Bloggflöde - Sida 50 av 635

Sjutton bilder från februari

söndag, 14 mars, 2021 Inga kommentarer

Glad söndag!

Eller glad och glad. Ska jag vara helt ärlig har jag varit rätt kärv i humöret hela dagen. Högst oklart varför. Kollade så klart min mensapp (som jag alltid gör när jag känner mig sur) men enligt den borde jag bara vara lagomt pms:ig, inte ägglossnings-vansinnig.

Bara jag som är mitt mesta mensmonster vid ägglossning förresten? Helt orimligt med tanke på att det är då det är meningen att nån ska kunna tänkas vilja ligga med mig om barn ska bli gjorde? Naturen jobbar emot mig.

Oh well. Det var inte det vi skulle prata om, det kom på köpet. Jag tänkte att vi skulle kika på några bilder från vintriga februari som legat på mobilen och väntat på uppmärksamhet. Okej?

En fredag där inför alla hjärtans dag var jag och mina antikroppar hembjudna till Jessica och hennes familj på finmiddag. Och OJ så trevligt det var! Det blev nån mumsig soppa som jag inte minns vad det var (men kolla! HUR fin?!) och bookmakertoast med MASSA pepparrot som jag fortfarande drömmer våta drömmar om. Hasse kan laga mat han!

Jessicas hem är som en dröm. Varje gång jag hälsar på slås jag av hur läskigt duktig hon är på att kombinera de mest underliga prylar som jag själv hade skrivit av på en gång. Men hos henne ser det istället ut som en inredningstidning. Huuur går det till?

I vilket fall som helst tycker jag att du ska följa henne på Instagram. Inspirationsboom varje dag.

Det blev plusgrader en dag eller två och då vågade sig hönsen ut igen. De är PEPP på vår vill jag lova.

Jag tror också hönsen har ruggat lite på sistone, det är i alla fall min analys av varför Mumins hals ser så trist ut.

Solen smög sig in i mitt sovrum på mornarna igen. Den känslan är som att bli pånyttfödd.

Även om Sixten nog gärna skulle vara ute och röja runt på dagarna så verkar han inte helt missnöjd med vardagen på vedspisen.

Den här delen av den gamla vedspisen eldade man i förr för att vattnet som strömmade igenom skulle bli varmt och sedan gå ut till vattenelementen. Och fast vattnet nu värms upp på annan plats så går det fortfarande igenom den här delen av vedspisen – vilket gör att den blir varm ovanpå. Inte kokhet men sådär lagomt bastuvarm som en vintertrött katt gillar lite extra.

Till Alla Hjärtans Dag fick jag en klubba och ett kort från Caroline och det gör en ju sådär varm och mojsig inombords.

Jag drack suröl en onsdag och hade AW på Clubhouse. Det är det senaste.

Och på tal om Clubhouse så intervjuade ÖA mig om den nya flugan.

Jösses. Jag blev nån slags Clubhouse-expert där i två-tre veckor. Och det kan man ju vara.

Och så gick jag på en riktig första dejt för första gången på evigheter. På konditoriet i Nordmaling. Han bor i Umeå och jag i Övik så det var liksom halva vägen var. Semlan var god.

Sen åkte jag och min My Little Pony-tröja (ja, jag har LEVT i den den senaste månaden) hem till syrran och hjälpte henne skruva IKEA-möbler. Nu är det bara typ sex veckor till min systerbebis kommer och peppen är orimlig!

En lördagskväll var min morbror på besök och alla djuren älskar honom mest. Det är sen gammalt.

Och så en eftermiddag var jag hos Jenny och fick kaffe och kaka. Det där är verkligen en småstadsgrej. Att åka hem till sina vänner och få kaffe och kaka. Jag älskar det. Dock måste jag bli bättre på att baka för hos mig blir det mest bara kaffe. Och kanske en butiksköpt chokladboll. Måste jobba på min småstadsimage där.

Och så jobbade jag ju som ett as inför nylanseringen av Social Brand Lab. Och den här lilla korven låg här bredvid mig insmält i sin bädd medan jag hamrade iväg på datorn. Älskar min lilla korv.

Och fullmånen stod över husen på andra sidan älven mitt i solnedgången.

Och träden andades ut vintern. En första pust i alla fall. Ser du imman bredvid träden? Den kommer från stammarna. När träden är kalla och den varma solen lyser på så dunstar de. Och det ser ut som att de andas ut. Ett av de vackraste naturfenomen jag vet.

En tisdag i skogen. I solen. På skidor.

onsdag, 10 mars, 2021 2 kommentarer

Gårdagen började kanske inte på topp. Jag poddade med Alex, som vanligt på tisdagsmornar, och inte nog med det – jag fick också ett litet breakdown och satt och lipade på Skype. Det var en sån morgon.

Men sen vände det! Jag fick ett mess som gjorde mig glad, sedan hämtade jag in årets första ägg från hönshuset (de har haft värpuppehåll ett par månader) och så kom Jenny förbi med utflyktsfika. Vi skulle ut och åka skidor men det snöade på tvärsen så vi intog fikat hemma i köket.

Men så sprack det upp, slutade snöa och helt plötsligt hade vi optimala vårvinterförhållanden för min första skidtur i preppade spår!

Jag har ju stått på skidorna kanske exakt tre gånger den här vintern (och åkt ett par hundra meter varje gång) medan Jenny ju är lite mer ruttad och tejpar skidorna och har sig.

Vi åkte i alla fall iväg till Gideå där det finns draget ett lagom kuperat spår (första uppförsbacken höll jag på åka baklänges nedför igen dock) på två distanser, 1 km och 2,7.

Själv hade jag skidor från 90-talet och pjäxor som var 4 storlekar för stora men good enough är ju good enough!

Solen sken, det var några minusgrader och spåren gick runt i skogen som det inte känns som jag varit i på evigheter. LYCKAN.

Sedan drog Jenny iväg och ”sträckte ut” på det längre spåret medan jag genade över skogen och kände på hur det var att åka själv. Väldigt njutigt faktiskt. Det gör vi om.

Jag har ju varit otroligt feg och inte vågat mig iväg själv av den enkla anledningen att jag inte vet vad jag har att vänta. Just sådana här grejer sitter sjukt långt inne för mig och är långt utanför min comfort zone. Högst oklart varför.

Men nu när jag haft sällskap och vet hur det hela funkar, vart jag ska och hur spåret ser ut, då kommer jag med allra största sannolikhet åka tillbaka igen.

Så rackarns glad att jag har vänner som drar iväg mig på små äventyr så här mitt i veckan. Vi ”firade sportlov” som Jenny uttryckte det. Jag är på! Mer firande till folket.

Mitt ansiktsuttryck är ju oslagbart! Lika delar ”wheeee” och lika delar ”I'm gonna diiiiie”. Men jag ramlade inte! Inte på hela kilometern! Det är ju ändå något att skriva hem om.

Sedan fick vi veta att vi åkt åt fel håll hela vägen så alla nedförsbackar var uppförsbackar och tvärtom. Oh well, det blir ju spännande nästa gång.

Så, vad är ”the moral of the story” som ”Sjunde himlen” (eller vad den där serien nu hette) skulle kalla det när säcken ska knytas ihop i slutet?

Att man inte behöver göra det så himla svårt. Man behöver inte ha fräsiga skidor eller fräsiga skidkläder eller åka flera mil på ett fjäll. Mina från circa 96 fungerade alldeles utmärkt (om än något bakhala men jaja) och jag fick mig en halvtimme i skogen och några endorfiner och livet var så mycket härligare efteråt.

Och det kan det ju vara värt, eller hur?

111. Att bygga ett medskapanade community med Julia Tuvesson

tisdag, 9 mars, 2021 Inga kommentarer

Julia Tuvesson, eller Tuvessonskan som hon är mer känd som, började sin influencerresa på Tumblr (det hör man inte varje dag!) där hon skrev alla sina blogginlägg på mobilen i början för att hon inte hade råd med en dator.

När hon istället startade ett Instagramkonto, där hon fotar det hon äter till middag varje dag, växte det snabbt och tog riktig fart när hon släppte sin första bok ”Plåtmat” 2018.

Hon är känd för sin opretentiösa stil och starka communitykänsla och hennes Instagramkonto når idag närmare 70 000 personer.

Vi pratar om hur hon, tills hon nådde 20 000 följare, gick in på VARJE ny följares kontot för att lära känna dem – och det har varit nyckeln till hennes framgång. Hon svarar fortfarande på varenda DM hon får! Hur hon vill hålla kreativiteten och kärleken till att äta i centrum och hur hon nu stångas med att hålla ett stort konto litet.

Missa inte hur Julia fullkomligt nördar ner sig i smakkombinationer, berättar vilken som är hennes primära business och delar med sig hur hon gör sina följare till medskapare när det kommer till bland annat reklamsamarbeten.

Support till showen http://supporter.acast.com/weareinfluencers.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En lanseringsvecka

tisdag, 9 mars, 2021 4 kommentarer

Kolla, här är de! Ungefär hälften av de magiska människor som signade upp sig för Social Brand Lab förra veckan. Sedan fick jag skrivkramp och slut på post-its.

Jag och mitt team (Jackie och Mickan samt två stjärnpraktikanter Sofia och Eliotte) krossade alla rekord under förra veckans lansering. Antal registrerade på webinar, antal närvarande på webinar, antal konverterade under webinar och så klart omsättning.

Och detta TROTS att Kajabi (där jag har mina kurser) hade totalt mailhaveri under de dagarna jag skulle ha mina två första webinar vilket resulterade i att hälften av alla mail med påminnelser och länkar till webinaren aldrig kom fram. Det är ungefär det värsta som kan hända mitt under en lansering (förutom att betalningslösningen inte funkar eller internet går ner så man inte kan köra webinar).

Jag är fortfarande lite i chock och bara så sjukt tacksam och PEPP för alla dessa människor som nu ska förändra sina liv! Och jag får vara med!!

I torsdags eftermiddag poppade jag en flaska bubbel och firade på Zoom med de här fantastiska människorna. Vilken vecka vi haft!

Så, vad betyder ”slå alla rekord” mer detaljerat?

För första gången hade vi över 2000 registrerade för webinaren. I vanliga fall kör jag fyra webinar, denna gången var det bara två. Vilket betydde över 1000 reggade för varje webinar – ett rejält uppsving, tidigare tror jag det låg runt 500?

Och trots mailhaveriet hade vi en show up rate (antalet som dyker upp på webinaret) på ca 50%, alltså ca 500 pers LIVE på webinaren.

Och vad gäller omsättningen ökade vi med 128% jämfört med förra lanseringen, vilket är helt sjukt. Siffran landade över 600 000. 😳

Nu ska jag försöka landa. Bygga kurs (eftersom jag släpper en modul i veckan är inte hela kursen klar ännu) och planera nästa steg. Och försöka att inte skära mig på glastaket.

Mellan brödkaveln och bakugnen

tisdag, 2 mars, 2021 1 kommentar

Jag har länge fascinerats av traditionellt hantverk. Alltså sådant som bara för någon generation sedan var sånt varje husmoder ”skulle kunna” och som inte ansågs något speciellt. Sådant som av historien inte heller plockats fram som något att värna om eller lyfta, eftersom det var ”kvinnogöra”. Just den typen av hantverk har en speciell plats i mitt hjärta.

Och kanske uppskattar jag det så mycket just för att jag aldrig haft det på min egen dagliga att göra-lista. Min vardag är ju en aning mycket mer priviligerad och bekväm än om jag hade levt för 100 år sen. Eller ens 50! Men att kunna spinna egen ull (som jag ju fick lära mig i somras), stöpa ljus, stoppa strumpor eller baka bröd i vedugn, det gör att jag känner så otrolig mycket mer tacksamhet och respekt för de som kom före mig.

Samt – mysigt!

Just det sistnämnda fick jag prova på före jul då jag, mamma, syrran och Jenny var på tunnbrödkurs hos Linda-Marie på Ekogården i Skrike. Där fick vi lära oss att baka tunnbröd på det klassiska viset, i vedugn! Och ÅH så roligt det var!

Syrran fick snabbt ordning på tekniken. Inte trycka, bara rulla!

Uppsluppen stämning var det i bagarstugan, och varmt blev det!

Jenny hade skojigt och borstade mjöl för glatta livet!

De två lurigaste momenten var när man skulla ”lyfta och svepa” degen/kakan från bordet och upp på ”fjälan”. Och sedan att skjutsa in ”fjälan” i ugnen och svinga av kakan där inne utan att knyckla ihop den eller elda upp sagda ”fjäla”.

Det var blandad framgång men efter ett par gånger fick jag in knixet! Men det blev också en del ”hjäääälp den ser ut som barbapappa!”