Bloggflöde - Sida 71 av 635

Bland bensindoft och rusande motorer

söndag, 15 mars, 2020 3 kommentarer

När jag var liten, typ i tonåren, hängde jag mycket på biltävlingar. Min morbror har varit aktiv i Öviks motorklubb och rallyklubb så länge jag kan minnas och även min lillasyster har länge varit engagerad i bilsporten. Själv var jag till och med kartläsare i nått år eller två där i yngre tonåren! Så jag har en stark nostalgi kopplad till allt som heter rusande motorer och doften av olja och bensin.

Förra helgen var det dags för årets stora rallytävling för Öviks del – Örnskölden – med sisådär 70 startande. Och jag var funktionär! Morbror Roger ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa till och när jag kom dit fick jag instruktionerna ”sätt dig i bilen och ge dem tidkort när de åker ut”. Ingen micromanaging här inte! Det är tur man är självgående och har lite sunt förnuft.

Det här är så mycket nostalgi. Klistermärkena och brandade helljusskydd.

Det var en helt magisk dag för utomhushäng! Och efter att ha gett ut 70 tidkort med rätt siffror på (jösses så många siffror det var den här dagen) och sedan bytt tidkort efter tredje sträckan – DÅ fick jag och Leia lämna min bil och ströva ner på isen där den sista sträckan skulle ta plats.

Skotrarna hade kört runt friskt på sjön under dagen och fixat promenadspår för alla åskådare att knalla runt i.

Morbror Roger var inte bara en av arrangörerna – han körde dessutom i tävlingen. Nummer 44 på bilen hade han och här stod han i kö för att få köra sista sträckan.

Hejhej Roger och hans kartläsare som jag inte kommer ihåg vad han hette. Och grattis! Roger kom nämligen tvåa i hela tävlingen, heja heja!

Men så gick solen ner och mina tår höll på frysa bort så då tackade jag för mig och åkte hem.

Tack Långviksmon för en alldeles ljuvlig dag i solen och snön!

Sverigeturné, Corona och för mycket tankar.

lördag, 14 mars, 2020 2 kommentarer

Glad lördag kompis!

Den här veckan är ju mer än lovligt konstig. Jag har varit bortrest större delen av den, i Göteborg och Stockholm (och var bland annat på konsert innan regeringen kom med 500-gränsen för evenemang). Har haft det underbart härligt, som sagt gått på konsert, träffat fina vänner och druckit jättemycket bubbel.

Men jag har också åkt tåg, trängts på tunnelbana och tagit i fler ledstänger än jag vill räkna. Och med tanke på Corona-härket som hetsar land och rike runt just nu så undrar jag lite vad för skit jag fick med mig hem.

Jag kom hem med tåget i torsdagskväll och har sedan dess bara varit hemma. Gått ut på promenader med Leia så klart (i helt fantastiskt vackert väder) men i övrigt bara tagit det lugnt och suttit i soffan. För OM jag släpade med mig något jox hem från storstan så vill jag inte gå och sprida runt det, speciellt inte till t.ex. mormor och morfar som är 90+ och i en riskgrupp.

Man kan ju tycka att det är skönt. Lite mysigt sådär. Påtvingad downtime. Och jag kan ju säga att jag har aldrig varit så glad att ha en digital och virtuell business. Som just nu är inne i produktionsperiod. Jag är otroligt tacksam och stolt över att jag lyckats bygga ett företag utifrån mina förutsättningar och önskemål och i en tid som denna så blir det bara än mer tydligt hur viktigt det är att kunna vara flexibel i sin business.

Men jag tänker på mina entreprenörskollegor som ÄR beroende av fysiska möten, resor och folksamlingar. Hur ska det gå för er?⁠ Hur ska det gå för våra samhällsfunktioner och hur många ska behöva stryka med innan vi är över på andra sidan?

Och ja. Jag köpte ett extra pack toapapper och lite pasta när jag handlade i torsdags (jag är den. Egentligen tycker jag att vi bara behöver hålla huvudet kallt och ha sunt förnuft men Instagram made me do it.

Att vara hemma flera dagar i sträck helt ensam gör också att hjärnan går helt bananas och jag hamnar i någon slags existentiell kris. Alla mina ”måsten och borden” hopar sig och öser sig över mig som en rasande bokhylla och det slutar med att jag bara ligger i soffan och stirrar i taket. Overwhelm är en grej.

Och när privatlivet också är förvirrande och själen gör lite ont och man inte kan tänka en klar tanke, ja då kanske det är bra att världen står på paus en stund.

Fler hål i örat!

tisdag, 10 mars, 2020 2 kommentarer

Jag tog inte mina första hål i öronen förrän jag var över 20 år gammal. 21 tror jag till och med att jag var. Jag var en av dem som istället gick rakt på att pierca mig i näsan (det var 1998 och näspiercingar var jättecoola och mainstream, okej?).

Näspiercingen tog jag dock ut sisådär 10 år senare när en chef inte så subtilt påtalade att det såg oseriöst ut. Och jag kände liksom att jag var klar med den.

Fler hål i öronen har jag dock velat ha länge! Äääälskar de som har fyra-fem hål i örat och ser lite ut som en julgran, mina bästa inspos är så klart Josefin och Vanja.

Jag har gått omkring och funderat på det här i månader och när jag väl bestämt mig så ska det ju hända nununu. Att boka tid och sedan vänta lite till funkar inte riktigt för mig.

En kompis hade spontant gått in på Ur & Penn i Övik och tagit hål så jag gjorde helt sonika detsamma. Betalade för örhänget och då ingick håltagningen. Att tjejen som gjorde det hade hål längs med hela örat gjorde att jag kände mig trygg i att hon skulle punktera min örsnibb.

Och alltså, det är ju inte skönt. Det gör inte jätteont, men det är inte skönt. Och det här med att man liksom känner när hon tar i för att trycka igenom. Det är lite läskigt.

Men så vips hade jag två nya hål i höger öra! Nu ska de få läka och sen blir det julgran för hela slanten.

Ta-da!

Tack Jonas för bilderna!

En promenad på havet

onsdag, 4 mars, 2020 2 kommentarer

De flesta vinterdagar försvinner i ett virrvarr av kalla tår, snoriga näsor och mörker. Men sedan finns det de där dagarna då man faktiskt tar sig för att skapa minnen. Att man åker till den där platsen och gör den där saken som på papper ser så pyttig ut men som blir ett alldeles perfekt minne att stoppa i en ask och spara till de där andra, inte så minnesvärda, dagarna.

Alla hjärtans dag var en sån dag.

Då kidnappade jag nämligen Jennys dotter Siv och åkte ut till Nyänget! Där har kommunen plogat upp en isbana på Bäckfjärden som går hela vägen ut till Fjälludden (där vi isbadade förra helgen), en sträcka på sisådådär fyra kilometer.

Jag är vanligtvis ganska harig när det gäller att röra mig ute på isen, men när det hängt en relativt tung plogbil där innan mig så kändes det ändå ganska lugnt.

Vi hade inga skridskor med oss men spark fanns att låna på plats så vi med oss den ut på isen istället. Sedan var det bara att sparka på!

Det var en alldeles ljuvlig eftermiddag och minusgraderna bet i kinderna samtidigt som solen värmde nosen. Hade jag varit en planerare hade jag tagit med mig en termos kaffe och några bullar och haft picnic ute på isen men eftersom jag inte har huvudet med mig så blev det bara en promenad.

Bästisarna. 🐶❤️

När solen började dra sig ner bakom berget vände vi och begav oss tillbaka mot fastlandet.

Att GÅ på havet ändå, i solnedgång. Vilken grej?!

Tillbaka på stranden med minnesbanken och själen påfylld. Perfekt alla hjärtans dag.

Jag har blivit med tavelvägg!

tisdag, 3 mars, 2020 12 kommentarer

Jag har äntligen blivit med tavelvägg!! Kolla så himla magisk den är! Så nöjd!!

I så rackarns många år har jag önskat mig en alldeles egen rejäl tavelvägg men aldrig riktigt fått till det. Har börjat så smått och tänkt att jag ska bygga på men det har liksom inte blivit bra.

Men så med min nya fantastiska timmervägg i vardagsrummet kände jag att ”här kommer det hända”. Det senaste halvåret har jag mer aktivt samlat på mig tavlor och prints till väggen och så härom dagen blev det äntligen dags att skrida till verket!

Om det hade att göra med att en journalist skulle göra ett ”hemma hos”-reportage här idag, det låter jag vara osagt. Men det är magiskt vad som händer med lite press!

Igår kväll kom Jonas till mig och runt midnatt (efter att vi byggt IKEA-möbel, ätit semlor och pratat om livet) var det dags att få upp schabraket på väggen. Jonas propsade på att vi skulle lägga ut allt på golvet först för att se hur det blev medan jag var mer ”äsch, vi tar det som det kommer”.

Jag är glad att Jonas fick bestämma, om man säger så. Snacka om game changer att ha testat först! Inte för att några extra spikhål i timmerväggen skulle gjort något men ändå. Mycket frustration sparade vi iallafall.

Vi utgick från den magiska ”Krigarprinsessan” till vänster, en bild av Elin Nerpin (som ju faktiskt fotat headern här på bloggen!) och byggde runt den.

Sedan blev det en härlig blandning av lokala kreatörer, galet talangfulla vänner och personliga bilder som utgjorde resten av väggen.

Hej hej!

Det faktum att jag känner nästan alla som skapat konsten på min vägg gör mig så varm i hjärtat. Att få ha Hanna och Anna och Maricel och Jessica och både min mamma och min pappa på väggen, det gör mig så glad.