Jag sitter på tåget hem efter fyra dagar i Stockholm. Vi ankommer precis Kramfors och det börjar skymma ute. Det är ungefär en halvtimme kvar innan vi är framme i Övik.
Idag släpper Corona-restriktionerna. Nu får vi ses hur många vi vill, hur trångt vi vill och slicka på varandra hur mycket vi vill. Om vi vill alltså. För mig personligen känns det mest skönt. Men en liten del av mig – den där introverta delen som mest vill sitta hemma och kolla på Grey's Anatomy – den tycker att det känns lite jobbigt. Ska vi ut och leva livet nu igen liksom?
Man kan ju dock säga att det är precis det jag gjort de senaste dagarna (men ej slickat på folk). Jag har alltså varit i Stockholm sedan i söndags. Lämnade hela djurparken i mammas kompetenta händer och tog tåget till storstan för att jobba och socialisera. Och OJ vad jag gjort båda två.
Hela måndagen satt jag i en poddstudio och spelade in fem nya avsnitt av ”We Are Influencers”. Alltså jag älskar verkligen den podden. Man kanske inte kan tro det eftersom den verkligen inte får en kärlek den förtjänar men det gör jag. Att jag får möjligheten att sätta mig ner med människor jag beundrar och tycker är spännande och ha innerliga, reflekterande samtal kring vårt jobb och den branschen vi rör oss i – det är en riktig lyx.
Så det gjorde jag i måndags. Och sen avlöste bara härligheterna varandra. Middagar, vin, jam (!), häng, KRAMAR, spontana möten och en enorm energiboost.
Många har frågat mig – tar inte en sådan här intensiv resa på krafterna? Och JO, det gör det. Jag är helt slut och vill bara sova i en vecka nu.
Men än viktigare – det GER energi. Det ger perspektiv och nya insikter. Det ger enormt med inspiration och nya idéer ploppar ur mig som svampar ur marken.
Igår stängde Amy Porterfields ”Digital Course Academy”, min andra stora lansering för hösten (jag har varit affiliate för henne, vilket betyder att jag promotar hennes kurs – som jag gått och älskar – och får provision på försäljningen). Detta betyder att mina två stora projekt för hösten är avklarade och det är inte ens oktober än. Flera månader att hitta på nya tokiga projekt innan nästa lansering.
Jag bestämde mig för att från och med 2019 skulle jag ha en business som var helt och hållet onlinebaserad. Och jag skulle sluta be om ursäkt för att jag ville tjäna rejält med pengar på den. För jag ville leva mitt liv utifrån mina egna villkor. Mina egna förutsättningar. Kunna själv bestämma vad som fick min energi och vilken tid på dygnet det fick det. Vara självgående. Helt och fullt.
Så jag tog mina sista pengar och la dem på en onlinekurs av Amy Porterfield och det förändrade mitt liv.
Flytta hem
I juni 2018 flyttade jag hem till Övik. Till Kvaved, vår sommarstuga och mammas hemställe. Där skulle jag bo det närmaste året för att känna efter om den här längtan efter livet på landet var på riktigt eller bara en romantiserad bild som jag skulle få panik på så fort höstlöven började falla.
Så där satt jag, i uterummet och köket i Kvaved och byggde onlinekurs, på samma plats där jag året innan hade skrivit min bok, ”Yrke: Influencer”.
(Fick för övrigt inte panik utan älskade livet på landet nästan mer när mörkret och tystnaden kom.)
Varför Amy Porterfield?
Jag började följa Amy runt 2015-2016. Jag har precis upptäckt poddarnas underbara värld, var djupt nere i Start Up-träsket och knarkade alla poddar som hade med digital marknadsföring att göra.
Någonstans där fastnade jag för Amys podd ”Online Marketing Made Easy” (som nu är uppe i nästan 400 avsnitt!) och började fundera på det här med onlinekurser. Det gick så långt att jag faktiskt skapade en halvbra onlinekurs (som floppade pga noll lanseringsstrategi) under Influencers of Swedens paraply.
2015 blev 2018 och i och med att livet – och mina prioriteringar – förändrades kom tankarna på en onlinekurs tillbaka. Och den här gången skulle jag göra det rätt.
Min läskigaste investering någonsin
Kvällen jag köpte Courses That Convert.
En kväll i augusti tog jag fram kontokortet och gjorde den läskigaste investeringen någonsin. Kassan var inte FET efter att ha fokuserat 100% på en ideell förening de senaste åren och jag hade ju ingen garanti på att det skulle funka.
Men jag visste att jag behövde hjälp. En plan. En tydlig väg att gå för att komma dit jag ville. Och efter att följt Amy i flera år så litade jag på henne. Så jag tog en chans och investerade i hennes kurs ”Courses That Convert” (som tillsammans med hennes kurs ”Webinars that Convert”, var föregångaren till hennes nuvarande signaturkurs ”Digital Course Academy”) den 7 augusti 2018. Jag delbetalade i 12 månader, $97 per månad, för jag hade inte råd att betala hela summan på en gång. Men ändå, bästa chansen jag tagit.
Den utgiften var nog en av de största och läskigaste jag någonsin gjort. Det sved. Men jag visste att den betydde att jag var redo för en förändring. På riktigt. When you pay, you pay attention.
Att bygga – och lansera – Social Brand Lab
Min käre vän Sara Öhman hjälpte mig strukturera mitt första framework för Social Brand Lab en augustikväll i köket i Kvaved på en anslagstavla.
Hösten 2018 ägnades nästan helt och hållet till att bygga min egen signaturkurs, Social Brand Lab. Åtminstone all tid mellan mitt flängande land och rike runt för att föreläsa. 2018 var nämligen min primära inkomst mina fysiska föreläsningar (något som tyvärr minskade markant när jag lämnade InoS och Stockholm).
Att bygga kurs var jobbigt. Otroligt kul och givande men jättesvårt och känslan av ”räcker det här” var konstant närvarande. Där var det väldigt skönt att ha Amy att hålla i handen för försäkran men också min vän Sara och Jackie som började jobba som min virtuella assistent den här hösten.
Den 19 januari 2o19 öppnade jag för första gången dörrarna till Social Brand Lab. Den 3 februari stängde jag registreringen och hade, under dessa två veckor, sålt för nästan en halv miljon. EN HALV MILJON. Jag kunde inte tro det. Det var siffror jag aldrig någonsin sett på mitt bankkonto förut. Jag var i chock. Överlycklig. Och så otroligt tacksam.
Första lanseringen av Social Brand Lab – första dagen och dagen efter stängning.
Anledningen till att det gick så otroligt bra hade så klart att göra med att jag hade byggt ett så pass starkt personligt varumärke (det jag lär ut i Social Brand Lab) redan och det faktum att folk hade väntat för att se vad jag skulle göra efter InoS. Men det hade också allt att göra med vad jag lärde mig av Amy.
I samma veva som jag lanserade SBL var det också dags för Amy att lansera Digital Course Academy. I den hade hon då slagit ihop Courses That Convert (att bygga kurs) och Webinars That Convert (att lansera med webinar) och byggt det kompletta programmet för dig som vill bygga – och lansera – en framgångsrik onlinekurs.
Jag köpte den direkt. För jag vet att det Amy gör, det funkar. Det hon gör, har hon först testat själv.
Och det Amy har gjort, är förändra mitt liv. Tack och bock.
Är du nyfiken på att ta de första stegen mot en egen onlinekurs? Jag erbjuder en två timmars workshop för att du ska komma igång med att skapa din första onlinekurs – läs mer här!
En grej jag tänker på ganska ofta är det här med vad tjockisar ska och inte ska göra.
Som träna.
Å ena sidan, enligt samhället ska ju tjockisar träna. Inte för att må bättre eller bli hälsosammare (även om trollen på Instagram påstår att ”det är ju för din hälsas skull”) utan för att bli smala och passa in i normen.
Samhället gillar ju normen.
Men samhället gillar inte att göra snygga träningskläder för tjockisar så att vi faktiskt blir aningen mer motiverade att träna. Nej, vi får nöja oss med en gammal tischa och mysbrallor. Kanske ett par yogabrallor om vi har tur.
Well, samhället, I got news for you. Vi nöjer oss inte riktigt med det.
Nej, allra helst skulle man ju vilja ha snygga, sköna träningskläder i en storlek som passar och är schysst tillverkade.
Utopi? Faktiskt inte!
Jag är SÅ glad över att få jobba med Fair Play Active Wear, en webbshop som samlar hållbara träningsprodukter på ett enda ställe OCH är inkluderande i storlekar!
Detta innebär att produkterna hos FPAW – i mesta möjliga mån – är gjorda av ekologiska eller återvunna material, att produktionen är miljövänlig samt har etiska arbetsförhållanden och skäliga löner. En schysst approach till hållbarhet helt enkelt!
Majoriteten av produkterna hos FPAW bidrar också till renare hav genom att rensa upp det från fisknät och plast. Och har ni någonsin sett ett sånt där viralt klipp om hur mycket PLAST det finns i våra världshav så vet ni också att det är ett enormt miljöproblem.
Tusentals sälar, delfiner, sköldpaddor och fiskar får årligen sätta livet till som en konsekvens av skräpet i haven som övergivna fisknät och engångsplast. FPAW bidrar till att det här skräpet plockas upp ur haven, återvinns och blir supersköna cykelbrallor (bland annat)!
Cykelbyxorna – och sportbehån (som faktiskt är både SKÖN och håller behagen på plats – samt går att få av och på själv! Finns här!) har hängt med på både yogapass, i skogen och när jag jobbat i trädgården i sommar. Jag tycker om när kläder inte känns så mycket men ändå håller allt på plats. Och hemskt gärna också transporterar bort.. well.. svett.
Så här. Vi människor är inte perfekta. Jag är inte perfekt. Jag äter kött och kör bil och shoppar för mycket smink.
Men kan jag hjälpa dem som faktiskt försöker göra världen lite bättre genom att investera mina pengar i deras business – då gör jag gärna det. Och därför vill jag att du ska veta att om du shoppar hos och stöttar Fair Play Active Wear så placerar du dina pengar där du kan vara säker att saker producerats under schyssta förhållanden.
Tack Fair Play Active Wear för att ni ville jobba med mig!
September i Abisko kan vara något av det vackraste jag sett. Snötäckta fjälltoppar och färgexploderande fjällbjörkar. Kombinera med pangväder så får du en alldeles ljuvlig långhelg i Lapplandsfjällen!
Nu tycker jag att det är dags för lite gladare toner här på bloggen!
Det var väldigt mycket död där förra veckan så därför är jag himla glad att nu kunna leverera lite SÖT död.
Hehe. He.
Jag skrev ju sist om att jag satt Rosita, tillsammans med hennes sista två ägg, i en undulatbur INNE i hönshuset. Och ur dessa två små ägg har det nu kikat ut två små gula fluffbollar!
Den första kikade ut i torsdags och jag var så överlycklig över lite LIV och HÄRLIGHET i hönshuset! Hon fick heta Märta.
När jag kom ut på fredagsmorgonen hade även det sista ägget kläckts och ur detta kom ett litet gult fluff med två små svarta prickar på huvudet! En följare på Instagram tyckte således att jag skulle döpa henne till Dotti, och så blev det!
Dotti och Märta, välkommen till gården! Och Rosita, grattis till att äntligen fått dina bebisar!
Fun fact – hönan och kycklingarna här är olika raser så vilken färg kycklingarna kommer bli är oklart. Rosita är ju Silveruddsblå och kycklingarna Hedemora. De två Hedemorahönsen jag har är en svart och en vit så vi får se vad det blir här. Spännande!
Finns det något sötare än små fluffiga kycklingar? Tror inte det va.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer