Bloggflöde - Sida 87 av 635

Vårt hundrade avsnitt – då pratar vi smink?

söndag, 8 september, 2019 Inga kommentarer

– Inlägget innehåller annonslänkar –

I somras (herregud, den är över på riktigt nu va?) körde jag och Alex på med vår podcast ”Vad fan håller jag på med?!” men eftersom vi både faktiskt tagit semester (!!) så pratade vi i 5-6 veckor om privata ämnen, som vänskap, inredning – och smink! I detta lilla race drog vi även förbi vårt hundrade avsnitt utan att ens reagera. 😅

Någonstans i den svängen lovade jag i podden att göra ett blogginlägg med mina smink- och hudvårdsfavoriter men kom aldrig till skott. Men nu serru! Nu är det dags. Och det faktum att jag fortfarande använder samma produkter gör ju det hela väldigt enkelt, haha!

Samtliga dessa produkter har jag använt i flera månader så jag kan verkligen skriva under på att det är bra produkter som funkar – i alla fall för mig. Så, varsågod, här kommer min vardagsrutin för smink och hudvård i listform.

Make Up

PRIMER – Primetime från BareMinerals
FOUNDATION – Lumene CC Cream
CONCEALER – Clarins Instant Concealer
PUDER – BarePRO Performance Wear Powder Foundation
PALETT – Linda Hallberg Infinity Palette
ROUGE – the Balm Down Boy
ÖGONBRYN – Anastasia Beverly Hills Dipbrow Pomade
CONTOUR – Make Up Store Duo Shading

Hudvård

RENGÖRING – Philosophy purity made simple cleanser for face & eyes
MICELLÄRT ANSIKTSVATTEN – Garnier Micellar Cleansing Water
SERUM – The Ordinary “Buffet”
SOLSKYDD – Avène Suncare Fragrance-Free Cream SPF 50+
ÖGONCREME – Ole Henriksen Banana Bright Eye Creme

Voila!

Lyssna på poddavsnittet här!

Vad fan håller jag på med – just nu?!

lördag, 7 september, 2019 Inga kommentarer

Hej kompis, glad lördag!

Nu sitter jag på tåget igen till Stockholm. Ett jädra farande på mig! Den här månaden blir det mycket Stockholm, den här vändan ska jag vara i huvudstaden en hel vecka och jobba, socialisera och njuta av pulsen.

Den här gången har jag dock varit smart och hyrt mig en egen lägenhet på Söder för veckan. Jag älskar mina vänner och umgås mer än gärna med dem, men om det var något jag insåg min förra Stockholmsresa så var det att jag behöver en plats att dra mig tillbaka till och få ensamtid, annars pallar jag inte tempot som jag ska hålla när jag är i storstan.

Vad händer annars då?

Jag håller på att bli förkyld och snorar högt för alla här på tåget. Vad är värre? Att sitta och snora eller snyta sig bland folk? Jag kan aldrig bestämma mig.

På businessidan är jag mitt uppe i affiliatelansering av Digital Course Academy med min mentor och businessidol, Amy Porterfield. Det är första gången jag är affiliate (vilket betyder att jag får provision när någon köper via mina länkar) till en annan kursskapare men när den här möjligheten dök upp tvekade jag inte en sekund. Social Brand Lab har förändrat hela min business och jag hade inte kunnat skapa det programmet utan Amy och hennes strategier. Och kan jag presentera den för er, my people, och ge er samma möjlighet, ja då vill jag så klart göra det!

I veckans avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!” pratar jag och Alex om var vi är i våra lanseringar. Jag håller på med Amy och DCA och Alex är mitt uppe i lanserinsvända nummer två av hennes utbildning Social Media Academy. Spännande hur vi båda hamnat i onlinekursträsket och podden därför handlar mycket om det. Men det blir ju så, det är ju vår business podden handlar om!

Tycker banne mig det här avsnittet blir bra, jag är on fire! Blir så himla engagerad när jag pratar onlinekurser, det känns verkligen i mig (och förhoppningsvis i er) att jag brinner för det.

Våra tungor smakar våld och en stund i New York

onsdag, 4 september, 2019 Inga kommentarer

När jag var i Stockholm sist hade jag också turen att få närvara på Saga Beckers bokreleasefest av hennes debutroman ”Våra tungor smakar våld” (annonslänk). Festen ägde rum i en källarlokal off Drottninggatan i Peter Englunds ateljé och det var som att kliva rakt in i (ett väldigt varmt) New York.

Dessa enorma källarlokaler rymmer inte bara ateljé utan också verkstad, perukmakeri, kostymförråd, musikstudio och fotostudio och det känns verkligen som att kreativiteten BOR här.

Saga var så klart på plats, fabulous as ever!

Jag och Saga träffades när jag jobbade med Stockholms filmfestival 2014 och hon var nominerad till årets Rising Star för filmen ”Nånting måste gå sönder” (som hon sedan, som första transkvinna, vann en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för).

Hon signerade boken och skrev ”lev i alla dina hjärtslag” vilket jag tyckte var så rackarns fint.

På kalaset hittade jag finaste Rebecka och fick kramas med Paulina. Dessa kvinns som jag har runt mig alltså, så tacksam för deras badass-het och att den förhoppningsvis gnuggar av sig på mig.

Paulina och Sanna passade på att ösa kärlek över Peter Englund, kreatör extraordinär.

Här befann vi oss i ett par timmar, drack vin, pratade konst och fläktade med regnbågsfärgade solfjädrar. Och sedan klev vi ut på gatan och så var vi tillbaka i Stockholm igen.

Surströmmingslördag

tisdag, 3 september, 2019 Inga kommentarer

I lördags vankades det surströmmingskalas i Kvaved. Så jag tog på mig en kjol och en liten röd väska och åkte till mitt gamla hem för att lukta på rutten fisk och kramas med familjen.

Kvaved är i sitt prime just nu! Allt blommar och det växer så det knakar i grönsakslanden. Lite ledsamt att inte vara kvar här och kunna gå ut och plocka sin middag i landet, det är riktig lyx. Eller, alltså, ibland i alla fall. När man har sällskap. Pga är värdelös på att laga mat till mig själv.

Mamma har verkligen gjort ett hästjobb med odlingen i år, allt är så gott och fint! Jag hoppas jag lyckas få till bara en bråkdel av det nästa år på min nya gård.

Den här Dahlian är helt makalös. Fatta att Moder Jord bara skapar sån här prakt för oss att njuta av. Så jädra häftigt.

Vi var ett stort gäng som skulle kalasa, 11 pers trängde ihop sig i uterummet. Men det gick finfint!

Mormor bröt lårbenshalsen för några veckor sedan men lämnade rullstolen hemma och knatade på med rullatorn. Det är fortfarande krut i tanten som fyllde 90 i juni.

Och så var det dags för surströmmingen att korkas upp. Jag hyser en enorm hatkärlek till den här doften. Den är död och äckel och barndom och trygghet allt i ett. Men jag äter den inte, nån hejd får det vara på dumheterna.

Leia befann sig som alltid under bordet när det vankas kalas, nått kan ju trilla ner!

Anita var nog mest pepp av alla över kalaset, hon ooade och ahhhade stup i kvarten och det var så härligt att se någon ha livets lördag liksom.

Till efterrätt hade mamma gjort panacotta som vi fick avjuta med färska bär som hon, så klart, plockat själv.

Sedan blev det en liten tripp nedför minnenas allé.

Halva tjocka släkten på bild från sommaren 1979, när mormor fyllde 50. Är de inte stiliga?

Morfar (som för övrigt är den långa, resliga karlen till vänster i bilden ovan) spanade i boken från 1870-talet som hängde med mitt hus, en förteckning över vem som ägde mark i Eldsmark där i slutet på förrförra seklet. Jag kunde läsa ungefär var 10:e ord, de kunde verkligen snirkla sin skrivstil förr i tiden.

Och det var den lördagen, den sista denna sommaren.

När jag blir vuxen på riktigt

måndag, 2 september, 2019 15 kommentarer

Det är så här jag vill leva när jag blir vuxen på riktigt. I ett fantastiskt hus med historia, men naturen bara utanför dörren, en man som lagar mat när tjejerna vill kackla och barn som sitter i knät och vill vara nära. Och storstan inom räckhåll. Det bästa av alla världar.

Det skrev jag i april för nio år sedan. Och nu sitter jag här. I mitt fantastiska hus med historia och naturen bara utanför dörren. Jag har ingen man som lagar mat och inga barn i knät. Men storstan inom räckhåll.

Kan drömmen anses vara uppfylld även om jag bara har hälften av den? Även om saknaden efter den andra halvan ibland gör så ont i mig att jag tror att jag ska klyvas på mitten. Inte för att jag inte har den just här och nu, utan för att jag inte vet om jag någonsin kommer att få den.

Om jag visste att den skulle komma så kunde jag ha tålamod. Det har jag lärt mig. Det har jag till och med blivit bra på. Nu lever jag bara i ett vacuum som kanske eller inte kommer bli något annat.

Kan man sakna något man inte vet om det existerar?

Som du märker är det en sån dag. En sån dag då allt liksom är uppe i luften och man får se hur det landar.

Det är mycket nu. Jag är mitt uppe i lanseringen av Digital Course Academy. Det är askul och jag är råpepp men så klart nervös för det är nytt och jag har ingen aning hur det kommer gå.

Jag har ett hus där ingenting är i ordning. Där inga saker har hittat sin plats och inte heller jag. Jag känner mig inte hemma, jag hittar inte min Chromecast och det finns för få eluttag på övervåningen så jag måste byta uttag på dammsugaren flera gånger för att täcka hela övervåningen.

Och hjärtat ska vi inte ens prata om. Min magkänsla brukar vara så bra men den har haft fel flera gånger i år och jag vet inte om jag vågar lita på den igen. Den som brukar vara min viktigaste allierade.

Men jag har ett jobb jag älskar, ett eget hus för första gången i mitt liv, underbara vänner och jag får hångla mer än vad jag gjort på länge. Så, man får väl fokusera på guldkanterna?

Vårt hundrade avsnitt – då pratar vi smink?

Make Up

Hudvård

Vad fan håller jag på med – just nu?!

Våra tungor smakar våld och en stund i New York

Surströmmingslördag

När jag blir vuxen på riktigt

Poddar

Gratis guide!

Translate

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Ska vi hålla kontakten?