.

200430

Dahliorna då? Jo tack. Köpte fem knölar. Alla lever! HURRA!

De är rangliga och stjälkarna sträcker sig jäääättelångt åt sidorna men jag har toppat dem och nu kommer det lite nya blad så jag tänker att det nog blir bra till slut.

Foto 2020-05-13 13 04 56

Det är ju lätt att man blir lite ängslig när allt ser ut som ett trassel eller ligger halvdött åt sidan samtidigt som proffsen i odlingszon 1 (som man verkligen INTE borde jämföra sig med) har frodiga plantor som typ är redo att hamna i en bukett.

Foto 2020-05-13 13 05 01

Men jag tänker att det löser sig. Att man får en chans till med nästa fröpåse. Och att det kommer ett år till om allt blir skit i år.

Och i värsta fall får man väl köpa en jävla krukväxt och spenat på ICA. Tough shit liksom.

Hönsäventyret börjar nu!

Ända sedan jag flyttade hem till Övik för snart två år sedan har jag velat ha höns. Kanske inte tänkt på det så seriöst då det inte riktigt var ett alternativ i Kvaved. Men så köpte jag ett eget hus i somras och då bestämde jag nog mig egentligen för att, inom ett år skulle jag ha egna höns.

Då var bara frågan – var ska de bo? (Och vilken ras ska jag ha, behöver de ha isolerat, hur bygger man en hönsgård, kan jag slakta själv och tusen andra frågor men låt oss ta dem i ordning.)

Jag har ett utrymme längst bak i mitt garage där jag skulle kunna haft dem men då blir ju hönsgården på baksidan av huset och det kändes ju halvkul. Jag vill ju ha dem runt mig där jag är!

Så då började jakten på ett hönshus. Eller någon slags hus jag kunde göra om till hönshus. Bland alternativen fanns allt från att köpa ett färdigställt hönshus till att göra om ett litet förråd eller en husvagn men till slut landade jag på..

Foto 2020-05-17 21 21 48

..en lekstuga!

Begagnade lekstugor går år som smör i solsken just nu på köp- och säljsidor så döm min förvåning när jag hittade den här skönheten bara nån mil bort!

Sedan var bara frågan – hur fan förflyttar man en lekstuga?

Foto 2020-05-17 20 05 51

Jo, man ber morbror Roger och Jonas om hjälp – de med logiskt och pragmatiskt tänkande (och passande släpvagn med vinsch) och sedan står man själv och dokumenterar medan de två, tillsammans med hela familjen som sålde stugan, hjälps åt för att putta upp åbäket på sagda släpvagn.

Foto 2020-05-17 20 21 21

TA-DA! Det blev ju typ en husvagn ändå. Hehe. Fattar du? Hus. Vagn. Hehehe.

Förlåt.

Väl hemma satte Roger fast spännbandet runt närmaste träd och drog helt sonika av stugan, duns ner på gräsmattan bara. Perfekt. Inga problem.

Nu ska jag bara lyckas flytta den på något vänster så den står på någon slags underlag (så den inte ruttnar) och så den står rakt. Och det får gärna ske relativt snart för att…

2020-05-24 17.32.11

..om 21 dagar blir jag hönsmamma!

Min grannkompis Jennifer (som jag varit höns-, katt- och kaninvakt åt ett par gånger) har ju massor med höns så nu fick jag ägg av henne och fick låna hennes kläckare så om 21 dagar har jag förhoppningsvis ett gäng kycklingar som piper här inne!

2020-05-24 17.31.19

Äggen är från raserna Ayam Cemani (helsvarta höns!!) och Isbar och tuppen är Bjurholm så det blir lite goa blandraser. Men se så vackra ägg!

2020-05-24 17.39.51

Så nu står kläckaren här i kökskaoset och surrar och mitt enda jobb de närmaste 18 dagarna är att fylla på vatten så att luftfuktigheten hålls.

Det känns som att julafton kommer i juni i år.

Femte lanseringen av Social Brand Lab – så gick det

Glad fredag kära vänner!

Jag sitter här på min veranda i solen, dricker mitt morgonkaffe och bloggar. Det här har blivit min nya morgonrutin (ja, tre dagar gör en rutin), att jag, innan jag gör frukost eller ens tar en promenad med Leia, så tar jag en kopp kaffe och sätter mig på verandan och skapar innehåll till bloggen.

Det blir ju lätt så, att när man öppnar mailen eller börjar dra i den där to-do-listan, då försvinner kreativiteten någonstans på vägen. När ”viktiga” saker som är ”bråttom” pockar på, då har jag svårt att sätta mig och skapa innehåll. För det brinner inte, det kan jag göra ”när som helst”. Men det är ju också det som är problemet. När man kan göra det när som helst så blir det inte av.

Jag skrev ett blogginlägg för två år sedan om att producera vs reagera och det passar så bra här. Det handlar om att det är lättare att agera på vad andra vill att man ska göra (mailen), än att sätta sig och faktiskt producera något själv. Läs det gärna här!

Nu är det en vecka sedan jag stängde den femte registreringsrundan av Social Brand Lab. Tanken var att jag bara skulle lansera två gånger i år men så kom Corona och jag fick förfrågningar om att öppna en gång till så då kastade jag om i min planering och gjorde det. Och så KUL det var.

Social Brand Lab - webinarPrecis innan jag drog igång det sista webinaret förra helgen.

Jag lär mig mer och mer om min kund och min produkt och hela den här processen för varje gång och det är så spännande att nu kunna jämföra hur det gick vid samma tid förra året. Även om förutsättningarna nu så klart är helt annorlunda.

Jag var jättenervös inför den här lanseringen. Skulle folk köpa? Jag vet att många har mycket tid och ett behov av att ställa om till mer fokus digitalt, men jag vet också att många har det tufft rent ekonomiskt. Så skulle de lägga pengarna på min kurs?

Och det gjorde de! Jag är så klart glad och lättad men främst STOLT över mina elever som faktiskt vågar satsa på sig själva och sin utveckling i en sådan här osäker tid.

I slutändan ökade försäljningen med 28% jämfört med samma tid förra året och omsättningen av Social Brand Lab sedan början av förra året är nu uppe i 1,5 miljon. Det säger jag inte på något sätt för att skryta utan för att visa vad som är möjligt. Onlinekurser kommer bara bli större och jag är SÅ glad och stolt att jag vågade tro på mig själv, min kompetens och mitt varumärke och satsa när jag gjorde det. Jag har hittat något som funkar och nu ska jag lägga allt mitt krut på att förfina det jag skapat och bygga det större.

Och även fast jag fryser lite om tårna (för att det är svinkallt i MAJ) Så sitter jag nu på MIN veranda vid MITT eget hus på landet och lyssnar på fåglarna, dricker kaffe, bloggar och pratar med mina elever i SBL-gruppen på Facebook. DRÖM. Jag lever min dröm.

Vill du höra mer i detalj om hur lanseringen gick så pratar jag och Alex om det i veckans avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!”. Nu ska jag gå in och göra frukost och värma tårna.

Ha en jättefin helg nu! Puss!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier